Announcement

Collapse
No announcement yet.

Första delen i begreppsteorin: vad är ett begrepp.

Collapse
X
 
  • Filter
  • Tid
  • Visa
Clear All
new posts
    Filip Björner
    Senior Member

  • Filip Björner
    replied
    Prolegomana är just den bok där Kant tydligast förebådar positivismen. (Och nej, jag har inte läst Kant på tyska. Jag har även läst två oberoende Kantbiografier. Den ena var av en rysk marxist och den andra minns jag inte vem som var författaren till.)

    En objektiv ontologi går ut på att existensen är vad den är oberoende av oss, att den är absolut och oundviklig. Existens är identitet, varför identitetslagen gäller för alla existenter. En objektiv kunskapsteori går ut på att vi kan förstå tingen i sig. Att vi uppfattar verkligheten i en viss form innebär inte att vi inte uppfattar den. Men vare sig kategorierna eller de så kallade åskådningsformerna är medfödda. De är inte något vi påför ytterverkligheten, utan det är faktaförhållanden som vi identifierar. Det är ett faktum i ytterverkligheten att entiteter finns, att de består av sina attribut, att de kan röra på sig och att de har relationer till varandra. Rummet är tingens utsträckning. Tiden är rörelsemängder i förhållande till varandra. Som t.ex. att det finns en faktisk relation för oss att upptäcka mellan antalet jordrotationer kring den egna axeln i förhållande till jordens cirkulation kring solen.

    Begrepp klassificerar existenter i deras helhet. Begreppet är inte bara sammanfattningar av egenskaper hos ting.

    Vad gäller Gud så är det Guds existens som är garanten för det kategoriska imperativet. (I boken med elevanteckningar från Kants undervisning i teologi påstås det att Kant säger till klassen att om Gud inte finns så saknar hans egen etik ett fundament. Du kan misstro det, om du så vill. Jag gör det inte, och jag finner att det överensstämmer med allt jag har läst av Kant.) Och en petitess till anmärkning är att Kant aldrig gav upp sin fokus på Gud. I hans opublicerade gammelmansanteckningar finns det spekulationer om Gud. Det läste jag i Kantbiografin av Arsenij Gulyga.

    Leave a comment:

  • henriku
    Senior Member

  • henriku
    replied
    Kommentar till inlägg #21:

    Iris har enligt eget utsago läst Kant i original. Han har därmed sett med egna ögon precis hur konstlat obegripligt och dunkelt Kant har skrivit sina filosofiska utläggningar. Dessutom sysslar Iris i sitt inlägg ovan med att måla upp en halmgubbe version av mina ståndpunkter. Och Iris försöker intimidera mig med sarkasmer. Jag kan bara dra slutsatsen att Iris är oärlig. Han (eller hon?) evaderar - vill bara inte se sanningen. Trist.
    henriku
    Senior Member
    Last edited by henriku; 05-31-2021, 07:33 AM.

    Leave a comment:

  • Iris
    Junior Member

  • Iris
    replied
    Originally posted by henriku View Post
    Svar till kommentar #18:
    ...
    Jag försökte läsa boken. Men jag klarade mig inte ens igenom den första sidan. Och det var inte mitt fel. Det var Kants fel. Immanuel Kant skrev med flit den där boken med ett sådant tillkrånglat, svårgenomträngligt och rentav obegripligt språk att bara en läsare med en geniartad intelligens och en ängels tålamod skulle klara av att läsa och förstå det. Jag anser mig ej ha någon moralisk skyldighet att läsa en författare som med flit skriver så att det blir så svårt som överhuvudtaget möjligt att fatta det hon skriver. Det är författarens förbannade skyldighet att skriva med ett klart, tydligt och framförallt begripligt språk. Kant får skylla sig själv om folk drar sig för att läsa honom i original och istället utsätter sig för risken att bli felinformerade därför att de förlitar sig på andrahandskällor.

