Den judiska missionen

[Filip Björner]

Del I

Jag börjar med att citera AndersF, som i kommentar #10 i tråden Det är idag 75 år sedan..., skrev detta:

Påhak på #7:
Rabbin Ute Steyer i judiska församlingen skickade mig länken -https://jfst.se/judendom-judar/judis...e-namngivning/. Brit mila har bl.a. funktionen att skilja ut judar från icke-judar, vilket uppenbarligen syftar till att motverka assimilation.

Eftersom rabbinen Ute Steyer rimligen borde vara expert på judisk teologi och likaså på den del av historien som tillhör den judiska teologin, så borde texten i länktipset vara väl förankrat i fakta. Och just den saken betvivlar jag i och för sig inte. Men... jag har synat texten, och jag finner att förutom att den är faktabaserad så är den också tendentiöst propagandistisk.
Själva länktipset går till en kort text som avslutas med uppmaningen: "Läs mer om omskärelse här." Så, jag har synat den längre texten. Jag kommer att ta upp den texten till debatt i tråden Det är idag 75 år sedan..., så i denna debattråd ska jag enbart koncentrera mig på en liten detalj. Det handlar om en enda mening, som lyder så här: "Judendomen är inte en missionerande religion, vi anser därför inte att alla bör omskära sina söner."
(Rödmarkeringen av meningens första del är gjord av mig, och alltså citerat härifrån.)

Vad jag ska mig i kast med i denna tråd är att visa att det rödmarkerade påståendet är en sanning med flera viktiga modifikationer. Och eftersom texten med detta påstående finns på sajten för den Judiska Församlingen i Stockholm, så börjar jag med att kolla om den sajten innehåller något mer som den judiska församlingen i Stokholm gärna vill påpeka om ämnet mission. Det gör jag genom att använda den sajtens egna internsökningsfunktion. Jag skriver därför in sökordet "mission" i sajtens sökningsruta och får då totalt tre träffar. Sökresultatet finns här.
De två första texterna är inte ämnesrelevanta eftersom de bara använder ordet "mission" i en överförd bemärkelse. Den första texten har rubriken "My Mission" och där används ordet "mission" som en synonym till ordet "mål". Den andra texten är reklam för ett föredrag och inehåller överhuvudtaget inte ordet "mission". Den tredje träffen är den enda som innehåller ordet i dess kärnbetydelse, och det går till en sida som har en text om Upplysningstiden.
Texten på den sidan inleds med en bakåtblick mot 1500-talet: "På 1500-talet försämrades situationen för Europas judar. Under jesuiternas (en katolsk orden som bl.a. sysslade med mission) inflytande spärrades judar in i ghetton och tvingades att bära judiska kännetecken. Upplopp och pogromer mot judar blev vanliga." På den sidan förekommer ordet "mission" bara en enda gång, och handlar då inte om judisk mission, utan om de elaka jesuiternas mission.

Vill vi veta något mer om ämnet judisk mission får vi därför ta oss till andra källor. Och det har jag gjort. Jag har tidigare läst en tjock bok som heter "Judehatets svarta bok", och nu har jag konsulterat den på nytt. Här följer ett foto av texten på sidorna 132 och 133 i den boken:

