Announcement

Collapse
No announcement yet.

Vetenskapsmännen Har Fel om Determinismen

Collapse
X
 
  • Filter
  • Tid
  • Visa
Clear All
new posts

  • Vetenskapsmännen Har Fel om Determinismen

    Nuförtiden är många vetenskapsmän ense om att vi människor är determinerade. D.v.s. de tror att innehållet i våra medvetanden, och att därmed alla våra handlingar som följd, är styrda av faktorer utanför vår respektiva kontroll. M.a.o. inbillar sig många vetenskapsmän att det blott och bart är en myt att vi människor har fri vilja. Om du tror att du själv har fri vilja är det, enligt deterministerna, bara fråga om en illusion som de där faktorerna som befinner sig utanför din kontroll har bestämt att du ska tro på.

    Nåja, det går faktiskt inte att bevisa att människor har fri vilja! Därför att fri vilja föregår före alla bevis överhuvudtaget. Att vi människor har fri vilja är ett axiom - och sanningar som är axiomatiska kan aldrig bevisas. Varje axiom, som t.ex. det att människor har fri vilja, det är en förutsättning för att människor ska kunna bevisa något, och för att de ska kunna begripa bevisen. På tal om axiomet fri vilja - hur skulle människor kunna fatta ett bevis om de inte själva kunde anpassa sitt förnuft till de presenterade bevisen?

    Varför kan man inte bevisa ett axiom? Därför att varje förekommande axiom är varseblivningsmässigt uppenbart - och man kan inte bevisa det uppenbara. Om jag frågade dig ”Kan du bevisa för mig att gräset där borta är grönt?” – vad skulle du då kunna göra? Allt du skulle kunna göra vore att peka mot gräset och säga ”Titta, så ser du att gräset där borta är grönt!” Om jag inte ens tror på mina egna ögon, då finns det knappast några argument som skulle kunna övertyga mig istället. Det är likadant med den fria viljan. Det är uppenbart för dig om du introspekterar, och om du är ärlig, att du väljer huruvida du tänker eller inte. Du upptäckte att du har fri vilja redan när du var ett litet barn. Det kunde t.ex. ha hänt när du puttade på en boll, den rullade iväg och du tänkte (fast du kanske inte hade ord för det då) ”Jag fick bollen att rulla!” Du visste då att du själv rådde för att bollen rullade. Att bollen rullade berodde på dig och på att du ville att bollen skulle rulla. Och det krävdes en intensiv indoktrinering när du blev större för att övertyga dig (om du nu är en av de många som tror på determinismen) att det bara är en illusion att du rår för vad du gör när du puttar på en boll så att den rullar.

    Eftersom den fria viljan är ett axiom, skall jag alltså inte nu försöka bevisa för dig som tror på determinismen, att du har fri vilja. Om du inte ens tror på din egen direkta varseblivning, i form av introspektion, att du har fri vilja - då kommer du inte heller att tro på mina argument. Och eftersom alla argument förutsätter att människor har fri vilja (eftersom fri vilja är ett axiom), skulle jag göra mig skyldig till felslutet cirkelresonemang, om jag försökte bevisa att du har fri vilja. Men – jag kan i alla fall göra det svårare för dig att evadera att du har fri vilja genom att peka på några av de många motsägelser som du trasslar in dig i, närhelst du förnekar att du har fri vilja.

    Till att börja med, om du förnekar den fria viljan och säger att människan är determinerad – hur skulle du kunna veta att du själv var determinerad, om du nu vore det? När jag säger att jag har fri vilja, svarar du väl att det bara är så att de faktorer som bestämmer vad jag skall tro på, bestämmer att jag skall tro att jag har fri vilja? Så du säger alltså att de faktorer som bestämmer vad människor skall tro på, kan betinga dem till att tro på en falskhet.

    Men - om faktorerna som bestämmer vad människor skall tro på, ibland betingar dem till att tro på en falskhet – hur kan du då veta att dessa faktorer inte har betingat just dig till att tro på en falsk idé, när de har betingat dig till att tro att människan är determinerad? Du sager ju: ”Faktorer utanför din kontroll har bestämt att du ska tro att människor har fri vilja. Och faktorer utanför min kontroll har bestämt att jag ska tro att människor är determinerade. Jag rår inte för vad jag tror på, eftersom jag är determinerad. Jag bara måste tro att människan är determinerad. Jag är lika kognitivt hjälplös som du är! Så min uppfattning att jag är determinerad är inte ett dugg mera giltig än din uppfattning att du har fri vilja!"

    Du börjar fatta? Om människor vore determinerade skulle de inte kunna lita på någon endaste idé de råkade tänka på alls. Människor är nämligen felbara. Detta förnekar väl ingen determinist? Det finns väl ingen determinist som sager: ”Människor är ofelbara - ingen människa har någonsin fel”? Och en varelse som var felbar, men som samtidigt var determinerad, skulle aldrig någonsin kunna vara säker på en enda idé som råkade finnas i hennes medvetande.