    Så - mina kunskaper om Kant kommer nästan uteslutande från andrahandskällor. (Jag vet dock av egen erfarenhet att folk talar sanning då de säger att Kant skrev sina texter med flit på ett sådant sätt att det är nästan omöjligt att begripa honom. Jag såg det med egna ögon då jag försökte läsa min kopia av Kritik av det Rena Förnuftet). De andrahandskällor som jag förlitar mig på är framförallt objektivistiska intellektuella. Efter många, många års studier av objektivismen anser jag mig veta så mycket om de objektivistiska intellektuellas kvalifikationer och ärlighet att jag ej tar någon stor risk med att förlita mig på deras framställingar av Kants filosofi. I synnerhet då de objektivistiska intellektuella alltid, utan undantag, backar upp sina påståenden om Kants filosofi med omfattande ordagranna citat. Jag har lärt mera om Kants filosofi från boken The Ominous Parallels än från någon annan enskild bok.

    Detta ovan är ett märkligt stycke av information.
    Här påstår en individ att om någon skriver en bok i teoretisk fysik för teoretiska fysiker - så har den individen en "moralisk skyldighet" att skriva som Pippi Långstrump så att en treåring kan förstå vad han skriver.
    För att de som inte har förmågan att - inga studier inom ämnet - ska förstå detta --- annars är han en ond individ (moralisk skyldighet).

    Något så tossigt, märkligt och förvridet har jag sällan läst.
    Men det är norm i Sverige främst bland socialister och vänsteranhängare - för de är ju inte sådana att de har olika förmågor i sitt förstånd, inser att trots att skolsystemet är gratis och de kan studera på universitet --- att de ska behöva det för de är ju Einstein ändå. Och då de är det med sin förvridna logik - men inte begriper vad de läser --- är det ju inte deras fel, deras ovilja att studera, deras kognitiva oförmågor - utan det är de ONDA FÖRFATTARNA som med flit har skrivit så att de inte kan förstå.

    DET är en logik som är så förvriden, och så makalöst obegriplig för en person som har ansträngt sig, jobbat på att kunna begripa, letat och gjort allt man kan för att kunna sätta sig in i komplexa tankegångar.
    Men för dem är allt orättvisor, allt är beroende på att just de var fattiga och deras - fast allt är gratis --- föräldrar var arbetare --- avund har de inte, egen ondska har de inte, förtalar andra gör de inte, ljuger och tror om sig själva något de inte är - har de inte - avund lider de inte av....
    nej oh nej...

    Sön t fölk

    Leave a comment:

  • Iris
    Junior Member

  • Iris
    replied
    Originally posted by henriku View Post
    Svar till kommentar #18:

    För det första påstår inte jag att "människans kunskap är de facto ofelbar när hon litar på sitt förnuft utan omdöme, nödvändig och tillräcklig reflektion och studier inom ett ämne de uttalar sig om." Jag har aldrig påstått att jag är ofelbar. Men: Jag har självförtroende och jag står för det jag tror mig veta. Om jag sluter mig till felaktiga slutsatser om verkligheten då får jag själv betala priset då verkligheten vägrar att anpassa sig. Jag tänker själv - på eget ansvar, och på gott och ont.

    Jag köpte för många år sedan ett exemplar av en svensk (eller engelsk, jag kommer faktiskt inte ihåg vilket och boken ligger nu nere i källarförrådet) översättning av Kritik av det Rena Förnuftet. Jag köpte den boken då den skulle ha varit en av Kants allra viktigaste. Jag försökte läsa boken. Men jag klarade mig inte ens igenom den första sidan. Och det var inte mitt fel. Det var Kants fel. Immanuel Kant skrev med flit den där boken med ett sådant tillkrånglat, svårgenomträngligt och rentav obegripligt språk att bara en läsare med en geniartad intelligens och en ängels tålamod skulle klara av att läsa och förstå det. Jag anser mig ej ha någon moralisk skyldighet att läsa en författare som med flit skriver så att det blir så svårt som överhuvudtaget möjligt att fatta det hon skriver. Det är författarens förbannade skyldighet att skriva med ett klart, tydligt och framförallt begripligt språk. Kant får skylla sig själv om folk drar sig för att läsa honom i original och istället utsätter sig för risken att bli felinformerade därför att de förlitar sig på andrahandskällor.