Det går att förstora bilden och läsa texten. Jag citerar några rader, från början på sidan 133:
"Under samma tid verkade en judisk missionär i Novgorod och etablerade det judiska 'kätteriet' där. I Ryssland var politik och religion sammanvävda enligt förmodern modell. Politiska upprorsmän blev gärna kättare, och kättare var i alla sammanhang politiska dissidenter.
En tsar som rättfärdigade sin makt med religiösa fraser kunde inte godta religiöst oliktänkande. Ivan III gick bestämt och entydigt till motattack när han 1504 offentligt lät bränna ledarna för dem som anslutit sig till den judiska missionen. Under 1500-talets lopp isolerades judarna i getton för att man därigenom ville hindra smittan från 'kätteriet' att sprida sig. Generellt sett var ryssarna mycket främlingsfientliga och definierade alla utom grekisk-ortodoxa som 'vantrogna'. Judarna var i sin avvikelse särskilt provocerande."
Lägg märke till att källan för denna text är en bok som hävdar sig förklara hur och varför judarna blev förföljda. Den judiska missionen pekas alltså ut som en del av förklaringen.
Är det då inte en smula propagandistiskt av den judiska församlingen i Stockholm att i en bakåtblickande minitext om 1500-talet enbart omnämna de elaka jesuiternas mission, men samtidigt förtiga den judiska missionen som de facto retade upp ryska maktmänniskor och som därför blev åtminstone en pytteliten del av orsaken till hetsen mot judarna? Den som vill får ta sig en funderare på denna fråga. För min del är saken klar -- Jag anser att det är synnerligen propagandistiskt att på det viset utelämna den judiska missionen ur historieskrivningen!

Men... vi ska röra oss vidare i ämnet... Och jag ska därför citera ytterligare några textrader ur samma bok. Denna gången från sidorna 25, 27 och 28:
"Först sedan Titus år 70 förstört templet i Jerusalem spreds kristendomen på allvar till andra länder. [...] Förstörelsen av templet i Jerusalem visade, i kristna ögon, att Guds tålamod med judarna var slut. [...] De som valde judendomen fick en omfattande kulturell identitet på köpet. De som valde kristendomen fick en religion som var förenlig med många olika kulturella identiteter. Den kristna proselytverksamheten hade stor framgång i romarriket, men ytterst få judar följde med in i det nya förbundet. Irritationen över motståndsviljan hos de traditionsmedvetna judarna förstärkte konkurrensförhållandet mellan de båda religionerna som växte ur samma rot. [... ... ...]
Dessa båda grupper kämpade inte bara om att representera Abrahams Gud, de stred också om rätten att tolka och använda samma texter i sina olika traditioner. Kristendomen ville lägga beslag på en lång religiös tradition och betrakta den som sin egen tidiga historia. Det hette att det gamla förbundet och Gamla Testamentet avslöjade sin fulla betydelse först i Nya Testamentet, i det nya förbundet.
Efter Bar Kokhba-upproret år 135 blev det än viktigare för de kristna att distansera sig från judarna för att inte väcka romarnas vrede. Först i början av andra århundradet insåg det officiella Rom att grupperna var olika. Den kristna propagandan var mycket effektivare än den judiska, eftersom den hade ett bättre erbjudande till lägre pris, men judarna fortsatte sin missionsverksamhet i den hellenistiska världen ända fram till Konstantin den stores tid."

Ja, judisk mission var alltså en reell företeelse hela vägen från före Moses tid och fram till och med senantiken. Och den judiska missionen har aldrig upphört fullt och helt, även om den öppna och tydliga missionen har varit ytterst begränsad under några få århundraden. Det är inte så att de heliga judiska skrifterna förbjuder mission, utan de begränsningar som har införts har skett senare av rena politiska skäl. Därtill finns även indirekt mission och smygmissionen. Den sistnämnda företeelsen ska jag återkomma till, men först ska vi titta på några andra texter.

(Och, bara parentetiskt, ska jag här tillägga en sak som jag senare ska fokusera på i en helt annan slags debatt; om kristendomens historia. Det stämmer nämligen inte alls att romarna inte förstod skillnaden mellan judendom och kristendom före "början av andra århundradet". Det är helt fel. Det är nämligen så att kristendomen var en medveten _romersk_ skapelse, som utfördes av den flaviska dynastin. Jag vet att det jag påstår här är radikalt annorlunda än den normala historieskrivningen. Men jag har rejäla faktabelägg för det, och ska beskriva källan vid en senare tidpunkt.)

