Announcement

Collapse
No announcement yet.

Dålig fördelningspolitik

Collapse
X
 
  • Filter
  • Tid
  • Visa
Clear All
new posts

  • Dålig fördelningspolitik

    Anta att en forskare i USA uppfinner ett botemedel för cancer. Ett enda piller botar alla förekommande sorters cancer. Lungcancer, bröstcancer, magcancer, levercancer, leukemi, rubbet. Och varje piller kostar bara 100 kronor att tillverka. Folket jublar.

    Men forskaren kräver en royalty på 10.000 kronor per piller som används i de rika industriländerna. Han har ägnat 20 år av sitt liv åt att forska fram detta piller. Han anser därför att han har en moralisk rätt att kräva en så pass stor belöning för pillret.

    Den svenska sjukvården klarar ledigt av att betala 10.100 kronor styck för pillret. Det är ändå mycket billigare än de "gamla" cancerterapierna som strålbehandling och kirurgi. Och dessutom sparar staten enorma belopp i och med att de botade canceroffren kan arbeta istället för att gå på sjukpenning eller sjukpension i månader eller åratal.

    Men den svenska arbetarrörelsen säger nej. Tvärstopp!

    Forskaren skulle ju tjäna "för mycket"! Om den svenska sjukvården botade 200.000 cancersjuka svenskar per år med ett piller vardera skulle ju forskaren tjäna hela två miljarder kronor per år på det! Enbart i Sverige. Det vore ohemult mycket tycker ledarna för SAP och LO. Det vore fördelningspolitiskt helt oacceptabelt. Riksdagen får därför rösta om det. Majoriteten röstar för att forskaren ska nöja sig med en royalty på bara 1.000 kronor per piller i Sverige.

    Men forskaren står på sig. Arbetarrörelsen rasar.

    "Detta är ett demokratiskt beslut!" skriker statsministern och LO-ordföranden.

    Men den amerikanska forskaren backar inte - och han har ett starkt patent på pillret.

    Så den svenska riksdagsmajoriteten beslutar att pillret inte ska få användas i Sverige. Visserligen innebär det beslutet att hundratusentals svenskar får dö i onödan av cancer. Men det skulle ju vara dålig fördelningspolitik att låta en enda forskare tjäna miljardertals kronor på människors behov av sjukvård! Den svenska arbetarrörelsen håller minsann på sina principer!

    Historien ovan är väl rätt så galen? Men sådana galenskaper förekommer i verkligheten. Nämligen i den svenska politiken idag! Den nuvarande svenska fördelningspolitiken är byggd på precis samma principer som absurditeterna den ovanstående historien. De "progressiva" skatterna och den "solidariska" lönepolitiken gör att svenska forskare och affärsmän inte får behålla mera än en bråkdel av frukterna av sitt arbete. Speciellt om de skapar och kommersialiserar innovationer som förbättrar, eller rentav räddar, livet för miljontals andra människor.

    Forskarna och affärsmännen vet detta. Därför försöker många av dem inte ens. De lägger av - och resten av oss går miste om alla de värdefulla saker som de skulle ha kunnat skapat. Ingen av oss vet vilka fantastiska livsförbättringar vi har gått miste om p.g.a. den förda fördelningspolitiken. Dessa fantastiska livsförbättringar syns ju inte eftersom de inte har genomförts! Och vi vet inte hur många intelligenta människor det är som har gett upp och inte försökt att göra något av sig själva och sedan har gått under i tysthet p.g.a. den svenska avundsjukan och dess uttryck i fördelningspolitiken.

    Ett sätt att få en aning om vad vi har gått miste om är att läsa en viss idéroman - nämligen Och världen skälvde av Ayn Rand (Atlas Shrugged på engelska). Romanen innehåller en samhällsskildring och en filosofi som tydliggör sådana saker som följderna av socialismen och följderna av avundsjukan. Man får en ökad lust och ork att kämpa om man läserOch världen skälvde. Det är därför boken har blivit en modern klassiker som har sålts i mer än fem miljoner exemplar hittills i hela världen. Om någon enda bok kan stoppa socialismen och välfärdspolitiken så är det denna bästsäljande idéroman. Läs den! Finns att köpa bl.a. hos www.adlibris.se .

