Announcement

Collapse
No announcement yet.

Viljestyrd intelligens och moralen

Collapse
X
 
  • Filter
  • Tid
  • Visa
Clear All
new posts

  • Viljestyrd intelligens och moralen

    VILJESTYRD INTELLIGENS OCH MORALEN - DEL 1

    1) EN DEL EMPIRISKA BELÄGG


    Hur är människornas benägenheter att tänka funtade? En indikation på denna frågas svar ges av försäljningssiffrorna för bokbranschen. Vissa sorters böcker säljer i upplagor på hundratusentals exemplar per år. Andra sorters böcker säljer endast några enstaka hundratals eller tusentals exemplar per år. Exempel på bästsäljande böcker är: Stephen King- skräckromaner, billiga romanser typ Harlekin-serien, verklighetsfrämmande sci-fi och fantasi-historier, billiga deckare, billiga western-romaner, och skvallerfyllda berättelser av ”kändis-berättar-allt” typ. Vilka sorters böcker säljs det inte många exemplar alls av? Det säljs sällan mera än några tusen exemplar per år av seriösa verk om sådana intellektuella ämnen som historia, filosofi, vetenskap o.s.v. Rent allmänt finns det ett tydligt mönster: böcker som fordrar en hög grad av intresse för seriösa kunskaper för att uppskattas säljer tämligen dåligt. Medan riktigt lättsmälta böcker säljs i stora massupplagor. Sådana författare som Stephen King säljer många gånger om så många böcker som sådana författare som exempelvis Ludwig von Mises eller Edward Gibbon. Sagan om Ringen säljer ofantligt flera exemplar än Introduction to Objectivist Epistemology.

    Förklaringen till detta fenomen är att den överväldigande majoriteten av medlemmarna av mänskligheten struntar i att göra något vettigt med sitt intellekt. Trots att intellektet, d.v.s. förnuftet, är varje människas grundläggande överlevnadsverktyg. För att leva ett gott liv måste varje människa anstränga sina gråa celler. Hon måste välja att prestera rejäla kognitiva ansträngningar. Men de allra flesta människor struntar i att göra detta.

    De flesta människor bara vill inte. De vill inte utföra något som helst svårartat tänkande. De föredrar att ta det lugnt ifråga om kognitiv aktivitet. De underlåter att skaffa sig förmågan att begripa ”höga” abstraktioner. De vill inte göra ansträngningen som fordras för att förbättra sina kognitiva förmågor. Så de stagnerar, intellektuellt sett.

    2) MORALISKA IMPLIKATIONER

    Vad är de moraliska implikationerna av detta sorgliga faktum?

    Ja, det finns två uppgifter för varje människas förnuft. Hon måste ansamla information (”data”) om verkligheten hon lever i - och hennes förnuft måste göra något kognitivt med datan (d.v.s. hennes förnuft måste ”bearbeta” datan ifråga). Att ansamla data är väsentligen en fråga om att leta efter kunskaper. En människa måste aktivt och målmedvetet söka kunskaper för att erhålla dem. De dimpar inte bara ner i hennes medvetande som ett brev i en brevlåda. Individen måste välja att göra något för att hon ska hitta fram till kunskaperna om verkligheten. Och det fordrar tid och ansträngning.

    Att ansamla data/kunskaper om verkligheten kan den enskilde göra medelst främst två sorters aktiviteter. Hon kan skaffa sig kunskaper genom lära sig av sina egna erfarenheter. Och hon kan skaffa sig kunskaper genom att lära sig av andras erfarenheter - genom att studera, antingen i någon sorts skola eller på egen hand, genom att läsa böcker.

    Att bearbeta kunskaperna som hon eventuellt skaffar sig är en konst som hon måste välja att lära sig. Hon måste välja att träna upp sitt förnufts´ förmåga att bearbeta datan hon eventuellt har samlat in. Individen skaffar sig en bättre och bättre förmåga att bearbeta data genom att träna upp den förmågan över en lång tid. Hon kan ”lära sig genom att göra”. Men den enskilde måste välja att sätta igång träningsprocessen. Hon måste fatta ett val att göra sig mödan att tänka, och hon måste fatta det valet om och om igen.