    Så - mina kunskaper om Kant kommer nästan uteslutande från andrahandskällor. (Jag vet dock av egen erfarenhet att folk talar sanning då de säger att Kant skrev sina texter med flit på ett sådant sätt att det är nästan omöjligt att begripa honom. Jag såg det med egna ögon då jag försökte läsa min kopia av Kritik av det Rena Förnuftet). De andrahandskällor som jag förlitar mig på är framförallt objektivistiska intellektuella. Efter många, många års studier av objektivismen anser jag mig veta så mycket om de objektivistiska intellektuellas kvalifikationer och ärlighet att jag ej tar någon stor risk med att förlita mig på deras framställingar av Kants filosofi. I synnerhet då de objektivistiska intellektuella alltid, utan undantag, backar upp sina påståenden om Kants filosofi med omfattande ordagranna citat. Jag har lärt mera om Kants filosofi från boken The Ominous Parallels än från någon annan enskild bok.
    Två saker.
    Kants språk är inte ogenomtränglig - det är tyska på 1700 talet. Han levde då nämligen.
    Det är ju fy på Kant att han inte hade anständigheten att bli född idag och prata hederlig vanligt svenska så att folk förstår honom - tänk att han inte tänkte på det!

    Men, å andra sidan - har jag kämpat mig igenom hans böcker och tagit hjälp av professor Höffes utmärkta bidrag då denne kantexperten vet vad han talar om och kan förklara vad som åsyftas i en djupare mening. Då inte heller jag föddes i Tyskland på 1700 talet.

    Det fanns inte så få som på den tiden - inte som idag med dagens skolsystem där människor bara lär sig upprepa svaren på frågorna - inget annat - som faktiskt förstod honom. Därav fick hans böcker också - av de som förstod honom - mycket som än idag är grund för en kritisk syn på det mesta som man annars bara tar för att det är sagt av någon auktoritet, lärare eller det står i någon bok.
    Kritiskt tänkande mao.
    Därav valet av hans titlar på sina böcker - det han gör är att kritiskt granska det som de flesta håller för sant utan att kunna ge skäl eller ens begrunda det.

    Det finns inget som helst idealistiskt som Hegel sedan tog i detta projekt att visa på hur vi fungerar --- det är idag till och med så att neurobiologin verifierar stora delar av det som Kant skrev angående hur vi och vår hjärna fungerar...
    Men det får bli en senare fråga...

    Leave a comment:

  • henriku
    Senior Member

  • henriku
    replied
    Svar till kommentar #18:

    För det första påstår inte jag att "människans kunskap är de facto ofelbar när hon litar på sitt förnuft utan omdöme, nödvändig och tillräcklig reflektion och studier inom ett ämne de uttalar sig om." Jag har aldrig påstått att jag är ofelbar. Men: Jag har självförtroende och jag står för det jag tror mig veta. Om jag sluter mig till felaktiga slutsatser om verkligheten då får jag själv betala priset då verkligheten vägrar att anpassa sig. Jag tänker själv - på eget ansvar, och på gott och ont.

    Jag köpte för många år sedan ett exemplar av en svensk (eller engelsk, jag kommer faktiskt inte ihåg vilket och boken ligger nu nere i källarförrådet) översättning av Kritik av det Rena Förnuftet. Jag köpte den boken då den skulle ha varit en av Kants allra viktigaste. Jag försökte läsa boken. Men jag klarade mig inte ens igenom den första sidan. Och det var inte mitt fel. Det var Kants fel. Immanuel Kant skrev med flit den där boken med ett sådant tillkrånglat, svårgenomträngligt och rentav obegripligt språk att bara en läsare med en geniartad intelligens och en ängels tålamod skulle klara av att läsa och förstå det. Jag anser mig ej ha någon moralisk skyldighet att läsa en författare som med flit skriver så att det blir så svårt som överhuvudtaget möjligt att fatta det hon skriver. Det är författarens förbannade skyldighet att skriva med ett klart, tydligt och framförallt begripligt språk. Kant får skylla sig själv om folk drar sig för att läsa honom i original och istället utsätter sig för risken att bli felinformerade därför att de förlitar sig på andrahandskällor.

    Så - mina kunskaper om Kant kommer nästan uteslutande från andrahandskällor. (Jag vet dock av egen erfarenhet att folk talar sanning då de säger att Kant skrev sina texter med flit på ett sådant sätt att det är nästan omöjligt att begripa honom. Jag såg det med egna ögon då jag försökte läsa min kopia av Kritik av det Rena Förnuftet). De andrahandskällor som jag förlitar mig på är framförallt objektivistiska intellektuella. Efter många, många års studier av objektivismen anser jag mig veta så mycket om de objektivistiska intellektuellas kvalifikationer och ärlighet att jag ej tar någon stor risk med att förlita mig på deras framställingar av Kants filosofi. I synnerhet då de objektivistiska intellektuella alltid, utan undantag, backar upp sina påståenden om Kants filosofi med omfattande ordagranna citat. Jag har lärt mera om Kants filosofi från boken The Ominous Parallels än från någon annan enskild bok.
    henriku
    Senior Member
    Last edited by henriku; 05-25-2021, 03:13 PM.