    Socialistisk, egalitär fördelningspolitik är ett utslag av avundsjuka. Mera om avundsjuka finns att läsa här: Vad är avundsjuka?
    Last edited by henriku; 02-23-2020, 11:31 AM.

  • #2
    Ditt scenario är för löst skissat för att man ska kunna ta ställning till om forskarens anspråk är rimliga. Det är en lång rad frågor jag behöver svar på.
    Jag börjar med följande fyra frågor:
    - Hur stora investeringar lades ner i forskningsprojektet?
    - Vem/vilka satsade pengarna?
    - Var forskaren helt ensam om projektet eller fanns det medhjälpare?
    - Hur hade forskaren skaffat sig den kunskap som krävdes för att genomföra projektet?

    Comment


    • #3
      Ja, Anders. Det finns många frågor man kan ställa om detaljerna. Jag skrev ursprungligen ovanstående debattinlägg som en insändare till ett antal lokaltidningar runtom Sverige. Av utrymmesskäl var jag tvungen att utelämna upplysningar om sådana detaljer som du efterlyser. Mitt syfte var att åskådliggöra den huvudsakliga principen i detta sammanhang. Nämligen att samtliga människor förlorar på det när vi utsätter det mest produktiva individerna för hinder och bestraffningar som motiveras av avundsjuka. M.a.o. alla av oss förlorar på avundsjukan! Jag ville mana läsarna till ett uppror mot avundsjukan och den fördelningspolitik som grundas på avundsjukan. Den avundsjuka fördelningspolitiken är en fråga om att göra duktiga människor illa för att tillfredsställa skadeglädjen hos de avundsjuka. Avundsjukan är ren och skär förstörelselusta och samtliga människor förlorar på förstörelsen.

      Men - "är forskarens anspråk rimliga". Uppenbarligen ja! Det är ju han som är upphovsmannen till läkemedlet. Därför har han enrätt att begära vadhelst han vill för den.
      Last edited by henriku; 01-25-2020, 02:57 PM.

      Comment


      • #4
        Själv har jag ännu inte kunnat ta ställning eftersom jag vet för få av de tänkta detaljerna. Här på debattssidan har du ingen utrymmesbrist, så nu kan du svara på hur du tänkte dig detaljerna. När du har svarat kommer jag antagligen att ställa en del följdfrågor.

        Du har valt att ha "fördelningspolitik" med i ämnesrubriken. Redan det tycker jag är missvisande. Då kunde du ha valt mycket enklare exempel. Vad tycker dina tänkta arbetare om att somliga vinner på lotto etc?

        Comment


        • #5
          Jo, jag kan skriva mera om ämnet nu då jag har riktigt gott om utrymme.

          Till att börja med ska det inte finnas någon "fördelningspolitik" överhuvudtaget i ett fritt samhälle. I ett fritt samhälle sätts priserna av marknade. D.v.s. varje producent försöker (om hon vill) ta ut högsta möjliga pris för det hon säljer och varje konsument försöker betala så litet som möjligt för det hon köper. Sedan får "marknadskrafterna" avgöra var priset hamnar. Priserna skall vara objektiva - de skall avgöras av samspelet mellan producenternas och konsumenternas värderingar av det de köper och säljer, i enlighet med verklighetens fakta. Priserna blir rättvisa så länge marknaden är fri. Men om politikerna sätter priserna, enligt en fördelningspolitisk modell, blir det godtycke som avgör priserna.

