Announcement

Collapse
No announcement yet.

Kompromisser är oftast opraktiska

Collapse
X
 
  • Filter
  • Tid
  • Visa
Clear All
new posts

  • Kompromisser är oftast opraktiska

    Idag är nästan alla i Sverige överens om att det är ”praktiskt” att kompromissa och att göra eftergifter i politiken. Men – har alla verkligen rätt i detta? Eller har de uppåt väggarna fel?

    Låt oss pröva den saken med ett hypotetiskt exempel.

    Låt oss säga att Lagomaterna är ett oppositionsparti i ett demokratiskt samhälle där narkotika råkar vara populärt. Den flummiga majoriteten av folket lutar åt att barnen borde få lära sig i skolan konsten att knarka. Lagomaterna är tillräckligt rationella för att inse att denne korkade idé skulle få fruktansvärda konsekvenser för barnen. Men – Lagomaterna saknar civilkurage! Eftersom de är nästintill ensamma i sitt motstånd till narkotikan blir de rädda för att hamna i en ”politisk ökenvandring”.

    Så Lagomaterna bestämmer sig för att försöka blidka den irrationella majoriteten genom att föreslå en kompromiss. De säger ”Vi får väl inte vara extrema. Låt skolorna få lära barnen att röka hasch. Det är ju blott och bart en lätt drog. Men lär samtidigt barnen att ge f-n i tunga droger som det där hemska heroinet.”

    Vad skulle Lagomaterna åstadkomma med detta fega kompromissförslag? De kommer bara att stärka sina fiender! Majoriteten kommer ju bara att säga ”Se där! Inte ens Lagomaterna vågar motsätta sig drogerna konsekvent. De hycklar genom att föreslå en kompromiss med sina principer. Om inte ens oppositionen vågar motsätta sig narkotikan utan att hyckla – då måste det vara något skumt att motsätta sig narkotikan! Att Lagomaterna är för fega för att vara konsekventa i sitt motstånd mot narkotikan måste rimligtvis innebära att de innerst inne vet att de har fel. Vi borde därför vara konsekventa istället och införa även heroinet i skolorna!”

    Och även om Lagomaterna trots allt lyckades med att få igenom sitt kompromissförslag skulle det inte göra någon nytta. Haschrökningen som barnen fick lära sig i skolorna skulle bara fungera som en inkörsport till heroinmissbruk.

    Den vanligaste orsaken till att ursprungligen goda människor gör eftergifter och kompromisser till de onda är en form av osjälvständighet. Människorna som det är fråga om är rädda för de människor som är irrationella. De är rädda för att väcka de irrationellas ogillande. Så de förfalskar hellre verkligheten istället för att stöta sig med de irrationella.

    M.a.o. de fega avviker hellre från verkligheten än från de irrationella bland andra människor. Lagomaterna i exemplet ovan var så pass rädda för sina irrationella politiska motståndare att de låtsades att haschrökning inte skulle vara så farlig. De föredrog att undvika att bli impopulära hellre än att förbli lojala mot verkligheten.

    Filosofen Ayn Rand identifierade detta fenomen och förklarade varför det aldrig fungerar. Sin förklaring kallade hon för ”verklighetens primat”. Hon insåg att verkligheten bara är vad den är – oavsett vad människor tycker om den.
    Människors känslor och önsketänkningar rubbar aldrig verklighetens fakta ett dugg. Verklighetens fakta bara är vad de är – oavsett hur många människor anser att de inte är det.

    Anta att du har tio vänner och samtliga dessa vänner påstår att människor kan flyga om bara de flaxar med vingarna tillräckligt hårt. Om alla dessa tio vänner tillsammans uppmanar dig att pröva deras idé, genom att hoppa ut ur fönstret högst uppe på en skyskrapa och försöka flyga – borde du göra det – bara för att det är ju så många människor som säger att det ska gå bra?

    Nej, om du sätter värde på ditt liv ska du gå emot dina vänner, trots att de är många. Människor kan ju inte flyga genom att flaxa med armarna – oavsett vad de många människorna tycker. Om du vill leve måste du strunta i de mångas subjektiva tyckande och istället handla i enlighet med verkligheten.

    Denna princip är i allra högsta grad praktisk. Den katastrofala utvecklingen när de borgerliga politikerna satt vid makten under åren 1976-1982 och 1991-1994 bevisar hur opraktiskt det är att vinna en irrationell majoritets stöd genom att förfalska verkligheten för att behaga dem. De borgerliga politikerna försökte göra "välfärds"politiken en liten mindre extrem för att mildra de skadliga konsekvenserna av den för stunden. Samtidigt som de försökte vara "smarta" genom att berömma "välfärds"politiken i sin retorik i syfte att vinna Socialdemokratiska röster.

    Men allt som de borgerliga politikerna lyckades åstadkomma som bestod var att dra på "välfärds"politikens motståndare ett rykte för att vara fega hycklare. Så att väljarkåren fick ännu mindre respekt även för de av oss som bedriver en äkta kamp mot den eländiga "välfärds"politiken. Ju mera som de borgerliga politikerna tillämpar sin förment "smarta" strategi att blidka "välfärds"statens anhängare med kompromisser, desto svårare blir det för resten av oss att tränga tillbaka den destruktiva "välfärds"politiken.


    Verkligheten är den rationella individens bästa bundsförvant – och är samtidigt de irrationella massornas värsta fiende. Ayn Rand illustrerade denna princip i en mästerlig idéromanUrkällan.
    Last edited by henriku; 06-07-2022, 01:46 PM.
Working...
X