[Filip Björner]

Del II

I nästa steg är det lämpligt att vi betraktar en text i engelska Wikipedia:
https://en.wikipedia.org/wiki/Missio...es_and_Judaism

Som vi ska se, så är det en text som brottas med sitt eget innehåll. Inledningsvis hävdas att: "Judaism has never been a faith that seeks converts..." Men några rader senare så anges ett exempel på motsatsen. Det exemplet tidskategoriseras då till det som kallas biblisk tid: "This was in Biblical times, and contemporary Judaism remains clearly that missionary activities (to convert The Nations to Judaism) are taboo."
Man skulle kanske kunna köpa dessa två påståenden var och en för sig, men tillsammans blir de till motsägelser. För å ena sidan har judaism "aldrig" varit missionsinriktad och å andra sidan så var den det (eller åtminstone delvis det) i biblisk tid. Begreppet "aldrig" har då kommit långt ifrån att alltid betyda just aldrig.

Därefter följer dock vidare i texten några exempel på judisk mission som pågår i vår egen samtid. Så, då blir det som "aldrig" sker något som egentligen alltid sker, om än i minimal skala och på ett krystat och omtvistat sätt.
Och sedan följer ytterligare några exempel på judisk mission i vår tid. Texten avslutas med detta avsnitt:
"Members of the very liberal American Reform movement began a program to convert to their liberal brand of Judaism the non-Jewish spouses of its intermarried members and non-Jews who have an interest in Reform Judaism. Their rationale is that so many Jews were lost during the Holocaust that newcomers must be sought out and welcomed. This approach has been repudiated by Orthodox and Conservative Jews^[40] as unrealistic and posing a danger. They say that these efforts make Judaism seem an easy religion to join and observe when in reality being Jewish involves many difficulties and sacrifices."
Det märkligaste här är att det plötsligt är ortodoxa och konservativa judar som betraktas som normala judar. Hur stämmer det om vi tittar på de ortodoxa judarnas antal i Israel? Ja, inte alls. För denna grupp är ju bland annt känd för sin extrema anti-Israel-hållning. De erkänner inte den moderna staten Israel, utan vill avskaffa den (samtidigt som många av dem inte vill arbeta och lever på bidrag från just den stat de föraktar så mycket).

Hur krystat är inte detta?

Judisk mission finns faktiskt, i mer eller mindre grad, och på olika sätt. Och om vi även räknar in smygmissionen (som vi ska återkomma till nedanför), så är det tveksamt om det någonsin har funnits en tidsperiod med absolut noll judisk mission. (Och vad gäller dagens läge så finns det även Facebookgrupper som värvar individer till att konvertera till judendomen. De backas upp av hela program som resulterar i verkliga konverteringar. OCH... det är alls inget krav att en man som i vuxen ålder konverterar till judendomen måste ha genomgått omskärelseritualen i unga år.)

[Filip Björner]

Del III

Nu ska vi även uppmärksamma en text från slutet av 1800-talet. Jag bifogar texten här i en pdf-fil.

1450294.pdf

Texten finns även på webben i html-format här.

Och jag vill börja med en liten varning till de som tänker läsa hela texten. Tänk inte anakronistiskt. Skribenten kan låta som en extrem rasist, mätt med dagens normala skrivsätt. Så, när du ser ordet "ras" och orden "den judiska rasen" så tänk dig då att det istället står "det judiska folket" el. dyl. Jag tror alltså att innebörden blir klarare då.

Skribenten heter Oswald John Simon. Hans artikel heter Missionary Judaism. Den var införd i The Jewish Quarterly Review, Vol. 5, No. 4 (Jul., 1893), pp. 664-679.

Texten startar sålunda:
"Is Judaism a missionary religion ? Has it a propaganda Are there possibilities that, beyond the confines Hebrew race, Judaism is capable of making itself felt religious system worthy of attracting people who of the "seed of Abraham "? These are questions have been put again and again by Jews and non-alike. The answers to them vary according to the precise meaning attached to the questions. One obvious, superficial reply, is to say that for centuries it was as their life was worth for the Jews in any part world to attempt a propaganda of their Faith. answer, although still the inevitable one so far as the of such countries as Russia and Roumania are concerned, does not seem adequately to meet the question in respect to the Jews of England and America."

