DEN VILJESTYRDA INTELLIGENSENS ROLL I HISTORIEN - DEL 2 - AVSNITT 1
TRÖGHETSMOMENTET I HISTORIEN
Förhållandet att en stor majoritet av medlemmarna av mänskligheten alltid består av Triviala Andrahandsmänniskor har en följd som spelar stor roll i världshistorien. (Se Del 1 av detta debattråd.) Denna följd av majoritetens kognitiva sölande är att mänsklighetens historia präglas av ett väldigt stort tröghetsmoment.
M.a.o. när en trend har råkat etablerats, blir det ofta väldigt svårt att ändra på den. Mänskligheten har en väldigt stark tendens att bara gå på i samma gamla spår. Se på utvecklingen under de senaste 150 åren. Fram tills, på ett ungefär, 1870-talet var mänskligheten orienterad mot en relativt stark dos av frihet och individualism. Världen befriades ju i stor utsträckning under 1800-talet. Slaveriet avskaffades i de flesta världsdelar, de flesta länder i Europa och i Nord- och Sydamerika fick ett inslag av parlamentarisk demokrati, hela världen industrialiserades – och, som en följd av det stora inslaget av politisk frihet så sköt levnadsstandarden i höjden över hela världen under 1800-talet.
Men – mänskligheten förstod inte att uppskatta den fina gåvan som den hade fått av Aristoteles. Immanuel Kants giftiga filosofi vann burskap över västvärlden under 1800-talet. Och som en följd av det började världen att utvecklas mot mindre och mindre frihet, samt större och större inslag av étatism, omkring år 1870. Och när denna skadliga trend hade etablerats – så bara fortsatte och fortsatte den utan att mänskligheten förmådde (?) lära sig av sina misstag.
1900-talet blev ju kollektivismens och socialismens århundrade. Men trots alla massmorden och världskrigen som kollektivismen ställde till med under 1900-talet så har kollektivismen fortsatt att attrahera anhängare ända in i vår tid. Unga människor blir fortfarande idag begeistrade av socialismen. De lär sig bara inte av blodbaden!
Och se bara på penningpolitiken i västländerna. Västvärldens ledare lär sig aldrig av de historiska erfarenheterna - nämligen att den monetära inflationen förstör ekonomin. Just nu har skuldsättningen i världen, framdriven av penningpolitiken, nått en nivå på ca. 250 tusen miljarder US Dollar. Världens skuldsättning överstiger världens totala BNP tre gånger om! Hur skall dessa skulder betalas? Det ser ut som om världens politiker driver världen över den ekonomiska stupkanten – med öppna ögon. Världens politiska ledare, och deras folk/väljare, är alltihopa förblindande av kantiansk filosofi. Det verkar som om världen befolkas av dårar. Medvetandets primat – subjektivismen – härskar över sinnena hos majoriteten av mänskligheten, inte minst i västländerna.
Detta – kollektivismens framfart - det är ett utslag av det enorma tröghetsmomentet i världshistorien som jag talade om. Bättre idéer än kollektivismens är idag tillgängliga i kulturen. Den objektivistiska litteraturen, i synnerhet Ayn Rands verk, finns att köpa i många bokaffärer, hos Amazon, hos Adlibris o.s.v. Men majoriteten av mänskligheten tar inte emot budskapet. De bara fortsätter att krama de gamla, slitna idéerna som har skadat dem så många gånger förut. De gitter inte tänka. De gitter inte söka efter kunskap. De gitter inte utveckla de aktiva intellekt som skulle kunna rädda dem. De går bara på och på - igen och igen - i gamla dödsbringande fotspår.
Grejen är att det krävs en rejäl kognitiv ansträngning för att tänka om. Man måste sätta igång en process där man rycker upp de gamla uppfattningarna ur ens undermedvetande och ersätter dem mödosamt med bättre uppfattningar. Och man ”ser” inte de nya, bättre uppfattningarna i början av den här processen - innan man har ryckt upp de gamla uppfattningarna. Så det är lätt hänt att subjektet ej känner sig motiverad till att välja att sätta igång processen till att börja med. Minsta motståndets lag tubbar subjektet ofta till att låta bli att ändra uppfattning. Det krävs ju ingen kognitiv ansträngning för att blott och bart fortsätta att tro på det man redan råkar tro på.
Men det finns faktiskt en faktor som kan motivera subjektet till att försöka hitta fram till bättre idéer än dem som subjektet redan tror på. Den faktorn är beläggen som obönhörligen uppstår på att man faktiskt har fel, närhelst man har fel. Jag kallar detta fenomen för ”det viljestyrda missgreppets teorin”.
Comment