    Leave a comment:

  • Iris
    Junior Member

  • Iris
    replied
    Originally posted by henriku View Post
    Svar till kommentar #16:

    Man måste läsa mellan raderna. När jag läser de sista två styckena i ditt inlägg #13 så får jag intrycket att Kant lurar sina läsare till att misstro förnuftet genom att visa dem att en massa orimligheter uppstår när de skaffar sig "kunskaper" på grundval av "föreställningar" (d.v.s. premisser) som äro felaktiga utan att de själva är medvetna om det. Istället för att korrigera sina felaktiga premisser då Kant visade dem de orimliga konsekvenserna av dessa felaktiga premisser så hoppade de till slutsatsen att det var något fel på förnuftet.

    Kant påförde sin onda filosofi på västländernas intellektuella medelst väldigt kluriga sofismer. Dessutom var Kant en mästare på konsten att (som man uttrycker det på det engelska språket) "muddy his waters in order to make them appear deep" (d.v.s. Kant försökte imponera på sina läsare genom att med flit använda ett omständerligt och svårgenomtränglig fikonspråk).
    jag förstår av den första delen av ditt inlägg som är så emotivt färgat att du har gedigna mångåriga studier inom Kants filosofi... för annars vad du skriver är ju bara samma gamla visa av påstående som är grundlösa av det man har hört men aldrig själv verifierat....
    Tänker alltså tolka dig godvilligt - vilket du inte verkar kunna göra själv.
    Så visa för mig då det du påstår.

    Faktiskt --- visa mig att både Kant inte kunde sitt eget område och att människans kunskap är de facto ofelbar när hon litar på sitt förnuft utan omdöme, nödvändig och tillräcklig reflektion och studier inom ett ämne de uttalar sig om.
    När du gjort det ska jag svara.

    Leave a comment:

  • henriku
    Senior Member

  • henriku
    replied
    Svar till kommentar #16:

    Man måste läsa mellan raderna. När jag läser de sista två styckena i ditt inlägg #13 så får jag intrycket att Kant lurar sina läsare till att misstro förnuftet genom att visa dem att en massa orimligheter uppstår när de skaffar sig "kunskaper" på grundval av "föreställningar" (d.v.s. premisser) som äro felaktiga utan att de själva är medvetna om det. Istället för att korrigera sina felaktiga premisser då Kant visade dem de orimliga konsekvenserna av dessa felaktiga premisser så hoppade de till slutsatsen att det var något fel på själva förnuftet.

    Kant påförde sin onda filosofi på västländernas intellektuella medelst väldigt kluriga sofismer. Dessutom var Kant en mästare på konsten att (som man uttrycker det på det engelska språket) "muddy his waters in order to make them appear deep" (d.v.s. Kant försökte imponera på sina läsare genom att med flit använda ett omständerligt och svårgenomträngligt fikonspråk).
    henriku
    Senior Member
    Last edited by henriku; 05-25-2021, 02:35 PM.

    Leave a comment:

  • Iris
    Junior Member

  • Iris
    replied
    Originally posted by henriku View Post
    Svar till kommentar #13:

    Du menar alltså, Iris, att Kant föreställde sig att eftersom vi människor inte förmår bilda begripliga begrepp om icke-existerande saker - så är vår begreppsbildningsförmåga bristfällig? M.a.o. Kant slutar som en förespråkare av filosofisk skepticism därför att han har gjort den "förvåndande" upptäckten att våra tankar inte går att begripa då vi tänker om ingenting? Det är så jag tolkar de sista två styckena i ditt inlägg #13.