Några rader från sidan 668:
"In proposing, therefore, that Israelites should teach what they know, it does not follow that they should teach those things which are only intended to preserve their communal identity. In such a propaganda of the Jewish faith we have only to consider those elements which are perfectly universalist in their character and their application. Distinctive rites, such as circumcision, eating of unleavened bread, dietary laws, and the particularity of the day for Sabbath observance are, from the nature of the case, institutions which do not possess any important significance for persons who are not hereditary members of the House of Israel."

Och från sidan 669:
"versive of the Jewish religion. The strength of the Jewish religious position at present time is this: It is popularly supposed that there is no other way of leading men to God, than by accepting the theory of the fall and the redemption through death of Christ. It is imagined that in the absence of this teaching there is no other, which is at once spiritually religious, and at the same time possessing the power and authority of long historic experience. The answer to this statement of course is the Jewzish Religion. But the world knows nothing of the Jewish religion. Even in countries where emancipation has been accomplished for the Jews, and where society has been made acquainted with Jewish individuality or with Jewish talent in art, in jurisprudence and politics, or in finance,-the faith of the Israelite, his inner life, his life with God, the moral springs of conduct with the best of Israelites are all sealed and dead letters to the popular religious mind."

Och från sidan 671:
"My contention is this, that at the present time, amid the multitude of different movements for the promotion of the moral and in- tellectual progress of our species, conducted as they may be in England and America withl perfect freedom, a place of worship might be opened in London by Jews with the avowed object of setting forth to those who might desire to come of their own free will, the conception of God, of worship, and of moral responsibility which the people of Israel have maintained during a period of three thousand years. Is it nothing to tell men what has been the faith even of a single group of their fellows during so vast a period ? A faith which has sustained itself through the deepest human experiences of adversity, of sorrow, and of persecution-has not that faith something to testify ? Is experience nothing? And what shall we say of the long, tragic, human story of love, of death, and of tribula- tion ? Are these not the common property of mankind ? What problem more catholic in its human interest than these ?"

Härav, med tanke på forumet som texten officiellt publicerades i, så kan vi dra slutsatsen att förespråkandet av en tydlig, allmän och öppen judisk mission då och då har diskuterats på ett seriöst sätt i judiskt-akademiska kretsar.

[Filip Björner]

Del IV

Jag får börja med en liten varning. Den läsare som ännu inte har sett säsong tre av en viss Netflixserie, och som har planer på att göra det, kanske inte borde läsa detta inlägg innan hen har hunnit avnjuta serien.

Under åren 1979-1986 spelades i Australien in en populär serie på hela 692 avsnitt. Den sändes i TV4 under åren 1994-2000 och är känd under namnet Kvinnofängelset. Förmodligen är det den beryktade populariteten hos denna serie som låg bakom tillkomsten av Netflix satsning på serien Orange Is The New Black, som även den har blivit en kommersiell framgångssaga. (Och tydligen finns det en hel genré som heter kvinnofängelselfilm.)
I Netflixseriens tredje säsong, avsnitt nio, ser vi kvinnliga fängelseinterner som är lika missnöjda med maten som man ofta får höra att hela skolklasser är i svenska skolmatsaler. Men en av damerna lider inte alls av detta problem, för hon är judinna och blir därför positivt särbehandlad med koschermat. Och den maten är uppenbarligen godare; åtminstone i det fängelset, vid den tidpunkten, i den filmepisoden. Och vad händer sedan? Jo, givetvis, flera damer vill ha sånt där gött käk. Så, de börjar säga till personalen: "Jag är judinna. Jag vill ha koschermat." Och då blir det förstås snabbt så många "judinnor" i fängelset att maten blir dyr att hantera och fängelsets ledning måste utreda saken.