          I dagens Sverige sätts hyrorna t.ex. på en godtyckligt låg nivå, därför att avundsjuka sossepolitikerna vill inte tillåta hyresvärdena att ta ut de hyror som marknaden kan bära, och som är påkallade av knappheten på hyresrätter (samt av kostnaderna för att bygga nya hyresrätter - kostnader som hela tiden stiger tack vare inflationen som politikerna skapar med sin penningpolitik). Ett annat exempel på orättvis fördelningspolitik är förhållandet att de avundsjuka fackföreningsfolket inte till släppa fram marknadslöner. Istället känner de för att arbetarna utan värdefulla yrkeskunskaper har en "rätt" till godtyckligt höga löner - samtidigt som arbetarna som besitter värdefulla yrkeskunskaper skall betalas godtyckligt låga löner. Detta kallas för "solidarisk lönepolitik". Givetvist är det orättvist att arbetare som förvärvar avancerade och "svåra" färdigheter inte tillåts att tjäna så värst mycket mera än jobbare som saknar värdefulla kunskaper och skickligheter. Sedan är det också orättvist mot arbetsköparna att dessa rent allmänt tvingas, genom utpressning, till att betala "överlöner" över hela linjen. Fackföreningsfolket är som bekant påverkade av marxistiskt tankegods och de uppskattar därför inte företagarnas och arbetsköparnas insatser i produktionen. Därför försöker de beröva företagarna och arbetsköparna deras välförtjänade vinster genom att driva igenom godtyckligt höga avtalslöner istället för marknadslöner.

          Och marknaden utövar ingen "diktatur" över människorna. På en fri marknad hamnar priset på den nivå som är den högsta som säljaren klarar av att ta ut utan att tillgripa våld - samtidigt som samma pris är den lägsta som köparen klarar av att ge utan att tillgripa våld. Detta pris är givetvist det riktiga, objektivt påkallade priset. Köparen har nämligen ingen rätt att ta ut ett ännu högre pris genom att tillgripa våld (t.ex. prisregleringar eller konkurrensinskränkningar genomdrivna av statens våldsapparat.). Och köparen har ingen rätt att tvinga fram ett ännu lägre pris medelst våld (igen, genom t.ex. prisregleringar eller konkurrensinskränkningar genomdrivna av statens våldsapparat). Både köparen och säljaren erhåller det pris som är det högsta respektive lägsta som de har en rätt till. Detta pris ligger faktiskt i både köparens och säljarens rationella intresse.

          Men politikerna och väljarna som efterlyser "fördelningspolitik" vill att deras godtyckliga känslor skall avgöra priserna istället för producenternas och konsumenternas värderingar. För att påtvinga medmänniskorna sin subjektivismen tillgriper de statens våldsapparat för att sätta de objektivt påkallade marknadspriserna ur spel. Så vi får godtyckligt låga hyror, godtyckligt höga (eller ibland låga) löner, godtyckligt (nästan alltid) låga vinster (efter skatt i synnerhet), godtyckligt höga livsmedelspriser (för att göra bönderna glada) o.s.v.

          På tal om "marknadens diktatur" - i ett fritt samhälle kan inte någon säljare ta godtyckligt mycket betalt i enlighet med sitt subjektiva nycker. Därför att om hon försöker med det går kunderna till någon annan säljare. Likaså kan ingen köpare skaffa sig varor eller tjänster till godtyckligt låga priser i enlighet med sina subjektiva känslor. Därför att då kommer någon annan konsument att köpa varorna eller tjänsterna ifråga istället. Det finns således inbyggda säkerhetsspärrar mot orättvisa priser i en marknadsekonomi. Bara staten inte sätter rättvisan ur spel med sin på politikernas eller intressegruppernas godtyckliga nycker grundade "fördelningspolitik". Ingen enskild individ kan godtyckligt sätta priserna i en ekonomi där det råder fri konkurrens på en marknad.