    Jag förkastar alltså Kants filosofiska resonemang. Kant drar en felaktig slutsats av att vårt tänkande blir obegripligt då vi försöker tänka om icke-existerande saker. Naturligtvis blir våra tankar "konstiga" då vi försöker tänka om icke-existerande saker (som t.ex. kvadratiska cirklar eller vad det nu kan vara). Men det betyder inte att det är något fel med våran tankeförmåga - d.v.s. förnuftet!
    nej - det står inte så, ens med bästa vilja och vad du förkastar kan jag omöjligt veta om du inte postade som Björner.

    Leave a comment:

  • henriku
    Senior Member

  • henriku
    replied
    Svar till kommentar #13:

    Du menar alltså, Iris, att Kant föreställde sig att eftersom vi människor inte förmår bilda begripliga begrepp om icke-existerande saker - så är vår begreppsbildningsförmåga bristfällig? M.a.o. Kant slutar som en förespråkare av filosofisk skepticism därför att han har gjort den "förvånande" upptäckten att våra tankar inte går att begripa då vi tänker om ingenting? Det är så jag tolkar de sista två styckena i ditt inlägg #13.

    Jag förkastar alltså Kants filosofiska resonemang. Kant drar en felaktig slutsats av att vårt tänkande blir obegripligt då vi försöker tänka om icke-existerande saker. Naturligtvis blir våra tankar "konstiga" då vi försöker tänka om icke-existerande saker (som t.ex. kvadratiska cirklar eller vad det nu kan vara). Men det betyder inte att det är något fel med våran tankeförmåga - d.v.s. förnuftet!
    henriku
    Senior Member
    Last edited by henriku; 05-25-2021, 05:34 AM.

    Leave a comment:

  • Iris
    Junior Member

  • Iris
    replied
    Vad man lär sig inom filosofin är ju skillanden mellan kunskapsteorin och psykologin. Kunskapsrelationer och een kognitiv relation finns i varje form av kunskap --- och en kognitiv relation skiljer sig från andra soters relationer som också kan föreligga mellan samma subjekt och objekt - viljeakter, önskningar och förhoppningar ligger i det sistnämnda bla.

    Människans kunskap skiljer sig från föreställningar - och tänkande ... där de sista är psykologins område.
    Eftersom de akter som ett subjekt (människan) gör är olika i sina former.

    Vår disposition eller tillstånd när vi undersöker saker är inte det samma som själva undersökningen (sagt på ett kanske mer lättfattlig sätt). Tankar och föreställningar kan ingå i hur vi skapar kunskap och hur vi förvärvar kunskap - men är inte identiska med själva kunskapen.

    Stannar där och så --- får jag se vad som ger sig...

    Leave a comment:

  • Iris
    Junior Member

  • Iris
    replied
    Originally posted by Filip Björner View Post
    Ja, Prolegomena har jag läst. Den tillhör de enklare böckerna av Kant. Den sammanfattar hans attack på metafysiken och förebådar positivismen. Jag har inte läst någon bok av Frege eller Quine. (Av Russell har jag bara läst två filosofihistoriska verk och av Mill har jag bara läst Om friheten.) Jag har inte alls läst alla Kants verk, men förutom Prolegomena så har jag läst de tre kritikerna, ett ungdomsverk vari han lovprisade Gud på ett tjatigt sätt, en bok med elevanteckningar från hans föreläsningar i teologi, Grundläggning av sedernas metafysik, samt Om den eviga freden. Jag har läst predikatlogik på gymnasienivå, och skrev en uppsats om den, så jag kanske känner till något om Freges logik indirekt. På universitetsnivå har jag inte läst filosofi överhuvudtaget, däremot idéhistoria.

    Att vi a priori kan beskriva saker som ännu inte finns är väl inget märkligt i sig. (Einstein beskrev ju även foton-banornas krökning vid solen innan det kunde konstateras.) Men Kant hävdar ju att vi kan ha a priori kunskaper utan att överhuvudtaget utgå ifrån erfarenhetsmaterial. Det anser jag är trams. Jag avvisar allt som handlar om transcendens eller uppenbarelse, respektive sådant som medfödda åskådningsformer. Människans källa till kunskap är sinnesintrycken.

    ---

    När jag fokuserar på hur barn lär sig sina första begrepp så anser jag inte att jag psykologiserar. Poängen är att barn tar steget från perceptuellt tänkande till begreppsligt tänkande utan att ta stöd av ett ordförråd att beskriva begreppens referenter med. Därför kan inte begreppsbildningens kärna vara att sammanfatta något på ett beskrivande sätt.