    Att utveckla ens eget förnuft kräver målmedvetenhet. Den enskilde måste välja att göra det till ett medvetet mål att ”göra något” med sitt grundläggande överlevnadsmedel, sitt förnuft. Men målet behöver inte vara just att ”utveckla förnuftet”. Målet kan vara något konkret i livet – som t.ex. att satsa på att långsiktigt bygga upp en förmögenhet. Eller att skaffa sig en karriär i ett yrke som hon brinner för. Eller att bygga upp sitt kunnande ifråga om en icke-trivial hobby. Samtliga rationella långsiktiga mål i livet kräver av den enskilde att hon satsar på att långsiktigt bygga upp sitt kunskapsförråd och sitt ”förråd” av skickligheter, inklusive tankeförmåga. M.a.o. närhelst en person väljer att skaffa sig ett långsiktigt mål i livet blir resultatet nästan obönhörligen att hennes intelligens börjar öka successivt då hon strävar efter målet. Därför att samtliga långsiktiga mål kräver av subjektet att hon måste anstränga sina gråa celler för att nå dit.

    T.ex. - en person som försöker bygga upp en förmögenhet medelst långsiktigt aktiesparande (typ Warren Buffett) måste ju lära sig hur en ekonomi fungerar, hur företag gör för att tjäna pengar, hur man läser årsredovisningar, hur man bedömer affärsidéer, kort sagt hur man skiljer mellan bra investeringar och dåliga dito. Och en man eller kvinna som satsar på att göra karriär som läkare måste anstränga de gråa cellerna för att lära sig ämnet medicin, d.v.s. hon måste lära sig att behärska det vidsträckta kunskapsområdet medicin samt hon måste utveckla många medicinska skickligheter (som kirurgi, diagnostik, o.s.v.). En person som gör det till sin hobby att spela piano måste bygga upp sina kunskaper om ämnet musik, måste träna sin finmotorik, måste förbättra sin förmåga att koncentrera sig på en uppgift, o.s.v.

    Jag tror att Ayn Rand själv var den viljestyrda intelligensen på spåret då hon uttalade sin uppfattning om ”Vem är den allra mest depraverade varelsen som existerar?” (detta är inte ett ordagrant citat) i sin roman Atlas Shrugged. Det svar som Ayn Rand satte i munnen på sin karaktär Francisco d´Anconia var ”The man without a purpose”. Jag tror att Ayn Rand insåg mycket väl att en människa som struntar i att skaffa sig ett mål i livet också därmed drar på sig intellektuell stagnation. Och eftersom förnuftet är människans grundläggande överlevnadsverktyg måste intellektuell stagnation vara ett val som främjar döden istället för livet.

    Så här har vi två moraliskt dåliga val. Att under en lång tid välja att strunta i att söka efter kunskaper. Och att under en lång tid välja att strunta i att träna upp ens förmåga att bearbeta data, d.v.s. ens tankeförmåga. Det första dåliga valet leder till att individen blir ignorant av egen vilja. Det andra dåliga valet leder till att individen blir dum av egen vilja. Så – slutsatsen blir att majoriteten av medlemmarna av mänskligheten utvecklar två dåliga karaktärsegenskaper under sina liv. Viljestyrd ignorans och viljestyrd dumhet. Ignoransen och dumheten som präglar majoriteten av medlemmarna av mänskligheten är dessas eget fel. De väljer att vara ignoranta och dumma.
    henriku
    Senior Member
    Last edited by henriku; 05-21-2021, 03:16 AM.

  • #2
    VILJESTYRD INTELLIGENS OCH MORALEN - DEL 2

    3) MIN MORALISKA DOM

    Vad är den moraliska statusen hos dessa människor?

    Låt oss börja med att utröna några kriterier för att fälla moraliska omdömen. För att vi ska kunna döma ut en handling, eller brist på handling, som omoraliskt måste tre villkor vara uppfyllda.

    1) Handlingen eller bristen därpå måste gagna döden.

    2) H
    andlingen måste vara en fritt vald handling eller brist därpå.

    3)
    Den som begår handlingen, eller bristen därpå, måste vara medveten om att hon väljer fel.

    Samtliga dessa tre villkor måste vara uppfyllda för att en handling, eller brist på handling, ska kunna dömas ut som varande moraliskt dålig.

    OK.

    1) Handlingen att bli ignorant och dum, medelst att strunta i att anstränga de gråa cellerna – gagnar denna handling döden eller livet?