          Mitt exempel med läkemedelsforskaren utgör dock ett särskilt fall. Därför att jag skrev i min artikel att forskaren hade "ett starkt patent". Eftersom forskaren således var ägaren till ett stycke intellektuell egendom (därför att han hade skapat läkemedlet ifråga med sin forskning) så hade han en laglig och moralisk rätt att begära vadhelst han ville för läkemedlet. Sedan finge varje sjuk människa avgöra om hon tyckte att nyttan som läkemedlet gjorde för henne motiverade henne till att betala det priset. Om kunden (den cancersjuka människan) tyckte att priset var för högt så var hon fri att avstå från att köpa och använda läkemedlet.

          Givetvist vore det hur dumt som helst att avstå från läkemedlet och dö bara för att avundsjukans inflytande gjorde att man inte kände för att forskaren skulle få lov att bli rik på sin livsgivande forskning. Men, min poäng var ju att avundsjukan verkligen är en dumhet! Socialister är både onda och dumma i huvudet. (Jag hoppas att du inte är socialist och därför känner dig förolämpad Anders - men jag tycker faktiskt så.).

          Ytterligare en filosofisk poäng som jag borde göra. Det finns tre, inte två, huvudkategorier av källor till värden: det subjektiva, det intrinsikaliska och det objektiva.

          Ett subjektivt värde är vadsomhelst subjektets medvetande gitter värdera ett objekt till. Innehållet i subjektets medvetande allena avgör värdet.

          Ett intrinsikalistiskt värde är ett som på något vis finns därute i verkligheten oberoende av något subjekts medvetande. Innehållet i verkligheten allena avgör värdet.

          Ett objektivt värde är ett där både verklighetens fakta och subjektets preferenser påverkar sättandet av värdet.

          Subjektiva och intrinsikaliska värden är bådadera ogiltiga därför att de utelämnar en väsentlig faktor ur värderande-processen. Subjektiva värden bortser från verklighetens fakta medan intrinsikalistiska värden bortser från att det måste finnas ett subjekt som objektet är ett värde för.

          Marknadspriset är objektiv och därför giltig, inte godtycklig, därför att verklighetens fakta, i form av förutsättningarna i verkligheten för att producera varan eller tjänsten, spelar in. Samtidigt som både producenternas och konsumenterna upplevda svårighet med att producera varan eller tjänsten, respektive upplevda nytta av att använda varan eller tjänsten spelar in också. Både verklighetens fakta samt producentens och konsumentens medvetande spelar in. Ingen relevant faktor utelämnas då priset sätts.

          Fördelningspolitik förutsätter att det finns något "rättvist" pris därute i verkligheten som några politiker eller intressegrupper på något mystiskt sätt klarar av att utröna. Detta är missgreppet som heter intrinsikalismen. Men i praktiken blir priserna subjektiva när de sätts genom fördelningspolitik. Det blir ju några politikers eller intressegruppsledares nycker som avgör priserna (inklusive lönerna i förekommande fall). Så fördelningspolitik är ett försök att genomdriva intrinsikalistiska värden - som dock slutar i subjektivism.

          Ayn Rand klarlägger frågorna om objektiva, respektive subjektiva samt intrinsikalisma värden i sin essä "Vad är kapitalismen" i boken Kapitalismen: det Okända Idealet.
          Last edited by henriku; 01-25-2020, 02:57 PM.

          Comment


          • #6
            Låt oss koncentrera oss på ditt huvudproblem: Är forskarens anspråk rimligt?
            Det var olyckligt att rubriken innehöll "fördelningspolitik". Det har lett till att du kom in på en rad helt andra frågor.
            Kanske du skulle börja om genom att ställa samma problem under en lämpligare rubrik.
            Nu klistrar jag här under strecket in mitt ursprungliga inlägg. Svara på det eller skriv att du inte vill svara!
            __________________________________________________ __________________________________________________ ___________________

            Ditt scenario är för löst skissat för att man ska kunna ta ställning till om forskarens anspråk är rimliga. Det är en lång rad frågor jag behöver svar på.
            Jag börjar med följande fyra frågor:
            - Hur stora investeringar lades ner i forskningsprojektet?
            - Vem/vilka satsade pengarna?
            - Var forskaren helt ensam om projektet eller fanns det medhjälpare?
            - Hur hade forskaren skaffat sig den kunskap som krävdes för att genomföra projektet?

