Announcement

Collapse
No announcement yet.

Vänsterna intensiva hat mot ABBA

Collapse
X
 
  • Filter
  • Tid
  • Visa
Clear All
new posts

  • Vänsterna intensiva hat mot ABBA

    Vänster-människor kännetecknas oftast av ett otäckt hat. Och de hatar inte ”bara” kapitalismen. De hatar inte ”bara” kapitalisterna. De hatar inte ens ”bara” friheten. Vänster-människorna hatar självasteviljan till liv. Om man granskar vänster-människorna med ett ”filosofiskt förstoringsglas” så upptäcker man detta.

    Vad är egentligen viljan till liv? Det är en levande organisms vilja till att upprätthålla sitt eget liv. Ett lejons vilja till liv är viljan till att jaga ihjäl tillräckligt många gaseller och antiloper för att mätta sin egen hunger - eller hur? En hästs vilja till liv är viljan att käka tillräckligt mycket gräs för att mätta sinegen hunger - eller hur? En björns vilja till liv är viljan att bl.a. skaffa sig ett eget varmt ide att sova i under vintern - eller hur? O.s.v. Vad är då en människas vilja till liv? Den är förstås hennes vilja att upprätthålla och njuta av sitt eget liv - alldeles själv. Varje sund människa eftersträvar att uppnå lycka i sitteget liv - eller hur?

    Och nu ligger det till så att om man granskar vänster-människorna så upptäcker man att de motarbetar frenetiskt människors försök att njuta av sina egna liv. Hur annars kan man t.ex. förklara vänster-människornas frenetiska förföljelse av popgruppen ABBA på 1970-talet?

    Svenska folket älskade ABBA och ABBAs musik. Men den svenska vänsternavskydde ABBA och ABBAs musik. Vänsterns hat mot ABBAdokumenteras i en artikel nyligen här på Newsmill [Jag skrev ursprungligen denna essä för publicering på debattsajten Newsmill på hösten av år 2010].

    Vad berodde denna avgrundsskillnad i attityd på? Varför älskade Sveriges vänster progg-rocken, som de flesta svenskar inte var så värst intresserad av, samtidigt som vänsternavskydde ABBA?

    En ”psykologisk” förklaring skulle kunna vara att ABBA var enormt framgångsrika, ur ekonomisk synvinkel, medan progg-rockarna inte sålde så värst många skivor. Det ligger nog en del i den förklaringen. Vi vet ju alla att vänster-människor brukar lida av en svårartad avundsjuka. Men jag tror inte att denna ”psykologiska” förklaring går tillräckligt på djupet.

    En ”politisk” förklaring skulle kunna vara att ABBA var ”kommersiell”, medan progg-rocken tog upp samhällsfrågor. Det ligger nog en del i den förklaringen också. Vi vet ju alla att vänster-människor brukar tycka att det är livsviktigt att påverka samhället. Och ABBAs låtar handlade ju nästan aldrig om samhällsfrågor. De handlade mest bara om kärlek, d.v.s. om en högstpersonlig fråga i de flesta människors liv. Men jag tror inte att denna förklaring heller är tillräckligt djuplodande.

    Jag tror att vi, för att förklara vänsterns alldelesintensiva hat mot ABBA, när det begav sig, måste söka svaret i den kraft som mer än någon annan styr varje människas liv. Den kraften är ”moralen”. Med moralen menar jag inte bara något så ytligt som sexrelaterade-frågor. Att ABBA-tjejerna sågs som sex symboler av somliga har inte med saken att göra. Inte heller menar jag att det främst handlar om att ABBA var ”vulgära”. Somliga progg-rockare var ju mycket mera vulgära, fast på ett annat sätt, än ABBA (Det är inte min avsikt att förolämpa ABBA. Med ”vulgär” menar jag här bara att de var en del av den populära kulturen, d.v.s. att de var inte ”intellektuella” eller ansedda som ”fina”).

    Det som svenska folkets kärlek för ABBA handlade om var, enligt min uppfattning, kärleken till det egna livet. Svenska folket älskade ABBA därför attABBAs musik ”bara” roade dem personligen - och gjorde just dem själva, som individer, lyckliga. Massorna tydde sig inte till ABBAs musik av några altruistiska skäl - som en vilja att främja ”samhällets” utveckling. När svenskar lyssnade till ABBAs musik gjorde de det för den egna lyckans skull. Jag tror att det var detta faktum som vänster-människorna upplevde som så förhatligt.

    Vänster-människor anser nämligen att ”altruismen”, d.v.s. moralläran som säger att du har en skyldighet att leva för dina medmänniskors skull och att du har en skyldighet att offra din lycka för deras lyckas skull, är det moraliska idealet. Om man är anhängare av egoismen, moralläran som säger att varje människa har en rätt att leva för sin egen skull, då är man per nödvändighet inte "vänster". Det är lättare för an kamel att passera genom ett nålsöga än det är för en egoist att vara vänster, s.a.s.

    Och det är väl klart att om du anser att denna morallära, altruismen, är idealet – då måste du tycka illa om det när människor gör något, något som helst, för sin egen personliga lyckas skull? Även om det handlar om något så oskyldigt som att lyssna till en kommersiell pop grupps låtar?