    Svaret måste onekligen bli att vem som helst som blir ignorant och dum genom att strunta i att använda sina gråa celler blir ovetande om verkligheten som hon måste handskas med för att överleva. Hon kan naturligtvis inte handskas med verkligheten då hon är ovetande om den. Så hon närmar sig döden p.g.a. att hon underlåter att anstränga sitt intellekt. Alltså: hon gagnar döden med sitt val.

    2) Handlingarna att strunta i att skaffa sig kunskaper och tankeförmåga – är det ett val?

    Absolut. Det fundamentala valet i den mänskliga tillvaron är ju den att antingen tänka eller inte. Varje människa som struntar i att anstränga sina gråa cellerna gör det p.g.a. ett val.

    3) Handlingen att strunta i att anstränga de gråa cellerna, och därmed döma sig själv till ignorans och dumhet – vet vederbörande att det är en dålig handling?

    Tja - alla värden utan undantag - från mat till ett tak över huvudet till medicinsk vård - fordrar en del kognitiv ansträngning för att förvärvas. En människa skulle omöjligen kunna överleva till vuxen ålder utan att erfara att hon måste tänka för att leva. En vuxen människa har därför så pass enormt mycket belägg tillgängligt för att hon måste tänka om hon vill leva - så att hon bara måste evadera beläggen för att hon ska kunna tillåta sig kognitivt sölande. Så den vuxen som struntar i att anstränga de gråa cellerna bara måste vara medveten om att det hon gör är in i h-sike fel!

    SLUTSATS


    Graden av moralisk lastbarhet måste vara proportionell mot graden av främjandet av döden som är förknippad med vederbörande handling, eller brist på handling. Eftersom mänskligt liv är omöjligt utan någon grad av kognitiv ansträngning, eftersom förnuftet är varje människas grundläggande överlevnadsverktyg, kan slutsatsen bara bli en.

    Den som vanemässigt väljer att kognitivt söla, och som därför blir viljestyrt ignorant och dum – hon är i väldigt hög grad moraliskt förtappad!

    Hon är dock inte nödvändigtvis ond. För att vara ond måste en människa aktivt förstöra värden. Men en människa som ägnar sig åt vanemässigt kognitivt sölande försöker inte därmed förstöra värden. Hon blott och bart underlåter att eftersträva värden såsom hon måste för att upprätthålla livet. Hon främjar döden genom att vara passiv, inte genom att aktivt förstöra. Så hon begår endast en underlåtenhetssynd.

    Här måste vi komma ihåg en princip som uttalades av Ayn Rand. För att åstadkomma döden är det inte nödvändigt att man aktivt gör något för att få till stånd döden. Det räcker med att man bara inte gör något. Tänk dig en snubbe som sitter hemma i sin soffa och är så in i h-sike lat att han inte ens reser på sig för att gå till kylskåpet och hämta något att äta när han blir hungrig. Föreställ dig att den där snubben är så extremt lat att han bara sitter där i soffan i flera dygn utan att resa på sig! Han kommer givetvis så småningom att dö – utav törst och/eller svält.

    Så – livet är en process som kräver ständig handling och ansträngning. Den som är för likgiltig och lat för att göra de ansträngningar som livet fordrar – ju mera som hon struntar i att göra något desto närmare döden kommer hon!

    De människor som struntar i att göra någon ansträngning av betydelse för att utveckla sina kunskaper och tankeförmågor – de främjar döden genom sin underlåtenhet att göra något. Deras passivitet främjar döden. Så – dessa varelser är inte direkt onda. Men de är moraliskt depraverade! Skillnaden mellan moralisk ondska och moraliskt depravitet är att den förra kräver att subjektet gör något aktivt för att åstadkomma förstörelse av livsgivande värden – medan den senare ”bara” kräver att subjektet struntar i att göra något för att förvärva de livsgivande värdena. M.a.o. långvarig, ihållande passivitet är lika med moraliskt depravitet.

    Så enligt min uppfattning är det ett sorgligt faktum att det ligger i sakens natur (d.v.s. i den viljestyrda intelligensens natur) att majoriteten av medlemmarna av mänskligheten, i samtliga samhällen och i samtliga tidsperioder, kommer med all sannolikhet att välja att bli moraliskt depraverade varelser. Därför att människor tenderar att utveckla passiva intellekt hellre än aktiva intellekt. Och därför tenderar de att bli passiva ifråga om kognition.