            Comment


            • #7
              Till Anders F:

              Så här lyder det första avsnittet i Wikipedia om uppslagsordet ”Fördelningspolitik:
              Fördelningspolitik eller omfördelningspolitik är en sammanfattande benämning på politiska policyer som har till syfte att påverka fördelningen av inkomster, förmögenheter, egendom och konsumtion i ett samhälle eller mellan samhällen emot ojämlikhet. Fördelningspolitik verkställs genom exempelvis skatter, penningpolitik, välfärd och förstatliganden.[1][2] Fördelning kan även ske genom välgörenhet, skilsmässa och ersättningsrätter.[1] För det mesta avser fördelningspolitik en progressiv fördelning av resurser från rik till fattig, men det kan också avse en regressiv fördelning, det vill säga en fördelning från fattig till rik. Fördelningspolitikens målsättning och effekter är en fråga som diskuteras flitigt inom det politiska systemet utifrån etiska och ekonomiska aspekter.”

              Källan: https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rdelningspolitik

              Fördelningspolitik är alltså en politik som på något sätt syftar till att verka ”emot ojämlikhet”. Och i Henrik U:s startinlägg är det just denna politik han kritiserar. Han gör det genom att sätta saken på sin spets med ett fiktivt påhittat exempel. Han anser att ifall de politiker som agerar med jämlikhet som ledstjärna skulle agera konsekvent inför ett sådant exempel, så skulle resultatet dels bli att cancer inte botas trots att botemedlet finns och dels att en vetenskapsman inte materiellt belönas för sin insats. Så vitt jag kan förstå är Henrik U:s val av rubrik relevant.

              I Henrik U:s tredje inlägg beskriver han den fria ekonomins sätt att fungera och han hävdar att marknadskrafternas naturliga sätt att fungera är rättvist medan det politikerstyrda sättet är orättvist. (Och han anger även sina etiska grundskäl, i termer av verklighetsanknytning och objektivitet.)

              Du har rätt i ditt påpekande att Henrik U inte har besvarat de specificeringar du efterlyser i detalj. Men han har åtminstone gett dig en motivering till varför han har avstått ifrån att göra det, eftersom han i sitt andra inlägg skrev: ”Men - "är forskarens anspråk rimliga". Uppenbarligen ja! Det är ju han som är upphovsmannen till läkemedlet. Därför har han en rätt att begära vad han vill för den.”

              Henrik U anser alltså att upphovsmannen har rätt att begära ut ett så högt pris som han med fredliga marknadsvillkor kan få, helt oavsett vad utvecklingen har kostat honom och oaktat vad han kan ha betalat någon medhjälpare och oavsett hur han har lagt upp sina studier och sin forskning etc. Därför är beloppet 10.000 kronor, som Henrik U angav i det första inlägget, bara en exemplifiering i syftet att konkretisera, och alltså inte en gräns för ett uttänkt högsta rättvist belopp.



              Till Henrik U:

              I några av dina startinlägg i debattsidan.nu återger du texter som du tidigare har publicerat på insändarsidor i dagstidningar och/eller i din blogg. I många av dessa texter rekommenderar du människor att läsa litteratur av filosofen Ayn Rand och du talar varmt om hennes filosofi, objektivismen. I dagstidningarna var det på sin plats eftersom dina inlägg där bara utgjorde några få i den stora mängden. Men här är det, åtminstone i nuläget, tvärtom. Dina texter dominerar i detta forum. Därför blir det tjatigt när du i många startinlägg hänvisar till Ayn Rand och i denna tråd gör du det både i det första inlägget och i det tredje. Du bör betänka att även tjat om något som är bra/intressant är tjat, och att alla slags varianter av tjat kan vara uttröttande för läsarna. (Och till och med jag som själv är objektivist och tycker att litteratur av Ayn Rand är det bästa man i allmänhet kan rekommendera till våra medmänniskor, tycker att du är tjatig.)

