Tweet
Men - om socialdemokraterna hade gjort det moraliskt riktiga - och alltså stoppat järnmalmsleveranserna till Nazityskland - då skulle nazisterna givetvis ha invaderat Sverige, eller hur? Självfallet - men socialdemokraterna borde ha stoppat järnmalmsleveranserna ändå - ska man göra anspråk på att vara "antinazistisk" måste man gå från ord till handling! Anspråket på att vara motståndare till nassarna får inte vara endast tomma ord!
Och Sverige hade haft en rejäl chans att klara sig - trots den av socialdemokraterna ledda vanvettiga nedrustningspolitiken under de första sex åren på 1930-talet. Sverige åtnjöt nämligen en enorm geografisk fördel gentemot Nazityskland.
Östersjön!
Östersjön låg som en gigantisk vallgrav mellan Nazityskland och Sverige. Om Hitler hade bestämt att Nazityskland skulle invadera Sverige, för att komma åt järnmalmen - då hade nazisterna varit tvungna att skeppa en hel armé över havet och landsätta armén på det svenska fastlandet. Det företaget hade inte varit gjort i en handvändning. Det hade faktiskt varit jättesvårt. Om "bara" den svenska militären hade gjort ett tillräckligt bra jobb med att stoppa Nazisterna vid kusten hade Sverige nog klarat sig. Och Andra världskriget hade tagit slut nästan innan det hade börjat. Miljontals oskyldiga människoliv hade kunnat räddats om bara sossarna hade gjort det enda moraliskt anständiga istället för att svika.
Dessutom - även om nazisterna lyckades med att invadera Sverige - då skulle ju svenskarna ha kunnat tillämpa "den brända jordens" taktik. Järnmalmsgruvorna skulle ha kunnat utrymmas så snart Sverige stoppade leveranserna till Nazityskland. Och den svenska militären skulle samtidigt ha kunnat sätta ut massvis med sprängmedel i gruvorna. Sedan, om och när nazisterrnas armé lyckades med att ta sig in i Sverige, skulle svenskarna ha kunnat utlösa de där sprängladdningarna och därmed sprängt järnmalmsgruvorna i luften. Även med en lyckad invasion av Sverige skulle det säkert ha tagit nazisterna flera år att sedan få igång produktionen av järnmalm igen vid gruvorna! Under tiden skulle den nazistiska Wehrmacht ha gått i stå!
Vem var då ansvarig för den svenska svartfotspolitiken? Tja - ärkesocialdemokraten Per-Albin Hansson var förvisso statsminister under kriget. Men - å andra sidan hade Sverige en samlingsregering under kriget. Men - socialdemokraterna egen majoritet i båda kamrarna av Riksdagen under åren 1940 t.o.m. 1944. Med tanke på i synnerhet det sistnämnda faktumet måste man rimligen komma till slutsatsen att huvudansvaret för Sveriges förräderi mot frihetens sak under Andra världskriget låg på det Socialdemokratiska Arbetarpartiet.
Tänk också på att den svenska arbetarrörelsen bar på en del av det moraliska ansvaret förFörintelsen!
Förintelsen tog flera år att genomföra. Den pågick huvudsakligen under åren 1943-1945. Hur kunde det komma sig att Nazisterna kunde klamra sig kvar vid makten under de två och en halvt åren? Wehrmacht hade ju ett hästjobb med att fördröja den Röda arméns framryckning österifrån mot det tyska kärnlandet. Det är uppenbart att det Nazityska motståndet skulle ha kollapsat utan vapnen vars tillverkning den svenska järnnmalmen gjorde möjlig. Sveriges järnmalmsleveranser utgjorde en viktig förutsättning för Förintelsen. Utan Sveriges fortsatta järnmalmsleveranser hade Nazisterna inte kunnat sitta kvar vid makten tillräckligt länge för atthinna med att mörda så många judar! Om bara Sverige hade stoppat järnmalmsleveranserna till Nazityskland redan år 1942 hade Naziväldet tämligen snabbt kollapsat och huvuddelen av Förintelsen hade avvärjts!
Och eftersom det var socialdemokraterna som hade den yttersta politiska makten i Sverige fram t.o.m. år 1944 så var det dem, socialdemokraterna, som delade på ansvaret för Förintelsen tillsammans med de tyska nazisterna.
