Andra delen: hur bildas ett begrepp?

[Filip Björner]

För att kunna svara på vad mer exakt begrepp innehåller eller "denoterar" har man ju som bekant inom filosofin delat upp frågan om föreställningsförmåga och tankeinnehåll i singulära "tingsinnehåll" och begreppsliga innehåll.
När något syftar på flera ting som har en gemensam beskaffenhet talar man ju om begrepp (som du säger).

Logiken undersöker ju propositionen formella struktur... för att kunna fastställa dess formella egenskaper och de konsekvensrelaioner som finns mellan dem.
(Frege gör detta mästerligt)

Själva --- läran om begreppen - där undersöker logiken som bekant de formella relationer som föreligger mellan begreppsinnehållet och deras omfång - eller relationerna mellan begrepp och singulära tingsinnehåll resp. begreppsomfång (eller relationer).

Vi vet ju att om två begreppsomfång exkluderar varandra om och när det inte finns element i det förra som återfinns i det senare... och att de är identiska när deras delinnehåll är de samma.

Därför finns ju epistemologin (av vilket Kants verk utgör en oundgänglig bas för den nyfikne) och semantiken som man studerar vid universitet när man läser Teoretisk filosofi. Språkanalys ingår där som en viktig och bärande del för resten av studierna.

Filosofin innehåller gott om falska dikotomier, varav exempelvis den falska dikotomin mellan det analytiska och det syntetiska. (Den formulerades av Leibniz, men fick sitt namn av Kant.)

Logik är, enligt en rationell definition, den motsägelsefria identifikationens konst. I den definitionen ställs ett lika starkt krav på korrespondens som på koherens.

Den så kallade predikatlogiken saknar brist på korrespondens. Aristoteles syllogismer är bättre vad gäller deduktiv logik. När det gäller induktion så har induktionsproblemet äntligen fått sin lösning. Inte av Ayn Rand, fast hon gav oss nyckeln till lösningen, utan av hennes lärjunge Leonard Peikoff. Hans lösning av induktionsproblemet bygger på hennes identifikation av hur begrepp faktiskt bildas. Hon löste alltså det gamla universalieproblemet.

En seriös begreppsteori bygger på insikten att vi människor tänker med begrepp. Det begreppsliga tänkandet föregår och möjliggör sådana sekundära saker som semantik, språk och syntaxer.

[Redigering: Korrigerade ett riktigt dumt skrivfel.]

[henriku]

Jag pratar knappast om att det är någons fel att vi har olika kapacitet intellektuellt och kognitivt - det är bara ett faktum. Jag är inte Einstein och har inte den förmågan att kunna skriva det han skrev - och jag anser inte att det är mitt FEL utan en begränsning jag har i jämförelse med honom och hans kapacitet.
Vilket är normalt.

Att vi har olika kognitiva förmågor är något som visserligen de som är socialistiskt skolade inte förmår fatta. De tror alla att de inte är Einstein bara för att de var fattiga, inte hade pengar att gå på elitskolor och hade de bästa lärarna - hade de haft detta hade de alla varit Einstein och bättre.
Det är inte något som man kan fatta när man lever i den bubblan.
Att man inte kan även om man hade haft själva Einstein som lärare.

En del kan inte ens läsa Pippi Långstrump och fatta --- det är självklart författarinnans fel... hon är dunkel och oklar för dem.

Det här ämnet jag skriver om nu tillhör inte egentligen den här debattråden - men jag anser att det är mitt fel att jag ej är lika intelligent idag som Einstein och att det är ditt fel, Iris, att inte du är lika intelligent som Einstein! Vilken intelligens människor skaffar sig beror på hur mycket de anstränger sig att utveckla sin intelligens över en lång följd av år. Jag tror att intelligens beror på fri vilja, inte på genetiska faktorer. Varje enskild människa skaffar sig den intelligens hon förtjänar!

https://www.debattsidan.nu/forum/fil...igensen-teorin

(Jag måste kvalificera det som står ovan med att påpeka att jag talar endast om människor som är utrustade med fysiskt normala, oskadade hjärnor. Man kan givetvis inte lasta en människa som föds med Downs syndrom för att hon ej är lika intelligent som Einstein.)

[Iris]

[QUOTE=Filip Björner;n1659]

Filosofin innehåller gott om falska dikotomier, varav exempelvis den falska dikotomin mellan det analytiska och det syntetiska. (Den formulerades av Leibniz, men fick sitt namn av Kant.


[Redigering: Korrigerade ett riktigt dumt skrivfel.][/QUOTE

Vore ju fint att du nu kommer med ett sådant påståenden att man också kan belägga dem... så jag väntar tills du belagt att så är fallet.

[henriku]

Jag pratar knappast om att det är någons fel att vi har olika kapacitet intellektuellt och kognitivt - det är bara ett faktum. Jag är inte Einstein och har inte den förmågan att kunna skriva det han skrev - och jag anser inte att det är mitt FEL utan en begränsning jag har i jämförelse med honom och hans kapacitet.
Vilket är normalt.

Att vi har olika kognitiva förmågor är något som visserligen de som är socialistiskt skolade inte förmår fatta. De tror alla att de inte är Einstein bara för att de var fattiga, inte hade pengar att gå på elitskolor och hade de bästa lärarna - hade de haft detta hade de alla varit Einstein och bättre.
Det är inte något som man kan fatta när man lever i den bubblan.
Att man inte kan även om man hade haft själva Einstein som lärare.