              Jag tycker det verkar som om Anders F inte riktigt har förstått dina poänger, men likväl ser jag ett värde i det om du går honom till mötes med hans efterfrågningar om specifikationer. För en sådan dialog bör antingen utmynna i att han kan förstå dig bättre, eller att både du och jag kan komma att inse någon poäng som han har liggande i bakfickan.

              Förslagsvis ger du Anders F två, tre eller fyra exempel att resonera utifrån. I scenario A kan upphovsmannen t.ex. vara rik och välbeställd och ha haft flera avlönade medhjälpare och ha tagit hjälp av andra forskares resultat etc. I scenario B kan upphovsmannen t.ex. vara fattig, ha arbetat ensam och flitigt för att helt ensam bekosta sitt forskningsprojekt och gjort sina studier utan nämnvärd hjälp med idéer från andra forskare. Och du skulle kunna göra några mellanscenarier och därmed utveckla en slags skala för hur pass oberoende, enträget och insatskrävande upphovsmannen har agerat.
              Jag kan visserligen inte se hur dessa scenarier skulle kunna hjälpa Anders F att bättre fatta vad du redan har skrivit, men alla läsare skulle däremot kunna se hur han sedan själv skulle resonera vidare utifrån det. Och kanske kan du genom att hänga med på den utvikningen även lyckas med att få Anders F till att greppa din poäng om att allt som är specifikt i de scenarierna saknar betydelse för rättviseaspekten. Dvs., att de är irrelevanta i det avseendet, utifrån de premisser som ditt resonemang bygger på.



              Till er båda:

              Ni kan väl båda två anstränga er ett snäpp ytterligare för att försöka förstå varandras premisser och för att hitta ett pedagogiskt sätt att lägga upp den fortsatta kommunikationen. Ni är båda två mogna och kunniga personer som bör ha förmågan att berika varandra, samt andra läsare, med en givande och intressant dialog.

              Comment


              • #8
                OK, Anders. Jag ska försöka ge ett bättre (tydligare och utförligare) svar på din fråga. Som Filip påpekade, är min huvuduppfattning att forskarens begärda pris för läkemedlet är rimligt därför att det är han som har uppfunnit läkemedlet och läkemedlet är hans intellektuella egendom, då han har ett patent på det. Du verkar ställa frågan om forskarens ansträngningar vid framtagandet av läkemedlet berättigar honom till att begära ett så högt pris som 10.000 kronor per tablett. Jag säger att det är egentligen irrelevant hur mycket eller litet han fick anstränga sig. Faktumet kvarstår att det är han som har tagit fram läkemedlet. Utan honom och hans 20-åriga forskningsarbete skulle läkemedlet inte finnas överhuvudtaget. Eftersom han (forskaren) orsakade läkemedlets existens har han en moralisk rätt att begära vad f-n han vill för läkemedlet. Han tvingar ju inte andra människor till att köpa läkemedlet till det begärda priset. Om någon annan tycker att hans pris är "orimligt" högt kan de ge f-n i att betala/köpa.

                Jag misstänker, Anders, att din premiss, som är underförståd men ej uttalad i din fråga, är intrinsikalismen. Du verkar förutsätta att det finns ett "rimligt" pris för en vara, som kan luskas fram genom en analys genomförd av en opartisk bedömare utifrån beaktande av "produktionsfaktorer". Produktionsfaktorerna kan vara fysisk och/eller intellektuell ansträngning, utbildningskostnad, investeringskostnad, arbetet nedlagt av medarbetare, o.s.v.

