LIBERALERNA BEHÖVER OBJEKTIVISMEN - DEL 1
I slutet av 1700-talet började liberalismen slå igenom i politiken i västländerna. Under 1800-talet visade sig resultaten av den liberala revolutionen. 1800-talet präglades av tidigare och senare aldrig skådade framsteg. Mänskligheten upplevde en guldålder under 1800-talet, i synnerhet i de liberala västländerna. Slaveriet och träldomen avskaffades i hela den civiliserade världen under 1800-talet, och i de mest liberala länderna först. Tortyr och stympningar avlägsnades ur de civiliserade ländernas straffskalor. De breda folklagren fick allmän och hemlig rösträtt för första gången i historien. Till en början var det förvisso endast männen som fick rösta. Men de mest konsekventa liberalerna kämpade under 1800-talet för att även kvinnorna skulle få rösträtt. Och i början av 1900-talet gav deras ansträngningar resultat. Det är en myt att socialisterna hade något väsentligt att göra med införandet av den kvinnliga rösträtten. Överallt där socialismen infördes under 1900-talet, förlorade ju både männen och kvinnorna sin frihet att bestämma över det egna landets politik. Det fanns ju inga genuina fria val i Sovjetunionen, Nazityskland och resten av socialistländerna!
1800-talet såg nästan 100 år av i stort sett oavbruten fred. Efter Napoleon-krigens slut år 1815, inträffade det inga flera världsomspännande krig förrän år 1914 - d.v.s. hela 99 år senare. Det rådde förvisso europeisk kolonialism under 1800-talet - men den var en rest från den feodala tiden före liberalismens genombrott. Den europeiska kolonialismen började ju inte under 1800-talet, utan redan 1492! Det skedde visserligen fruktansvärda övergrepp i Belgiska Kongo under 1800-talet. Men Belgiska Kongo var ju den belgiska kungen Leopolds personliga koloni - så grymheterna i Kongo kunde inte rimligen skyllas på liberalismen. Och det var ju tack vare den liberala yttrandefriheten i Europa som den belgiska kungens skräckvälde avslöjades och sent omsider stoppades. Yttrande- och pressfriheten uppstod för första gången någonsin i historien under 1800-talet. För första gången någonsin fick medlemmarna av allmänheten rejäla möjligheter att kritisera överheten och kyrkan. Och de två kanske viktigaste frihetsreformerna av dem alla var dels införandet av näringsfriheten och dels införandet av ett konsekvent skydd för den privata egendomsrätten.
Därför att det var dessa två ”ekonomiska” frihetsreformer som möjliggjorde 1800-talets fantastiska välfärdsökning för de breda folklagren, i synnerhet i västländerna. Barnadödligheten halverades i Sverige under 1800-talet - och den minskades med liknande tal i de övriga västländerna. Den genomsnittliga levnadslängden ökades med omkring 10 år under seklet. Allt flera västlänningar levde allt längre och mera hälsosamma liv. Detta bevisas bl.a. av den s.k. ”befolkningsexplosionen” som började på 1800-talet. Det var givetvis bara bra att allt flera människor levde längre liv. De där ”miljövännerna” som tycker att det vore bra om flera människor dog i yngre år - för att vi ska bli av ”överbefolkningen” - är moraliska monster.
Men trots de fantastiska framstegen som liberalismen åstadkom för mänskligheten under 1800-talet, blev det följande seklet socialismens sekel. Och sicket elände socialismen förde med sig under 1900-talet! Under 1900-talet utspelade sig världshistoriens allra blodigaste krig: Andra världskriget. Och detta krig startades av dåtidens två ledande socialistmakter, Sovjetunionen och Nazityskland - genom den fjärde delningen av Polen. Dessutom var världshistoriens tre största massmördare socialister. Historiens allra värsta människoslaktare var ju socialisterna Mao Zedong, Josef Stalin och Adolf Hitler - i den ordningen. Världens ekonomiska utveckling bromsades dessutom upp under 1900-talet. I västländerna inleddes en lång period av stagnation och förfall, när välfärdsstaterna började byggas. Och i Tredje världen bredde svälten och armoden återigen ut sig efter det att kolonierna fick sin nationella självständighet. Sådana ”frihetshjältar” som Gandhi, Nehru, Nasser, Nkrumah, Ho Chi Minh o.s.v. åstadkom inte något gott att tala om för sina folk.
Varför följdes då liberalismens guldålder av en mörkålder - om nu liberalismen åstadkom så mycket gott under 1800-talet?
