Announcement

Collapse
No announcement yet.

Varje anständig människa är självisk - teorin

Collapse
X
 
  • Filter
  • Tid
  • Visa
Clear All
new posts

  • Varje anständig människa är självisk - teorin

    VARJE ANSTÄNDIG MÄNNISKA ÄR SJÄLVISK - TEORIN - DEL 1

    Låt oss titta på frågan om anständiga människor är själviska ur ett teoretiskt perspecktiv.

    Syftet med livet är att leva. Syftet med egennyttan är att bevara och förbättra ens eget liv.

    Människor måste förvärva värden, som mat, kläder, bostäder, mediciner o.s.v. för att överleva. Dessa värden växer inte på träd ute i naturen. Människor måste producera dessa värden. Så det ligger i varje människas intresse att vara produktiv.

    Människor måste vara ärliga, för att överleva. Därför att de fakta som är, bara är. Oavsett hur mycket en människa låtsar att de inte är det. Verklighetens fakta ”anpassar sig” inte efter människors önsketänkningar och lögner. Så det ligger i varje människas intresse att vara ärlig.

    Men kan inte en människa klara sig genom att leva som en hycklare ? Kan hon inte låta andra människor praktisera dygderna att vara produktiva och ärliga, medan hon själv stjäler och ljuger? Kan det inte vara själviskt att stjäla och ljuga?

    För att svara på denna frågan måste vi börja med att titta på verkligheten. Hur brukar det gå för de människor som stjäler och ljuger för att överleva? D.v.s. hur går det för brottslingar och diktatorer? Brottslingar lever eländiga liv. De flesta åker fast och straffas. Och även de brottslingar som lyckas ”komma undan” lever eländiga liv. De är ständigt på flykt undan polisen. De är ständigt rädda för att någon kumpan skall förråda dem, genom att ange dem till polisen, eller genom att röva bytet från dem.

    Och diktatorer? Deras liv avslutas ofta med en våldsam död. Och medan de lever befinner de sig i ett tillstånd av terror. Deras brutala förtryck har som följd att de får så många fiender att de måste ständigt vara rädda för attentat. Och de är ständigt rädda för att någon underhuggare skall mörda dem, för att själv kunna ta makten. Och de är givetvis rädda för de politiska makthavarna i grannländerna. Hitler t.ex. var livrädd för Stalin - och Stalin i sin tur var livrädd för Hitler. Och ett starkt argument för att brottslingar och diktatorer är olyckliga människor är arten av deras ”njutningar”. De allra flesta av dem roar sig endast med fysiska retningar, som dryckeslag, narkotika, maniskt spelande, animalisk sex med horor o.s.v. Dessa depraverade ”njutningar” är, för brottslingarna och diktatorerna, bara flyktmedel från ett outhärdligt inre tillstånd.

    Och logiken bekräftar att brottslingar och diktatorer bara måste misslyckas med att uppnå lycka. De befinner sig nämligen i ett regelrätt krig mot verkligheten. De lever på ett sätt, men de är beroende av att nästan alla övriga människor, d.v.s. deras medmänniskor ska leva på motsatta sätt. De rövar själva - men de är beroende av att nästan alla andra människor producerar. De förfalskar själva verkligheten - men de är beroende av att nästan alla andra människor förblir ärliga.

    Ta produktionen som konkret exempel. Parasiterna är beroende av att majoriteten av de övriga människorna fortsätter att producera - trots att parasiterna själva rövar resultatet av produktionen ifrån dem. Men det säger sig självt att ju mera framgång parasiterna når med att röva, desto mindre benägna kommer deras offer att bli att fortsätta att producera. Ju mera som parasiterna rövar, desto mera sannolikt blir det att deras offer skall upphöra att vilja, eller ens kunna, fortsätta att producera. Och när offren slutar producera - då går parasiterna under. Ta maten, som parasiterna behöver för att överleva, som exempel. Om samtliga bönder och livsmedelsarbetare i ett samhälle slutade producera mat en vacker dag, därför att röveriet gjorde att de inte ville eller kunde fortsätta – hur många dagar skulle det ta innan samtliga brottslingar och diktatorer i samhället hade svultit ihjäl? Inte många dagar. Även om det fanns stora lager livsmedel i ett industrisamhälle, skulle det inte ta många dagar för lagret att ruttna. Och det skulle inte hjälpa hur väldiga mängder mat det ens fanns i fryshusen. När producenterna slutade producera elektricitet skulle maten i fryshusen snabbt tina och ruttna ändå.