    (Jag har studerat Ayn Rands begreppsteori, men det är endast det som vi båda två kan observera i verkligheten som jag åberopar som belägg och till det hör hur barn lär sig begrepp.)

    jag tror att du visar i ditt svar på flera saker som är problematiska med Kant.
    Det första är att de flesta som försöker läsa hans verk inte förmår förstå dem, därpå brukar de läsa recensioner av de som inte heller förmått förstå dem.
    Kant är nämligen den i särklass mest felciterade, sämst förstådda filosofen i alla tider - det existerar högvis med felcitat, feltolkningar och allt möjligt och helt omöjligt sagt om hans filosofi.

    Det är viktigt att börja där. Vill man kunna förstå Kant även när man själv läser honom på orginalspråket tyska (för att undvika att den som översatt inte gjort detta rätt då de inte kunna förstå vad han ---- menade --- även om de förstod ordens betydelse kunde de inte utläsa vad han syftade på och menade) så måste man ha hjälp av någon som är Kantexpert - Höffe (som jag använde är det).

    Kants hela projekt var inte ett angrepp på metafysiken - hela det första verkar ÄR de facto ett metafysisk projekt. Vi börjar där. Hans filosofi är en mellanväg mellan skepticismen och idealismen - han förebådade inte idealismen inte heller positivismen --- tvärtom. Han sökte mellanvägar.
    Grundläggande går inte att förstå - överhuvudtaget - om man inte också har läst hans andra verk (3 stycken till) inom etik. Det är inget fristående verk. Det är en sammanfattning av vad som står i Den andra kritiken (den praktiska) - därmed och därför måste man ha läst den andra kritiken för att förstå Grundläggande (skrev min fil.kand om detta bla).
    Kant var inte intresserad av Gud - han var intresserad av filosofins frågor. Främst och allra mest: vad kan vi veta, och hur vet vi att det vi tror oss veta är säker kunskap.

    Vidare och sist men inte minst påstår Kant aldrig överhuvudtaget att vi kan ha a priori KUNSKAPER utan erfarenhet --- det vet jag inte alls var det kommer ifrån... Tvärtom. Han säger att tankeverksamhet är spontan men har sin bas i vår föreställningsförmåga via sinnen. Vad han säger är det jag skrivit... flera gånger: att begreppskonstruktionen är en förmåga - en slags sammanfattningsförmåga.

    Detta skriver du själv mer eller mindre att begreppen är. Så, därmed är du en smula överens med Kant - vad Kant däremot gjorde var att han lade en mycket noggrann och mycket välskriven analys till detta för att kunna påvisa hur - vi fungerar. Och bildar bla begrepp. Den transcendentala dialektiken och logiken handlar om detta.

    Vad som är typiskt för människan är att vi förkastar allt vi inte själva kan förstå, förmår förstå som vore det något felaktigt. Det vi då förkastar är vår egen felaktiga bild av det vi inte förmår omfatta eller förstå.
    Kant väger in omdömesförmågan i allt detta han skriver (samt skrev en fristående bok om den förmågan) om vår förmåga att konstruera begrepp.

    Leave a comment:

  • Filip Björner
    Senior Member

  • Filip Björner
    replied
    Ja, Prolegomena har jag läst. Den tillhör de enklare böckerna av Kant. Den sammanfattar hans attack på metafysiken och förebådar positivismen. Jag har inte läst någon bok av Frege eller Quine. (Av Russell har jag bara läst två filosofihistoriska verk och av Mill har jag bara läst Om friheten.) Jag har inte alls läst alla Kants verk, men förutom Prolegomena så har jag läst de tre kritikerna, ett ungdomsverk vari han lovprisade Gud på ett tjatigt sätt, en bok med elevanteckningar från hans föreläsningar i teologi, Grundläggning av sedernas metafysik, samt Om den eviga freden. Jag har läst predikatlogik på gymnasienivå, och skrev en uppsats om den, så jag kanske känner till något om Freges logik indirekt. På universitetsnivå har jag inte läst filosofi överhuvudtaget, däremot idéhistoria.