    Jag anser att den svenska vänsterns hat mot ABBA, och vänster-människornas frenetiska försök att krossa ABBA, utgör ett varningstecken. Om vänstern inte ens vill tillåta svenskarna att lyssna på pop musik som gjorde dem glada – hur mycken lycka och hur mycket liv kan vi då förvänta oss att det skulle komma att finnas i ett Sverige som regerades av vänstern? Jag vågar påstå att vänsterns fientlighet mot ABBA visar att dessa "sextioåttor" var av precis samma skrot och korn som Maos rödgardister – som förklarade krig mot självaste den kinesiska kulturen och det kinesiska folket - med landsomfattande förödelse och misär som resultat.
    (Läs mera om Maos krig mot kulturen .)

    Så:

    Om vi sätter värde på våra liv, då får vi därför aldrig - aldrig - låta vänster-människorna ta över Sverige, och förverkliga sin ondskefulla samhällsvision!
    Last edited by henriku; 01-26-2020, 07:51 AM.

  • #2
    Så oväntat!
    Jag älskade ABBA från första stund och gör det fortfarande.
    Jag har aldrig träffat några människor som hatat ABBA.
    Jag hade en kollega som var mycket musikalisk och själv spelade. Han gillade inte ABBA men hatade dem inte heller. Han tyckte deras musik var "könlös". Politiskt tror jag att han lutade en aning åt vänster men just inte med någon större glöd. (Vi var som sagt kolleger men forskade på helt olika grenar av matematiken.)

    Comment


    • #3
      Anders,

      När det begav sig, på 1970-talet då jag var ung - jag minns att det då fanns radikala kommunister och anarkister som faktiskt ogillade eller rentav hatade ABBA. Dessa radikala vänstermänniskor förkunnade att vi borde strunta i ABBAs "kommersiella smörja" och istället lyssna på "värdefull" musik - vilket de tyckte var musik som uttryckte "viktiga" politiska eller sociala eller ideologiska idéer. Som t. ex. den svenska progrocken som Filip skriver om i ett annat inlägg här i Kultur avdelningen av sajten.

      Du kanske inte umgicks med radikala kommunister och socialister när det begav sig? Och du kanske helt enkelt inte lade märke till opinionsbildningen mot ABBA som faktiskt förekom här och där i massmedierna under tiden då ABBA var aktiv.
      Last edited by henriku; 12-05-2019, 08:42 AM. Reason: Jag kom på att jag kunde tillägga ett stycke till med ytterligare några tankar.

      Comment


      • #4
        De människor jag har umgåtts med, privat och på arbetet, har haft väldigt olikartade politiska uppfattningar. Den mest vänsterinriktade jag kan minnas var en kollega som hörde till SPK. När jag karakteriserade SPK som extrem vänster svarade han: Ska man behöva kämpa om språket också?

        Nog om detta.

        Inställningen att "vi borde strunta i ABBAs "kommersiella smörja" och istället lyssna på "värdefull" musik - vilket de tyckte var musik som uttryckte "viktiga" politiska eller sociala eller ideologiska idéer" tycker jag är väl elitistisk. Var och en får väl lyssna på den musik hen gillar utan att behöva utstå andras pekpinnar.

        Jag har inte förstått hur musiken i sig (om man bortser från sångtexterna) kan uttrycka politiska idéer. Det beror kanske på att jag inte är tillräckligt musikalisk. Tag t.ex. marscher. Sådana kan användas politiskt. Men beror detta på själva musiken? Jag tror att det bara beror på texterna. Skulle inte musiken i Internationalen ha kunnat användas som militärmarsch? Skulle inte musiken i Marseljäsen ha kunnat användas av arbetarrörelsen? Jag har ingen aning?

        Comment


        • #5
          Hej Anders,

          Själv tycker jag att en låt inte är ett lämpligt medel för att bedriva politisk kamp eller filosofisk upplysningsarbete med. Ty hur mycken idéer kan man "klämma in" i ett stycke musik på säg fem minuter? Jag tycker att musiken värde ligger i att den underhåller oss. Punkt slut. Jag vill inte ha en politisering av musiken. Jag tycker att ABBA var tämligen bra - fast mina favoriter är Beatles, Madonna, Army of Lovers och Pet Shop Boys - samt Blue Oyster Cult och punkgruppen The Queers.

          Comment


          • #6
            Då verkar vi tycka ganska lika om musikens roll. Att vi har olika musiksmak är en annan sak. Det kunde vara kul att kolla om vi tycker lika om någon musik/sång/visa. Jag gillar åtskilligt av den "klassiska musiken.Jag gillar den dansmusik som var modern när jag var ung, inkl spanskt och latinamerikanskt. Jag tycker också om mycket i den svenska sångskatten från 1900-talet. Jag nämner här några visor från den tiden: Beatrice Aurore, Lyckan (Martin Koch), Flicka från Backafall, De sålde sina hemman, ... Känner du till någon av dem?

            Comment


            • #7
              Nej, Anders, jag känner inte till några av de sånger du nämnde. Jag växte upp i USA på 1960-talet. Och jag har aldrig intresserat mig för svensk musik efter jag återvände till Sverige vid 16-års åldern, år 1970. Jag har inte smak för vare sig klassisk musik eller jazz-musik. Jag har endast intresse för "modern" rock- och popmusik. Detta kan ha att göra med att jag drabbades av en psykos (schizofreni enkannerligen) då jag var tonåring. Det kan möjligen vara så att jag inte klarar av att uppskatta musik som är så pass komplex som klassisk och jazz-musik är. Pop- och rockmusik är tämligen enkelt tycker jag själv och därför är sådan musik lättsmält för en f.d. psykotiker som mig. Men att jag saknar intresse för den svenska sångskatten från 1900-talet kan inte bero på att den är för komplex. Det kanske bara beror på att min smak präglades av den modern populär musik som jag växte upp med i USA på 1960-talet.

              Comment

              Working...
              X