I slutet av 1700-talet började liberalismen slå igenom i politiken i västländerna. Under 1800-talet visade sig resultaten av den liberala revolutionen. 1800-talet präglades av tidigare och senare aldrig skådade framsteg. Mänskligheten upplevde en guldålder under 1800-talet, i synnerhet i de liberala västländerna. Slaveriet och träldomen avskaffades i hela den civiliserade världen under 1800-talet, och i de mest liberala länderna först. Tortyr och stympningar avlägsnades ur de civiliserade ländernas straffskalor. De breda folklagren fick allmän och hemlig rösträtt för första gången i historien. Till en början var det förvisso endast männen som fick rösta. Men de mest konsekventa liberalerna kämpade under 1800-talet för att även kvinnorna skulle få rösträtt. Och i början av 1900-talet gav deras ansträngningar resultat. Det är en myt att socialisterna hade något väsentligt att göra med införandet av den kvinnliga rösträtten. Överallt där socialismen infördes under 1900-talet, förlorade ju både männen och kvinnorna sin frihet att bestämma över det egna landets politik. Det fanns ju inga genuina fria val i Sovjetunionen, Nazityskland och resten av socialistländerna!
1800-talet såg nästan 100 år av i stort sett oavbruten fred. Efter Napoleon-krigens slut år 1815, inträffade det inga flera världsomspännande krig förrän år 1914 - d.v.s. hela 99 år senare. Det rådde förvisso europeisk kolonialism under 1800-talet - men den var en rest från den feodala tiden före liberalismens genombrott. Den europeiska kolonialismen började ju inte under 1800-talet, utan redan 1492! Det skedde visserligen fruktansvärda övergrepp i Belgiska Kongo under 1800-talet. Men Belgiska Kongo var ju den belgiska kungen Leopolds personliga koloni - så grymheterna i Kongo kunde inte rimligen skyllas på liberalismen. Och det var ju tack vare den liberala yttrandefriheten i Europa som den belgiska kungens skräckvälde avslöjades och sent omsider stoppades. Yttrande- och pressfriheten uppstod för första gången någonsin i historien under 1800-talet. För första gången någonsin fick medlemmarna av allmänheten rejäla möjligheter att kritisera överheten och kyrkan. Och de två kanske viktigaste frihetsreformerna av dem alla var dels införandet av näringsfriheten och dels införandet av ett konsekvent skydd för den privata egendomsrätten.
Därför att det var dessa två ”ekonomiska” frihetsreformer som möjliggjorde 1800-talets fantastiska välfärdsökning för de breda folklagren, i synnerhet i västländerna. Barnadödligheten halverades i Sverige under 1800-talet - och den minskades med liknande tal i de övriga västländerna. Den genomsnittliga levnadslängden ökades med omkring 10 år under seklet. Allt flera västlänningar levde allt längre och mera hälsosamma liv. Detta bevisas bl.a. av den s.k. ”befolkningsexplosionen” som började på 1800-talet. Det var givetvis bara bra att allt flera människor levde längre liv. De där ”miljövännerna” som tycker att det vore bra om flera människor dog i yngre år - för att vi ska bli av ”överbefolkningen” - är moraliska monster.
Men trots de fantastiska framstegen som liberalismen åstadkom för mänskligheten under 1800-talet, blev det följande seklet socialismens sekel. Och sicket elände socialismen förde med sig under 1900-talet! Under 1900-talet utspelade sig världshistoriens allra blodigaste krig: Andra världskriget. Och detta krig startades av dåtidens två ledande socialistmakter, Sovjetunionen och Nazityskland - genom den fjärde delningen av Polen. Dessutom var världshistoriens tre största massmördare socialister. Historiens allra värsta människoslaktare var ju socialisterna Mao Zedong, Josef Stalin och Adolf Hitler - i den ordningen. Världens ekonomiska utveckling bromsades dessutom upp under 1900-talet. I västländerna inleddes en lång period av stagnation och förfall, när välfärdsstaterna började byggas. Och i Tredje världen bredde svälten och armoden återigen ut sig efter det att kolonierna fick sin nationella självständighet. Sådana ”frihetshjältar” som Gandhi, Nehru, Nasser, Nkrumah, Ho Chi Minh o.s.v. åstadkom inte något gott att tala om för sina folk.
Varför följdes då liberalismens guldålder av en mörkålder - om nu liberalismen åstadkom så mycket gott under 1800-talet?
Comment