Episoden utvecklas dithän att en (manlig) rabbin får besöka fängelset och investigera hur det är ställt hos de flesta internerna med den påstått judiska tillhörigheten. Kan de sin Tora t.ex.?

Det visar sig snabbt att flera fejkar, men det finns också några som kämpar på med att lära sig det de behöver veta om judendomen, så att de officiellt kan få konvertera. Det visar sig inte vara så lätt. Enbart en enda av de fängslade damerna lyckas med detta. Men då har hon också kommit fram till att hon inte längre främst vill konvertera för att få bättre mat; utan skönheten i det judiskt-religiösa budskapet har blivit en reell lockelse för henne; och just det tycker den granskande rabbinen om att bevittna.
Så, episoden understryker ett faktum som ofta framhävs i judiska kretsar; det är inte lätt att konvertera till judendomen. Det kräver en seriös vilja och mentala ansträngningar. Det är dessutom vanligt att en granskande rabbin flera gånger säger nej till en intresserad proselyt, innan han plötsligt säger, ja okej.
(I den svenska Wikipeditexten om uppslagsordet proselyt kan vi förövrigt läsa att det ordet "syftar oftast på personer som konverterat till judendomen". Så, konvertering till judendomen är en så pass vanlig företeelse att ordet proselyt närmast är reserverat för det.)

Netflixserien i fråga är ett exempel på film med stark social genomslagskraft. Många unga (och en del äldre) människor blir påverkade av sådana filmer, både i avseende på värderingar och beteendevanor. Inslaget i episoden kan vara ett kreativt påhitt, eller det kan vara en återspegling av faktiska händelser; och kanske en lek eller twist med dem. I vilket fall som helst framgår budskapet att vem som helst, man eller kvinna; ung eller gammal, kan konvertera till judendomen. Man kan ta självständiga initiativ och börja studera de heliga urkunderna. Och man kan kontakta en rabbin och fråga om lov att få konvertera till den fina religionen.

Jag ska här inte gå vidare med tips om Facebookgrupper som vem som helst lätt kan hitta och anmäla sig till, om man är intresserad av att studera judendomen och kanske funderar på att konvertera. Men, sådana finns. Och de är inte svåra att hitta... Så, visst existerar det även idag en vital judisk mission, även om ingen officiell företrädare vill kalla missionsverksamheten för misson.

Nu vill jag bara avrunda med ett litet personligt extra påpekande. Trots att jag är ateist så tycker jag att det är bra att det finns en judisk mission. För av de tre stora abrahamitiska religionerna -- och trots det förbannade oskicket som omskärelseritualen är -- så är judendomen den mest humana.
Kristendomen är etter värre i altruistiskt avseende, nerdränkt i arvsyndsträsket med mera. Och islam... ja, bara för att nämna en enda detalj om islam här, så innehåller islam kravet på dödsstraff för var och en som konverterar bort från islam. De muslimska hedersmorden i vårt land är exempel på utövandet av det dödsstraffet, eftersom en kvinna som sviker familjen/släkten/klanens heder automatiskt betraktas som en avfälling. Detta om detta.

Den judiska missionen är en realitet, och påståendet att judisk mission är tabu stämmer definitivt inte överens med den äldre judiska traditionen.

Och i Skottland hände detta.

[Filip Björner]

Det finns förresten också en specifik kristen mission mot judar. Och den är (inte utan anledning) illa omtyckt av många judar.

Den judiska religionen är också i flera aspekter betydligt mer öppen än den kristna. Det var en av de saker som Oswald John Simon tänkte på 1893, när han i sitt argumenterande för den judiska missionen skrev detta:
"That is to say, we do not approach our neighbours with a declaration that we alone possess by mystical powers the keys of the gates of heaven; but we have a faith which is an experience, and we have to tell of our experience; in other words, we bear witness of God. The time appears to be ripe for an definite Theistic movement, and the Jews cannot be said to be the wrong people to conduct it."