    Att vi a priori kan beskriva saker som ännu inte finns är väl inget märkligt i sig. (Einstein beskrev ju även foton-banornas krökning vid solen innan det kunde konstateras.) Men Kant hävdar ju att vi kan ha a priori kunskaper utan att överhuvudtaget utgå ifrån erfarenhetsmaterial. Det anser jag är trams. Jag avvisar allt som handlar om transcendens eller uppenbarelse, respektive sådant som medfödda åskådningsformer. Människans källa till kunskap är sinnesintrycken.

    ---

    När jag fokuserar på hur barn lär sig sina första begrepp så anser jag inte att jag psykologiserar. Poängen är att barn tar steget från perceptuellt tänkande till begreppsligt tänkande utan att ta stöd av ett ordförråd att beskriva begreppens referenter med. Därför kan inte begreppsbildningens kärna vara att sammanfatta något på ett beskrivande sätt.

    (Jag har studerat Ayn Rands begreppsteori, men det är endast det som vi båda två kan observera i verkligheten som jag åberopar som belägg och till det hör hur barn lär sig begrepp.)

    Leave a comment:

  • Iris
    Junior Member

  • Iris
    replied
    Originally posted by Filip Björner View Post
    Vilken eller vilka böcker av Kant har du studerat med fokus på begreppsteori?

    (Jag läste flera av hans böcker på 90-talet. Jag känner till den leibnizisk-kantianska dikotomin mellan det analytiska och det syntetiska. Jag vet hur han vidareför Platons idé om medfödda idéer i en annorlunda variant där han anser att medvetandestrukturen är medfödd med kategorierna och åskådningsformerna inbyggda i sig. Samt hur han skiljer mellan den fenomenala och den noumenala världen och förnekar att vi kan ha kunskap om tinget i sig. Däremot förknippar jag inte någon radikalt ny begreppsteori med Kant.)
    (först dina andra posts som svar på mina - ja till den första, stämmer ... frågan är bara varför vi äger denna förmåga, andra posten: ditt fokus framstår mer (fördjupa gärna mao) för mig som du är inne på det som Frege INTE ville - nämligen psykologin bakom)

    NU din post ovan.
    Jag började med Det rena (på tyska då jag anser att översättningar tappar meningen bakom - och jag är tysktalande sedan födseln), med Höffes bok om Kants filosofi som handledning --- sedan Prolegomena --- men jag måste säga att Kants underliggande förklaringar bara gav mig en grund för att förstå Frege - och hans böcker är klargörande och direkt på avseende sak.
    Russell som universitetet lade mycket fokus på upplevde jag som barnsligt och tramsigt och utan stringens --- som Mill och andra --- vilket jag inte har lust att ägna mycket tid åt.

    Freges tankar bygger i stor del på filosofer som han tar både avstånd till och närmar sig. Kants delar kring matematiken tog han avstånd till (delvis) och jag som inte är matematiker har faktiskt lättare att förstå Freges syn som jag anser är mer rätt...
    Av Frege har jag läst både Mening och Betydelse och Aritmetiken ---
    Av Kant slutligen alla hans verk... men det var mer för att jag använde hans böcker för etikens tankar... skrev mitt paper (skrev alla mina papers på honom faktisk).

    Det som fascinerande mig var hur vi kan konstruera a priori teorier och begrepp om det som ännu inte finns - och sedan när det genomförs dessa bevisas.
    delar av Einsteins relativitetsteori beskriver ju en atom explosion - som när han skrev det ännu inte var verklighet... --- devis - jag skrev ett paper om detta.

    Den delen sitter samman (för mig) med vår förmåga att (som du tar upp i din post) intuitivt ta fram begrepp - ord - för fenomen, föremål, handlingar, känslor --- allt... som ännu inte finns och det som finns.
    Det som var min tyngpunkt i mina tankar var --- det som ännu inte finns.
    Det vill säga - potentialen av något.

    Leave a comment:

  • Filip Björner
    Senior Member

  • Filip Björner
    replied
    Vilken eller vilka böcker av Kant har du studerat med fokus på begreppsteori?

    (Jag läste flera av hans böcker på 90-talet. Jag känner till den leibnizisk-kantianska dikotomin mellan det analytiska och det syntetiska. Jag vet hur han vidareför Platons idé om medfödda idéer i en annorlunda variant där han anser att medvetandestrukturen är medfödd med kategorierna och åskådningsformerna inbyggda i sig. Samt hur han skiljer mellan den fenomenala och den noumenala världen och förnekar att vi kan ha kunskap om tinget i sig. Däremot förknippar jag inte någon radikalt ny begreppsteori med Kant.)