    Föreställ dig att du var determinerad, och samtidigt var felbar – anta att det fanns en spak inuti ditt förnuft, och när den spaken var i ”på”-läge trodde du på en korrekt idé, och när spaken var i ”av”-läge trodde du på en felaktig idé – och du självsaknade kontroll över huruvida spaken var i ”på”-läge eller i ”av”-läge? Hur skulle du kunna vara säker på att en viss idé som fanns i ditt huvud var korrekt? Du skulle ju inte kunna veta om den där spaken just när du tänkte den idén var i ”på”-läge eller i ”av”-läge. Så du skulle inte ha någon aning om huruvida faktorerna som determinerade dig, genom att slå på eller slå av den där spaken, hade determinerat dig just då till att tro på en korrekt idé eller till att tro på en felaktig idé. En felbar varelse som var determinerad, skulle vara fullständigt ur stånd att veta någonting alls! Hon skulle inte veta ett enda dug om verkligheten omkring sig. En sådan varelse skulle därför vara hjälplös och skulle inte kunna överleva.

    Nu är det förstås så att vanliga djur saknar fri vilja, och de är förstås inte hjälplösa. Djuren överlever bevisligen, i alla fall tillräckligt länge för att reproducera. Det beror på att de vanliga djureninte är felbara i den mening som vi här talar om. Ett djur går efter sina varseblivningar. Och varseblivningarna är ofelbara inom gränserna för sin räckvidd. Om en flugas sinnesorgan avkänner en rörelse i närheten, då flyger den med nödvändighet iväg utav självbevarelsedrift. Den har inget val. Om en koppellös, och för tillfället hungrig, hund får syn på en död råtta, då slukar den råttan med nödvändighet. Den har inget val.

    Det händer ibland att fåglar flyger in i fönster och dör. Men det innebär inte att de är felbara i den mening som gäller här. De går automatiskt efter sina varseblivningar, men när de kommer på kollisionskurs med ett fönster, räcker deras synsinne inte till. Men inom ramarna för vad deras synsinne klarar av, fungerar fågelns synsinne automatiskt och ofelbart. Fåglar ”slarvar” inte och de tappar inte koncentrationen, så att de flyger in i träd eller bergväggar.

    Men människor är förnuftsvarelser. Detänker - och att tänka är inte samma sak som att varsebli. Tänkandet fortlöper inte automatiskt, såsom varseblivandet gör. Så felsteg är möjliga när man resonerar. Det är av den orsaken som människor måste ha fri vilja. De måste själva styra sitt resonerande, för att de skall kunna vara säker på att de gör rätt, i de förekommande fall de gör rätt. Eftersom tänkandet inte är automatiskt, skulle tänkandet vara slumpmässigt om det inte vore viljestyrt. Och eftersom vårt tänkande styr våra handlingar för att överleva, skulle vi inte kunna överleva om nämnda tänkande skedde slumpmässigt.
    Last edited by henriku; 01-25-2020, 06:43 AM.

  • #2
    Vetenskapsmännen Har Fel om Determinismen - Fortsättning


    Men trots att determinismen är en idé som med nödvändighet leder till att deterministerna trasslar in sig i motsägelser om bara de bryr sig om att tänka igenom de logiska följderna av denna idé, så tror många av dagens vetenskapsmän, inklusive majoriteten av dagens psykologer och psykiatriker, på denna vansinniga idé. Det beror förstås på att de inte har brytt sig om att tänka igenom de logiska följderna av determinismen. Därför ser de inte motsägelserna. Eller, ännu värre, så ser de motsägelserna men struntar i dem och fortsätter att tro på determinismen ändå.

    Kan det verkligen vara sant att majoriteten av dagens psykologer och psykiatriker tror på determinismen? Ja, freudianerna tror att människan är determinerad av inneboende drifter i det undermedvetna. (Som t.ex. en undermedveten önskan att forma sina egna fekalier!) Behavioristerna tror att människan är determinerad av betingningar, ungefär som en hund är betingad av dressyr. Biologisterna tror att människan är determinerad av kemikalierna i hjärncellerna. O.s.v.

    Debatten inom den psykologiska vetenskapen handlar egentligen nuförtiden bara om huruvida människan är determinerad av ”nature” eller ”nurture”. Debatten handlar m.a.o. om huruvida människan är determinerad av inre faktorer utanför hennes kontroll, eller om hon är determinerad av yttre faktorer likaså utanför hennes kontroll. Idén att människan skulle kunna ha fri vilja förekommer knappt i debatten överhuvudtaget. Det tas för givet att människan är någon sorts robot. Idén att människan har fri vilja betraktas som en ovetenskaplig idé, och tas därför inte på alvar.