    Visst kan man argumentera att parasitismen skulle ”fungera” - om ”bara” parasiten skulle klara av att förmå majoriteten av de övriga människorna att fortsätta att producera. Men hur skulle han kunna göra det? Genom att hota dem med våld? Då skulle ju alla de goda människorna bli till parasitens fiender. Det vore väl inte speciellt praktiskt att göra alla goda människor till ens fiender? Skulle då parasiten kunna lura de goda människorna till att försörja honom? Genom att ljuga för dem - genom att utsätta dem för bedrägeri? Det skulle bara fungera tills dess att de upptäckte att han ljög. Och då skulle de vilja hämnas mot honom - eller hur? Det låter inte speciellt praktiskt. Det ligger faktiskt till så att samtliga tyrannier och imperier, som rattades av parasiter, har så småningom kollapsat och gått under. Parasitism straffar sig sålunda.

    Men i årtusenden har parasiter härjat - ända tills de har gått under. Det är ett historiskt faktum. Tänk på alla årtusenden som kungar och kejsare lyckades utplundra sina undersåtar, och stundtals även sina grannriken. Det finns en orsak till detta. Det är att mänskligheten fortfarande inte har upptäckt en särdeles lömsk lögn som parasiterna har kört med i årtusenden. Den lögnen är moralläran altruismen. Enligt altruismen har den som producerar ett värde av något slag en moralisk skyldighet att dela med sig det värdet till någon som inte har producerat det. Denna någon sägs vara ”de fattiga”, ”proletariatet”, ”de fromma”, ”folket”, ”de svaga”, ”nationen”, o.s.v. Men alla variationer på altruismen har gemensamt att de meddelar producenten att hon inte har någon rätt till det hon har producerat om bara någon annan råkar behöva det. Därmed avväpnar altruismen producenten.

    Så länge som det finns någon, vem det än må vara, sombehöver producentens värden, måste hon avhända sig det. Och det kommer ju alltid att finnas någon någonstans på jorden som behöver producentens värden. Det kommer alltid att finnas någon som inte har allt av det som kan anses vara ”behövligt”. Hur mycket mat ”behöver” en människa? 4.000 kalorier om dagen? 3.500 kalorier om dagen? 3.000 kalorier om dagen ? Behöver hon kött? Eller räcker det med litet kyckling? Eller räcker det med lite sojaprotein och spannmål? Behöver hon smör? Eller räcker det med några skedar om dagen rapsolja? Behöver hon färska grönsaker? Eller räcker det med grönsakskonserver? Behöver hon socker? Kaffe? Kryddor? O.s.v. Du ser - det går inte att fastställa en entydig definition på vad människor ”behöver”.

    Således – så länge som människor accepterar den altruistiska moralläran kommer ingen människa att ha en rätt till någonting. Vadsomhelst kan i princip tas ifrån henne. Se på historien. Hela riken har utplundrats av kungar, kommissarier och präster i de samhällen där sådana irrläror som kristendom, kommunismen och andra varianter av religion och kollektivism har härskat. Alla varianter av religion och kollektivism, utan undantag, har byggt på den altruistiska moralläran. Altruismen är boven bakom utplundringen och parasitismen.
    Last edited by henriku; 07-05-2020, 03:10 PM.

  • #2
    VARJE ANSTÄNDIG MÄNNISKA ÄR SJÄLVISK - TEORIN - DEL 2

    Detta ligger i altruismens natur. Närhelst en människa ska ge sina värden till en annan, som inte har förtjänat det – måste det, logiskt sett, finnas en annan människa som tar emot detta oförtjänta. Så den falska bilden av egoismen – den att en egoist är någon som roffar åt sig det oförtjänta – är i själva verket en bild av den som på kort sikt avses tjäna på altruismen! Ironi!