    Leave a comment:

  • Filip Björner
    Senior Member

  • Filip Björner
    replied
    Originally posted by Iris View Post
    Frege skriver något helt underbart klart och tydligt (s. 18 Aritmetikens grundvalar) angående begrepp:

    "Det verkar som man tänker sig att begreppen i den enskilda själv uppkomma på samma sätt som laden på träden, och man menar sig då kunna nå kunskap om begreppens väsen, genom att man utreder deras uppkomst, och försöker förklara dem psykologiskt ut den mänskliga själens natur. Men denna uppfattning överför allt till et subjektiva, och om dn är konsekvent genomförd upphör den sanningen. Det man kallar begreppshistoria, det är väl historien om antingen vår kunskap om begreppen eller om ordens betydelser. Det är ofta bara genom t ihärdigt intellektuellt arbete som kan pågår i fyra hundra år som det kan lyckas oss att nå kunskap om ett begrepp i dess renhet, att dra fam det ur det främmande avlagringar, som innesluter det som döljer sig för det själsliga ögat."
    Vi kan fokusera på begreppens uppkomst i två olika bemärkelser. Den ena bemärkelsen är hur det går till när en människa identifierar ett begrepp som ingen annan människa tidigare i världshistorien har haft någon kännedom om. (Ett exempel är Newtons begrepps "massa" i hans gravitationsteori.) Den andra bemärkelsen är hur barn (i första hand) och äldre människor (senare i livet) tillägnar sig redan existerande begrepp.

    I det här sammanhanget fokuserar jag på begreppsbildning i den andra bemärkelsen. Det är det vardagliga och allmänna inlärningssättet som gäller för alla människor i våra liv, så därför är det läge att starta där.

    Ett barn lär sig till att börja med några få begrepp om entiteter. Vilka dessa begrepp är beror på vad barnet får erfara, så ett barn kan lära sig begreppet hund som ett av de första begreppen i sitt liv, medan ett annat barn kan vara flera år äldre första gången det får höra talas om ordet hund eller får se en hund. Typiska förstagångsbegrepp för många barn idag kan vara t.ex. boll, docka, hund, katt, napp, flaska, lampa eller kloss. Bland de första ord ett barn lär sig kan t.ex. "mamma" och "pappa" finnas med. Men de orden fungerar då som oftast som en motsvarighet till personnamn innan de i ett nästa steg kan begreppsliggöras som allmänbegrepp. (Alla begrepp är just allmänbegrepp. Andra ord är namn och motsvarande enskildhetsbenämningar.)

    Ett barn som har lärt sig bara några få begrepp om entiteter kan gå vidare till att börja lära sig några enkla begrepp om rörelser, relationer och attribut. Det kan vara t.ex. gå, cykla, simma, dansa, hoppa, skratta... på, i, över, ovanpå, där, här, framför, bakom, höger, vänster, hit, dit... röd, gul, lång, stor, liten, rund,
    (Inget barn lär sig ett begrepp som färg innan det har lärt sig att identifiera minst två olika färger i sig, och det lär sig inte begrepp som längd eller utsträckning innan det har lärt sig några enklare begrepp som t.ex. lång och liten.)

    Barn är dessutom rätt så "gamla" när de lär sig sina första begrepp, för kunskapsinhämtningen påbörjas direkt efter födseln då ett spädbarn kan se, höra, smaka och känna och kombinera sinnesintrycken till perceptioner. Den perceptionshållna kunskapen kommer först och den kan för ett alert barn som vistas i intressanta miljöer bli oerhört omfattande innan det barnet börjar bilda sina första begrepp. Och det är en viktig del av förklaringen till varför många barn snabbt klarar av att erövra stora ordförråd som anger lika många begrepp.

    En duglig begreppsteori måste med nödvändighet klara av att förklara hur små barn lyckas bilda sina allra första begrepp. Den ska givetvis även kunna klara av att förklara hur man bildar mer avancerade begrepp. Men mer avancerade begrepp bildas i grunden med samma mentala metod varmed vi bildar enkla begrepp, men senare i livet och utifrån en större kunskapskontext.

    Leave a comment:

Working...
X