I synnerhet låg skulden för Sveriges svartfotspolitik på Per-Albin Hansson. Det var ju han som var partiledare för socialdemokraterna när det begav sig. Och - det var Per-Albin som stod som ansvarig för Sveriges vettlösa nedrustningspolitik under de första sex åren av 1930-talet. Per-Albin ville som bekant frigöra resurser i statsbudgeten för utbyggnaden av välfärdspolitiken. Så han rustade ner Sveriges försvar under samma tid som alla som ville veta vad som pågick i Tyskland visste att Hitler rustade upp; rustade upp för krig! Per-Albins prioriteringar var sådana att han satte friheten på spel för de sociala förmånernas skull. Det var därför som Sverige befann sig i ett svårartat militärt underläge när Andra världskriget bröt ut 1939.
Högförräderi var ett brott som var belagt med dödsstraff i Sverige under Andra världskriget. Nå - att anföra Sveriges samarbete med en av världshistoriens värsta massmördarregimer under pågående angreppskrig tycker jag för min del faller under rubriken "högförräderi"! Så jag säger att Per-Albin borde ha ställts inför rätta vid krigets slut. Och han borde ha befunnits skyldig till brottet högförräderi. Per-Albin borde ha fått sona sina brott genom att dingla från galgen!
Per-Albin var ingalunda en sosse-hjälte. Han var enskurk. Socialdemokraterna borde skämmas för att ha haft Per-Albin som sin partiledare och statsminister. Tänk på att Mussolini och Italien endast var dåliga skämt som allierade med Nazisterna. Det fascistiska Italien kunde inte ens besegra lilleputtlandet Grekland utan att Nazityskland kom till undsättning. Sverige däremot, med sin järnmalm, spelade en långt viktigare roll för Nazitysklands krigsanträngningar än Italien. Per-Albin Hansson hjälpte Adolf Hitler mycket mera än vad Benito Mussolini någonsin gjorde!
Per-Albins avrättning hade faktiskt kunnat föra något gott med sig. Skurkens avrättning hade kanske haft som effekt att det gick upp för det svenska folket att det är en jättedålig idé att sätta friheten på spel för sociala förmåners skull!
Samarbete med nazisterna - aldrig igen! Spola den förrädiska arbetarrörelsen!
Och Sverige hade haft en rejäl chans att klara sig - trots den av socialdemokraterna ledda vanvettiga nedrustningspolitiken under de första sex åren på 1930-talet. Sverige åtnjöt nämligen en enorm geografisk fördel gentemot Nazityskland.
Östersjön!
Östersjön låg som en gigantisk vallgrav mellan Nazityskland och Sverige. Om Hitler hade bestämt att Nazityskland skulle invadera Sverige, för att komma åt järnmalmen - då hade nazisterna varit tvungna att skeppa en hel armé över havet och landsätta armén på det svenska fastlandet. Det företaget hade inte varit gjort i en handvändning. Det hade faktiskt varit jättesvårt. Om "bara" den svenska militären hade gjort ett tillräckligt bra jobb med att stoppa Nazisterna vid kusten hade Sverige nog klarat sig. Och Andra världskriget hade tagit slut nästan innan det hade börjat. Miljontals oskyldiga människoliv hade kunnat räddats om bara sossarna hade gjort det enda moraliskt anständiga istället för att svika.
Dessutom - även om nazisterna lyckades med att invadera Sverige - då skulle ju svenskarna ha kunnat tillämpa "den brända jordens" taktik. Järnmalmsgruvorna skulle ha kunnat utrymmas så snart Sverige stoppade leveranserna till Nazityskland. Och den svenska militären skulle samtidigt ha kunnat sätta ut massvis med sprängmedel i gruvorna. Sedan, om och när nazisterrnas armé lyckades med att ta sig in i Sverige, skulle svenskarna ha kunnat utlösa de där sprängladdningarna och därmed sprängt järnmalmsgruvorna i luften. Även med en lyckad invasion av Sverige skulle det säkert ha tagit nazisterna flera år att sedan få igång produktionen av järnmalm igen vid gruvorna! Under tiden skulle den nazistiska Wehrmacht ha gått i stå!