    Människor går på altruismen därför att de har itutats den falska föreställningen att den grundläggande frågan är – skall jag offra mig själv för andra eller skall jag offra andra människor åt mig själv? De flesta människor är för stolta för att offra andra människor åt sig själva, som en simpel brottsling - så de går motvilligt med på att offra sig själva åt andra. Men den grundläggande frågan är i själva verket – skall några människor offra sig överhuvudtaget eller skall varje människa istället leva för sin egen skull?

    Ett annat sätt att uttrycka detta är denna. Är den grundläggande frågan när det handlar om sex: "Skall jag vara en masochist, och plågas av min partner?" eller "Skall jag vara en sadist, som plågar henne?" Svaret är förstås: Varkendera. Den grundläggande frågan inom sex är givetvis istället: "Skall båda parter i ett sexuellt förhållande njuta av det själva samtidigt?"

    Observera att det är de allra värsta rövarna och parasiterna som använder sig av altruismen för att lura sina offer. Vanliga brottslingar predikar inte altruismen. De bara roffar åt sig och sticker. Nej - det är kungarna, kejsarna, påvarna, kommissarierna, prästerna, byråkraterna o.s.v. som har använt sig av altruismen. De har utgjort mera långsiktigaoch storskaliga rövare och parasiter än de vanliga brottslingarna någonsin har gjort. Storskaligt och långvarigt röveri och parasitism kan inte bestå utan altruismen. Altruismen är den lögn som rövare och parasiter behöver för att klara sig längre än nästa ögonblick.

    Observera konsekvenserna av motsatt moralläras inflytande. Under 1700-talet började altruismens grepp om människorna i västvärlden att försvagas. Västerländska intellektuella började förespråka den egoistiska principen att varje individ har en rätt att lita till sitt eget omdöme och leva för sin egen skull. Den moderna politiska friheten, och den tidigare oanade välståndsökningen som industrirevolutionen förde med sig, blev följderna av denna filosofiska revolution.

    Den moderna världen hade inte uppstått om inte altruismens grepp om människornas sinnen hade försvagats. Detta enkla faktum utgör ett historiskt belägg för att egennyttan, d.v.s. egoismen, är livets moral - och för att altruismen tvärtom är dödens moral.

    En anständig människa är en självisk människa.

    Hon arbetar istället för att stjäla eller tigga, därför att det ligger i hennes intresse. Livet är väl bättre när hon inte svälter, och inte heller befinner sig på flykt undan lagen?

    Hon talar sanning istället för att ljuga, därför att det ligger i hennes intresse. Livet är väl lättare när människor vet att de kan lita på henne?

    Hon är rättvis, hon belönar goda människor och skyr eller bekämpar onda människor, därför att det ligger i hennes intresse. Livet är väl bättre när det är de onda människorna, och inte de goda, som har anledning att vara rädda för henne?

    Hon skaffar sig vänner, och någon att älska, för att det ligger i hennes intresse. Livet är väl bättre när man har sociala relationer, och inte lever som en eremit?

    Hon kämpar för storartade ideal, som frihet och fred, därför att det ligger i hennes intresse att påverka utvecklingen av världen i stort. Hon lever ju i världen, så hur det går för världen i stort har väl bäring på hennes egna intressen?

    En självisk människa är anständig även på små sätt. Hon är artig t.ex., därför att det ligger i hennes intresse att ha smidiga och vänliga relationer med sina medmänniskor. Livet är väl bättre när man lever det på ett civiliserat sätt, istället för att leva som en grottmänniska?

    Så gå inte på den där genomfalska propaganda! Den som förkunnar att en egoist är en människa som trampar över lik för att skaffa sig vadhelst hon råkar vilja ha för stunden. Det där är bara en nidbild av egoismen. Den som har spridits av de verkliga skurkarna, altruisterna - i syfte att lura dödens moral på sina offer.
    Last edited by henriku; 07-05-2020, 03:24 PM.

    Comment

    Working...
    X