    4) DET FINNS HOPP

    Likväl finns det hopp. Att majoriteten av medlemmarna av mänskligheten är moraliskt förtappade behöver inte innebära världens undergång.

    Hotet mot mänskligheten består av två kategorier av aktörer. Dels de moraliska monstren (som t.ex. Immanuel Kant och Adolf Hitler) och deras onda hantlangare (som t.ex. majoriteten av de moderna intellektuella samt de nazistiska propagandamakarna) som aktivt och med flit försöker förstöra. Och dels majoriteten av medlemmarna av mänskligheten som med sin passivitet gör det möjligt för de moraliska monstren och deras onda hantlangare att komma undan med det.

    Världens pågående marsch mot undergången beror på ett kolossalt filosofiskt bedrägeri. Filosofin som genomsyrar vår kultur förkunnar raka motsatsen till sanningen. Kollektivism, religiös teokrati, självuppoffringsdyrkan, irrationalism – dessa idéer utgör ett kvalificerat intellektuellt bedrägeri.


    Men för att bedrägeriet skall kunna lyckas räcker det inte med att några moraliska monster som Immanuel Kant försöker igångsätta bedrägeriet. För att ett bedrägeri skall kunna lyckas krävs det förutom en (eller flera) bedragare och deras onda hantlangare också en hel del tillräckligt dumma offer (som kallas för ”suckers” på det engelska språket). De moraliska monstren driver på – men de dumma, godtrogna, passiva offren släpper fram bedrägeriet. Såväl de moraliska monstren och deras onda hantlangare samt de vanliga, passiva människorna behövs för att världen skall gå under.

    Hoppet består dock av att det egentligen bara är de moraliska monstren som aktivt önskar och eftersträvar döden. De vanliga människorna, majoriteten av medlemmarna av mänskligheten, de är ”bara” passiva. De eftersträvar inte döden. Vad de föredrar är inte döden utan den lättjans tillstånd som det innebär att ta det lugnt ifråga om kognition. Men, i ett trängt läge, visar det sig oftast att majoriteten av mänskligheten blir villiga att maka på sig och göra något för att rädda livet. Det beror på att, när allt kommer omkring, de flesta människor, även de moraliskt förtappade dito, de vill hellre leva än dö. Människornas självbevarelsedrift är faktiskt en stark kraft.

    Problemet är ”bara” att de flesta människor bryr sig inte att maka på sig och börja tänka förrän behovet av att tänka stirrar dem i ansiktet. Och då är det oftast för sent för att åstadkomma något med sitt då senfärdiga tänkande. Man klarar inte av att rädda världen från undergång om man endast vaknar och börjar tänka när klockan är en minut före midnatt, s.a.s.

    Världens hopp ligger därför i att det brukar finnas åtminstone ett fåtal individer (Ayn Rand var en av dem) som tänker proaktivt. Att tänka proaktivt innebär att man gör sig mödan att börja tänka redan innan behovet av att tänka stirrar en i ansiktet. M.a.o. man börjar göra sig mödan att utveckla tankeförmågan och att söka efter kunskaper på ett tidigt stadium. Mycket tidigare än majoriteten av medlemmarna av mänskligheten.

    Detta fåtal individer, som utvecklar ett aktivt intellekt på ett tidigt stadium - de kan i bästa fall sätta igång ett motstånd mot de giftiga idéer som håller på att åstadkomma civilisationens undergång. Om bara dessa aktiva tänkare - den moraliska minoriteten - klarar av att väcka den omoraliska majoriteten ur sin tornrösasömn innan det visar sig vara för sent - då kan världen räddas. Därför att majoriteten vill trots allt leva. Därför kan det komma sig att de väljer att tänka. Frågan är om den moraliska minoriteten av aktiva tänkare kan tubba den omoraliska majoriteten till att slå på de gråa cellerna och överge de giftiga idéerna innan läget blir kritisk. Det hänger på allas vårt bruk av vår fria vilja!

    Som filosofen Leonard Peikoff uttryckte det i sin bok Objectivism: the Philosophy of Ayn Rand:

    "To save the world is the simplest thing in the world. All one has to do is think."
    henriku
    Senior Member
    Last edited by henriku; 05-21-2021, 03:23 AM.

    Comment

    Working...
    X