Announcement

Collapse
No announcement yet.

Kollektivavtal ger aldrig objektiva löner

Collapse
X
 
  • Filter
  • Tid
  • Visa
Clear All
new posts

  • Kollektivavtal ger aldrig objektiva löner

    Det sägs att kollektivavtal ger rättvisa löner. Men detta verkar aldrig bli av i verkligheten. Efter varenda jäkla avtalsrörelse verkar det alltid finnas många fackföreningar som klagar på att deras egna medlemmar fick för litet i förhållande till andra förbunds medlemmar.

    Detta sorgliga förhållande beror inte främst på någons illvilja. Detta förhållande beror på att det ligger i kollektivavtalens natur att de aldrig någonsin kan lyckas med att ge rättvisa löner. För att fatta detta bör vi göra ett tankeexperiment.

    Vi kan tänka oss att Sveriges grönsaker bildade en fackförening - som om de vore människor (detta är förstås ren fantasi - ett tankeexperiment för att illustrera en ekonomisk princip). Syftet skulle vara att få till stånd rättvisa priser på grönsaker.

    Först bestämde Grönsaksfacket att alla grönsaker skulle kosta lika mycket. ”Ty - det vore väl rättvist?” resonerade facket. Kålrötter, morötter, tomater, broccoli, sparris – alla grönsaker överhuvudtaget skulle tillsättas samma kilopris.

    Men – det visade sig då att alla konsumenter passade på att köpa massor av de finaste sorternas grönsaker, som t.ex. sparris – och att de köpte ytterst litet av de enklaste sorternas grönsaker, som t.ex. kålrötter. När kilopriset var densamma för de finaste grönsakerna och de enklaste dito – då tog de finaste sorterna slut i affärerna blixtsnabbt medan de enklaste sorterna låg kvar och ruttnade.

    Grönsaksfacket gjorde då en omprövning av sin prispolitik. Det sade ”Javisst måste olika sorters grönsaker få kosta olika mycket – men det är vi som ska bestämma priserna genom kollektivavtal – så att det blir rättvisa!” Så facket gick och yxade till olika priser för olika sorters grönsaker. Alla kålrötter i landet fick kosta 2 kronor kilot, alla tomater fick kosta 20 kronor kilot, allt sparris fick kosta 50 kronor kilot, o.s.v.

    Men det blev problem ändå. Ibland råkade det bli mera gott om vissa sorters grönsaker och ibland blev det mera ont om vissa sorters dito – beroende på sådana faktorer som skördetider och väderlek. Eftersom priserna inte fick variera upp och ner för att balansera utbud och efterfrågan blev det ibland tomma hyllor för en del sorters grönsaker i mataffärerna och ibland blev det istället en hel del osålda grönsaker som fick ligga och ruttna. Och när en del grönsakspartier var färskare eller på något annat sätt bättre än vanligt tog de snabbt slut – eftersom de inte fick kosta ett öre mera än genomsnittspartiet. Och när en del grönsakspartier istället var sämre än vanligt blev de osålda och fick ruttna, eftersom de inte fick säljas till lägre priser än de som bestämdes i kollektivavtalet.

    Grönsaksfacket blev då nödsakad att göra ytterligare en omprövning av sin prispolitik. Det sade ”Tja – vi måste nog låta priserna för enskilda grönsakspartier variera. Men för att garantera att priserna blir rättvisa måste vi, facket, fortfarande bestämma priserna. Vi måste införa en grönsaksvärdering! Fackliga funktionärer får åka runt till samtliga matbutiker i landet och bedöma varje enskild grönsak. Dessa funktionärer skall ta hänsyn till alla relevanta faktorer när de bestämmer priset för varje grönsak. De får bedöma respektive grönsaks färskhet, smak, näringsinnehåll, knaprighet, saftighet, utseende, regionalpolitisk betydelse (d.v.s. var den är odlad), miljövänlighet (d.v.s. hur mycket kemikalier gick åt vid odlingen), o.s.v. - och sedan ska de sätta priserna därefter.

    Men det gick bara inte! Det visade sig att fackets funktionärer omöjligen kunde hinna med att vara överallt och kolla varenda grönsak i hela landet och bedöma alla de otals relevanta faktorerna. Resultatet av systemet blev inte rättvisa utan istället att hela grönsaksnäringen rasade ihop.

    Tillbaka till verkligheten.

    Det är precis samma sak med alla olika enskilda jobb och alla enskilda jobbare som med alla enskilda grönsaker. Varje jobb och varje jobbare är unik. Det finns ett otal faktorer som påverkar svårighetsgraden och nyttan av varje enskilt arbete. Och det är likaså ett otal olika faktorer som avgör produktiviteten och nyttan av varje enskild jobbare.

    Det finns blott och bart ett sätt att få till stånd löner som beaktar alla de relevanta faktorerna och som därför ger rättvisa. Det sättet är att helt enkelt låta marknadskrafterna istället för kollektivavtal bestämma lönerna – på samma sätt och av samma anledningar som de måste bestämma grönsakspriserna.

    Vi borde därför avskaffa statens politiska stöd till fackföreningarna – så att dessa inte längre ska kunna sätta marknadskrafterna ur spel inom lönebildningen. Och vi borde vidare avskaffa samtliga politiska regleringar av arbetsmarknaden.

    Konkurrensen mellan lönearbetarna skulle se till att lönerna inte blev för höga. Och konkurrensen mellan arbetsköparna skulle se till att lönerna inte blev för låga.

    Laissez-faire-kapitalism på arbetsmarknaden skulle äntligen ge oss rättvisa löner.
    Last edited by henriku; 06-20-2021, 10:47 AM.
Working...
X