En del kan inte ens läsa Pippi Långstrump och fatta --- det är självklart författarinnans fel... hon är dunkel och oklar för dem.

Du tror, Iris, att det citerade inlägget ovan är ett uttryck för din djupsinnighet och vidsynthet. Och du tror att mina inlägg är ett uttryck för min bristande förmåga att fatta enkla saker.

Men - att du kan läsa Kant i original, utan att lägga märke till det intellektuella bedrägeri som han genomför, är ett tecken på din brist på intelligens och självständighet. Det krävs ett mått av mod och intelligens att konstatera att "kejsaren [i det här fallet Kant] är naken - och är ett moraliskt monster på köpet." Du begår en dumhet, Iris, då du visar Kant en intellektuell respekt som han ingalunda förtjänar. Han imponerar på dig med ett tillkrånglat fikonspråk. Och du går på det! Det är patetiskt och tragiskt.

TILLÄGG 2021-05-31 Vid eftertanke inser jag att inlägget ovan var ett övertramp. Jag gjorde mig skyldig till ad hominem felslutet. Jag blir så lätt arg när jag diskuterar Kant med konventionella (konventionella i filosofisk bemärkelse) människor som Iris - eftersom våra meningar om Kant går så tvärt isär. Jag ber Iris om ursäkt.

[Filip Björner]

Vore ju fint att du nu kommer med ett sådant påståenden att man också kan belägga dem... så jag väntar tills du belagt att så är fallet.

Vi kan väl då vända blicken mot något viktigt och strunta i Kant (åtminstone för tillfället). Så jag repeterar detta: "En seriös begreppsteori bygger på insikten att vi människor tänker med begrepp. Det begreppsliga tänkandet föregår och möjliggör sådana sekundära saker som semantik, språk och syntaxer."

Mitt belägg i den här frågan kan vi iaktta hos alla små barn. De är nyfikna frän födseln och utforskar ivrigt världen. De kryper på golv (när de väl har kommit så långt i utvecklingen att de kan hålla på med det) och smakar på fysiska entiteter som t.ex. bordsben. De luktar på dem, känner på dem och tittar på dem. De använder även hörseln, men de flesta entiteter i deras omgivning är för det mesta ljudlösa. Från all denna utforskning, med hjälp av samtliga sinnen, samlar de små krabaterna in mängder med information som de håller i sitt medvetande i perceptuell form. De använder då inga begrepp till att tänka med och än mindre till att kommunicera med. Det behöver de inte. De har fullt upp med att registrera mängder av saker perceptuellt. Och detta gör de ofta med stor inlevelse och glädje och likaså på fullt allvar, samtidigt.
När barn så småningom börjar tillägna sig sina allra första begrepp har de således redan en mängd empiriska kunskaper och livserfarenheter att utgå ifrån. Dessa kunskaper är -- sedda från vårt vuxna perspektiv -- av primitiv karaktär, men de är ändå verkliga, livsviktiga och avgörande för barnens möjligheter att utveckla sig kognitivt vidare.
Du känner väl också till dessa basfakta, iris? Och visst är det en retorisk fråga, för självklart gör du det. Självklart vet vi alla att det är så här det går till. Det vet vi från en mängd observationer som vi har gjort helt oberoende av varandra. Detta är alltså ett välkänt faktum, och det visar oss att vi människor påbörjar våra första studier och tänkande länge innan vi börjar prata.

När vi människor kommer till den punkt i vår utveckling då vi börjar kommunicera med våra allra första ord så bryr vi oss inte heller så mycket om grammatik. Nej, det räcker gott och väl att kommunicera med bara ett enda enskilt ord i taget, tillsammans med kroppsspråk. Detta känner du givetvis också till. Du har högst troligen själv bevittnat denna allmänna företeelse vid flera tillfällen. Ett barn kan i det läget säga t.ex. boll, docka, lampa eller hund och kanske samtidigt peka på föremålet. (Något senare kan ett barn även säga t.ex. "titta boll". Men det måste lära sig några få begrepp om entiteter först, innan det kan lära sig ett begrepp som klassificerar handlingar av ett visst slag.)

Så långt borde vi kunna vara överens, och du borde kunna hålla med mig om att jag har belägg för detta. Vad är det så begreppet boll innebär för det lilla barnet? Innehåller det begrepp som ordet boll benämner verkligen en sammanfattning av "någots egenskaper" (med dina ord, Iris) eller utgör begreppet istället en klassificering av alla entiteter som är bollar (vilket innebär att dessa entiteters kända och alla okända egenskaper kommer med på köpet)?
Jag hävdar att begreppet boll är en klassificering av de identifierade entiteterna som är bollar, därför att ett barn kan omöjligen sammanfatta egenskaper som det saknar ord för att beskriva. Det är inte möjligt att det första begreppet ett barn bildar "beskriver" något, eftersom barnet i det läget inte känner till något ord som kan beskriva "någots egenskaper".

-----
PS: Jag har idag reserverat boken Aritmetikens grundvalar av Gottlob Frege, som jag troligen nästa vecka kan hämta ut från den lokala filialen tillhörande Stadsbiblioteket. Jag hade hellre beställt in någon av hans böcker om begrepp ifall Stadsbiblioteket hade haft något exemplar av någon av dem. Men även den här boken kan kanske vara intressant att läsa. Den hamnar dock inte helt i toppen bland de böcker jag just nu ska läsa.