100 år sedan San Remo-konferansen

[Rickard]

Det är 100 år sedan San Remo-deklarationen som är grunden för Israels folkrättsliga existens.


Det finns en folkrättslig grund för staten Israels existens:
https://www.varldenidag.se/debatt/de...0BvU3CvW8tUTQ/

Det beslut som togs vid San Remo-konferensen 1920 är grunden för Israels folkrättsliga existens. Men detta hör vi väldigt lite om. I stället översköljs vi av massmedia och av politiker som påstår att Israel ”ockuperar palestinsk mark” eller bygger ”illegala bosättningar”. Och i nästa mening uppmanas Israel att följa folkrätten.

San Remo – den glemte folkeretten for Israel:
https://www.document.no/2020/04/28/s...en-for-israel/

For svært mange er San Remo-konferansen i 1920 ukjent. De fleste har hørt om fredskonferansen i Paris etter først verdenskrig og etableringen av Folkeforbundet. Men faktum er at San Remo, som var en del av Paris-konferansen, fikk enorm betydning ved å legge det statsrettslige grunnlaget for Midtøsten slik vi kjenner det i dag. Imidlertid har sterke krefter hatt interesse av å tilsløre eller benekte at vedtakene dannet internasjonal lov (folkerett).

[Anders F]

San Remokonferensen var ett möte som hölls i San Remo i Italien den 19-26 april 1920 mellan de i första världskriget allierade segermakternas ledande män.
Vilken folkrättslig legitimitet hade denna konferens att reglera frågor i mellanöstern?

[henriku]

Svar till inlägg #2:

Vilken legitimitet har överhuvudtaget "folkrätten"?

Israels grund för att existera ligger i att den Israeliska staten skyddar individens rättigheter. Och att Israel därmed är det enda fria landet i Mellanöstern.

[Anders F]

Tills vidare svarar jag inte i sak om folkrätten utan hälsar dig bara välkommen åter till dNU.

[henriku]

Svar till #4:

Tack Anders. Jag ska framledes avstå från att försöka vara företrädare för objektivismen, då jag tvivlar på mina kvalifikationer.

[Anders F]

Svar till #5:

Det beror ju på vad du har haft för motiv att förespråka objektivismen. Man kan ju förespråka en uppfattning även om man inte behärskar den i detalj, om man nämligen tror att världen skulle bli en aning bättre ifall människor hade den uppfattningen.

För egen del slår jag gärna ett slag för sådant som humanism/sekularism/utilitarism och liknande uppfattningar (men i min egen tappning). Jag tror att världen skulle bli bättre om människor var mer välvilliga mot varandra och vände ryggen åt de mytologiska religionerna, som menar att man ska underordna sig en eller flera gudar, hur grymma dessa än är.

Jag vet inte vilken av de stora religionerna som är värst. Kristendomen har ju blivit humanare med tiden, men fortfarande görs mycket ont i kristendomens namn. Jag tror dock att islam är värre på den punkten.

[henriku]

Svar till #6:

Du ställer en mycket intressant fråga AndersF. Vilken av alla världens religioner är allra värst? Av världens "stora" religioner är jag benägen att svara: Buddhismen!

Buddhismen har ett rykte för att vara en "fredlig" och "tolerant" religion. Fast Sydöstasiens historia är precis lika fylld med blodiga krig, grymma och tyranniska härskare samt otäck tortyr som Medeltidens Europa och Mellanöstern. Men en religions skadlighet ligger framförallt på sinnets område. Den buddhistiska religionen (om vi antar att Buddhismen är en religion och ej blott och bart en filosofi) går ut på, om jag har förstått saken rätt med mina begränsade kunskaper (jag har aldrig studerat den buddhistiska läran), att dyrka Intet. Den där omtalade Nirvana som buddhisterna eftersträvar lär betyda "utslocknande" - och buddhisterna ägnar sig åt timmar efter timmar av meditation i syfte att utplåna sitt eget medvetande. Buddhisterna eftersträvar med andra ord medvetslöshet. De eftersträvar med flit att utplåna existensen som sådan - åtminstone vad medvetandet anbelangar. Att utplåna existensen, allt som existerar, är deras yttersta mål - om jag har förstått innehållet i buddhismen rätt.

Jag skulle uttrycka skillnaden mellan judaismen, kristendomen och islam å ena sidan, och buddhismen å den andra så här: De förra (d.v.s. de stora västerländska religionerna) för ett krig mot förnuftet. Medan buddhismen för ett krig mot medvetandet som sådant. Jag tycker att det senare är värst.

[Anders F]

Svar på #7:
Nirvana, liksom himmel och helvete hör till myternas värld. Myter ställer till det för människorna, men den stora faran är de religiösa ledarnas maktutövning. Många kristna och muslimska ledare har tagit sig rätten att styra över människors liv. Jag vet inte hur det är med buddhistiska ledare på den punkten.

De kristna ledarna släpper successivt greppet, men muslimerna fortsätter i samma stil som förut, exempelvis när det gäller att förtrycka kvinnor. Muslimerna har uppfunnit den stolliga termen "islamofobi" för att hejda kritiken. Det finns inget sådant som islamofobi. Naturligtvis finns insikt om islams vedervärdigheter, men det har ingenting fobier att göra.

[henriku]

Svar till #8:

Man skall inte underskatta felaktiga idéers förstörelsekraft. Med våld kan man visserligen mörda människor. Men det är en riskfylld strategi. Det är listigare att lura sina medmänniskor till att begå självmord. De mest onda människorna kör med den senare strategin. Buddhisternas ledare kör med strategin att lura sitt fotfolk till att ge upp sökandet efter värden i detta liv och tubbar dem till att istället slösa bort sina liv på passiv meditation (d.v.s. "navelskåderi") och tiggeri.

[Anders F]

Svar till #9:
Ja, detta är vanvett. Jag förstår inte deras motiv.
Det ligger tydligen i religionens natur att vilja blanda sig i hur andra människor lever sina liv.
Vi är nog överens om att sådant översitteri bör bekämpas. Men hur?

När jag tittar bakåt i den här tråden påminns jag om din fråga om folkrättens legitimitet.
Jag är inte beredd att svara på den än men jag hoppas att ett svar ska mogna fram.