    Premisserna är tydligen dels att den fria viljan, om den existerade, skulle vara ett undantag från kausalitetslagen - och dels att det inte kan finnas några sådana undantag från kausalitetslagen. Den andra premissen här är helt rätt. Det finns faktiskt inga undantag från kausalitetslagen i universum. Men den första premissen är helt fel - den fria viljan utgör inte något undantag från kausalitetslagen. Den är istället en subkategori av kausalitetslagen. ( Fri vilja är en subkategori av kausalitet .) Det är individens väljande som är orsaken till det hon väljer! När hon väljer att tänka är det hennes val som är orsaken till tänkandet. Och när hon väljer att inte tänka är det hennes val som är orsaken till hennes underlåtenhet att tänka.

    Om dagens psykologer och psykiatriker vill kunna göra nytta fullt ut, måste de inse att människor faktiskt har fri vilja. De är vare sig maskiner eller vanliga djur. Att det bevisligen finns praktiserande psykiatriker som gör nytta för sina patienter, beror bara på att de agerar på grundval av åtminstone den underförstådda premissen att människan har fri vilja och därför rår för det de gör. Men i den utsträckning de tar determinismen på allvar, måste psykiatriker göra skada istället för nytta. Man kan inte hjälpa människor, genom att behandla dem som om de vore maskiner eller vanliga djur.

    Nej, den psykologiska vetenskapen måste verkligen göra upp med den där idén om att människan är determinerad - och att hon därmed saknar fri vilja.
    Last edited by henriku; 01-25-2020, 06:45 AM.

    Comment


    • #3
      Ska jag uppfatta dig dig så Henrik, att du menar att det inte existerar deterministiska processer i världen?

      Comment


      • #4
        Nej, Anders. Det menade jag absolut inte. Jag menade bara att vi människor inte är determinerade. Stenar, floder, träd, även t.o.m. högre däggdjur (förutom människan) saknar fri vilja. De är alltihopa determinerade. Jag har absolut inga problem med vetenskapsmän som inser att deterministiska naturlagar styr precis allt i verkligheten som inte har med människan att göra.

        Det är endast när mänskliga handlingar kommer in i bilden som fri vilja kommer in i bilden. T.ex. - att ett dussin amerikanska astronauter i sex omgångar (om jag minns rätt) vandrade omkring på månen år 1969 och en bit in på 1970-talet var inte ödesbestämd av några deterministiska naturlagar. Det var ett antal enskilda människors (t.ex. Galileos, Newtons, Einsteins, Brauns, Kennedys, Armstrongs) fria val som gav upphov till (d.v.s. orsakade) Apollo-programmet och månfärderna.
        Last edited by henriku; 01-25-2020, 06:46 AM.

        Comment


        • #5
          Du skrev "högre däggdjur (förutom människan) saknar fri vilja". För Aristoteles kan den uppfattningen ha varit oproblematisk. Men för en bildad objektivist måste det vara svårare. Människan är ju ett led i en lång biologisk utveckling. Vi har förfäder var mycket lika moderna människor utan att vara sådana.
          I vilket utvecklingsskede uppstod den fria viljan och vad var det rent fysiologiskt som skedde då?

          Comment


          • #6
            Tja, Anders. Jag syftade endast på arter som idag existerar, då jag skrev den där meningen som du citerar. Tanken slog mig inte att det mycket väl kan ha funnits andra arter av antropoider som hade förnuftsförmågan men som idag är utdöda. Homo erectus var en annan art och hade med säkerhet förnuftsförmågan. Neanderthalerna, om de var en annan art, hade också förnuftsförmågan. Jag är inte tillräcklig som filosof eller vetenskapsman för att saga något bestämt om avgränsningsfrågan. Exakt när under människoartens utveckling uppstod förnuftsförmågan? Och kan det ha funnits en art som hade en rudimentär förnuftsförmåga och som följd därav endast hade fri vilja "till en del" - men inte "fullt ut"? Och vad skulle det överhuvudtaget innebära att "ha fri vilja endast till en del"?

            Såvitt jag kan se måste den fria viljan vara en fråga om "antingen/eller". Såvitt jag kan se måste förmågan att bilda begrepp uppstå på en gång, när en art utvecklar en lämplig hjärna.

            En sak kan jag säga säkert och det är att fri vilja hör ihop med förmågan att bilda och hantera begrepp. Skiljelinjen mellan människan och "de vanliga djuren" går vid just förmågan att bilda begrepp (förmågan att bilda begrepp är väsentligen vad förnuftsförmågan består av). Det är p.g.a. att begreppsbildning är så oerhört komplex och innefattar så många olika alternativa "vägar" som ett begreppsmässigt medvetande måste utrustas med fri vilja för att överhuvudtaget kunna fungera. Ett begreppsmässigt medvetande måste ha fri vilja därför att det måste vara självreglerande.
            Last edited by henriku; 01-25-2020, 06:48 AM.

            Comment

            Working...
            X