Vem var då ansvarig för den svenska svartfotspolitiken? Tja - ärkesocialdemokraten Per-Albin Hansson var förvisso statsminister under kriget. Men - å andra sidan hade Sverige en samlingsregering under kriget. Men - socialdemokraterna egen majoritet i båda kamrarna av Riksdagen under åren 1940 t.o.m. 1944. Med tanke på i synnerhet det sistnämnda faktumet måste man rimligen komma till slutsatsen att huvudansvaret för Sveriges förräderi mot frihetens sak under Andra världskriget låg på det Socialdemokratiska Arbetarpartiet.
Tänk också på att den svenska arbetarrörelsen bar på en del av det moraliska ansvaret förFörintelsen!
Förintelsen tog flera år att genomföra. Den pågick huvudsakligen under åren 1943-1945. Hur kunde det komma sig att Nazisterna kunde klamra sig kvar vid makten under de två och en halvt åren? Wehrmacht hade ju ett hästjobb med att fördröja den Röda arméns framryckning österifrån mot det tyska kärnlandet. Det är uppenbart att det Nazityska motståndet skulle ha kollapsat utan vapnen vars tillverkning den svenska järnnmalmen gjorde möjlig. Sveriges järnmalmsleveranser utgjorde en viktig förutsättning för Förintelsen. Utan Sveriges fortsatta järnmalmsleveranser hade Nazisterna inte kunnat sitta kvar vid makten tillräckligt länge för atthinna med att mörda så många judar! Om bara Sverige hade stoppat järnmalmsleveranserna till Nazityskland redan år 1942 hade Naziväldet tämligen snabbt kollapsat och huvuddelen av Förintelsen hade avvärjts!
Och eftersom det var socialdemokraterna som hade den yttersta politiska makten i Sverige fram t.o.m. år 1944 så var det dem, socialdemokraterna, som delade på ansvaret för Förintelsen tillsammans med de tyska nazisterna.
I synnerhet låg skulden för Sveriges svartfotspolitik på Per-Albin Hansson. Det var ju han som var partiledare för socialdemokraterna när det begav sig. Och - det var Per-Albin som stod som ansvarig för Sveriges vettlösa nedrustningspolitik under de första sex åren av 1930-talet. Per-Albin ville som bekant frigöra resurser i statsbudgeten för utbyggnaden av välfärdspolitiken. Så han rustade ner Sveriges försvar under samma tid som alla som ville veta vad som pågick i Tyskland visste att Hitler rustade upp; rustade upp för krig! Per-Albins prioriteringar var sådana att han satte friheten på spel för de sociala förmånernas skull. Det var därför som Sverige befann sig i ett svårartat militärt underläge när Andra världskriget bröt ut 1939.
Högförräderi var ett brott som var belagt med dödsstraff i Sverige under Andra världskriget. Nå - att anföra Sveriges samarbete med en av världshistoriens värsta massmördarregimer under pågående angreppskrig tycker jag för min del faller under rubriken "högförräderi"! Så jag säger att Per-Albin borde ha ställts inför rätta vid krigets slut. Och han borde ha befunnits skyldig till brottet högförräderi. Per-Albin borde ha fått sona sina brott genom att dingla från galgen!
Per-Albin var ingalunda en sosse-hjälte. Han var enskurk. Socialdemokraterna borde skämmas för att ha haft Per-Albin som sin partiledare och statsminister. Tänk på att Mussolini och Italien endast var dåliga skämt som allierade med Nazisterna. Det fascistiska Italien kunde inte ens besegra lilleputtlandet Grekland utan att Nazityskland kom till undsättning. Sverige däremot, med sin järnmalm, spelade en långt viktigare roll för Nazitysklands krigsanträngningar än Italien. Per-Albin Hansson hjälpte Adolf Hitler mycket mera än vad Benito Mussolini någonsin gjorde!
Per-Albins avrättning hade faktiskt kunnat föra något gott med sig. Skurkens avrättning hade kanske haft som effekt att det gick upp för det svenska folket att det är en jättedålig idé att sätta friheten på spel för sociala förmåners skull!
Samarbete med nazisterna - aldrig igen! Spola den förrädiska arbetarrörelsen!