                Jag förkastar den premissen, intrinsikalismen. Intrinsikalismen i detta sammanhang är idén att värden bara råkar finnas till därute i verkligheten. Men som Ayn Rand påpekade, ett värde förutsätter en värderare. Det rimliga priset för en vara eller tjänst är vadhelst värderaren anser är rimligt med tanke på nyttan för henne enligt hennes egen värdering. Således finns det inte ett "rimligt" pris svävande därute i verkligheten som en platonsk form. Varje enskild människa har sin egen personliga uppfattning om vad som är ett rimligt pris för henne , givet hennes eget personliga kontext. Det pris som forskaren bedömer som rimligt för honom är det rimliga priset för honom. Om en person som funderar på att köpa hans läkemedel, då får hon köpa läkemedlet om hennes bedömning sammanfaller med forskarens, eller är att det rimliga priset är högre än forskarens. Om den andra personens bedömning är att det rimliga priset är lägre än forskarens - då får hon helt enkelt avstå från att köpa läkemedlet. På det viset slipper hon betala det "orimligt" (enligt hennes personliga uppfattning) höga priset.

                En viktig orsak till socialismens katastrofala misslyckanden är att socialister utgår ifrån att värden är intrinsikala och att priser därför kan sättas oberoende av den individ som varan eller tjänsten ifråga skall gagna. Idén om intrinsikala värden ligger bakom idén att ett helt samhälles ekonomi kan centralplaneras. Det är ingen tillfällighet att det är de socialistiska Socialdemokraterna som ger upphov till fördelningspolitiken. Enligt Socialdemokraterna skall samtliga medborgares inkomster med våld tvingas till att passa in i den intrinsikaliska mallen över den "rimliga" fördelningen.

                För att summera, Anders. Varje enskild människa måste bedöma hur mycket en viss vara eller tjänst är värd för henne. Sedan får hon anpassa sina köpbeslut efter sina egna personliga värderingar. Forskaren i mitt exempel bedömer att 10.000 kronor per tablett är ett rimligt pris. Då är det priset rimligt - för honom. Det står dig fritt, Anders, att inte hålla med. Men du har ingen rätt att med våld tvinga din uppfattning om läkemedlets "rimliga" värde på forskaren eller på någon annan - oavsett hur mycket du tycker att forskarens pris rimmar illa med din uppfattning om fördelningspolitiska principer.

                Comment


                • #9
                  Du Henrik, du spekulerar över mina motiv, mina åsikter och mina utgångspunkter, Filip likaså. Det får ni väl göra, men vänta gärna tills jag själv ger ledtrådar om det.
                  Jag är intresserad av problematiken kring ditt exempel. Men jag ställer inte upp på att diskutera det förrän du presenterat förutsättningarna och att dessa visar sig vara realistiska. Jag har ställt några frågor om förutsättningarna. Om du besvarar dem ska jag komma med följdfrågor tills jag tycker att förutsättningarna är så väl preciserade att det är meningsfullt att diskutera problemet.

                  Du tycker kanske att jag krånglar till saken eller att mina frågor saknar relevans. Säg det då!

                  Filip tror inte att jag har förstått dig. Det kanske du inte heller tror. Vi får väl se om ni har gissat rätt på den punkten.

                  Comment


                  • #10
                    Ja, Anders. Jag tycker att du ställer frågor om petitesser. Det är inte de konkreta detaljerna gällande mitt exempel som är väsentliga, utan principerna. Jag tyckte att principerna framgick tämligen glasklart av mitt exempel. Och som jag sade i mitt senaste svarsinlägg - huruvida forskarens anspråk är "rimliga" avgörs av att läkemedlet är hans intellektuella egendom, då han innehar ett patent på läkemedlet. Vadhelst han behagar att begära för läkemedlet är "rimligt enligt honom. Och det är hans personliga åsikt rörande vad som är rimligt som avgör saken. Den som inte håller med honom att hans begärda pris är rimligt får avstå från att köpa - och slipper därmed betala det pris de anser vara orimlig.

                    Kom ihåg, Anders, att det inte finns något "rimligt" pris därute i verkligheten á la en platonsk form. Den metafysiska principen intrinsikalismen är nämligen ogiltig, d.v.s. falsk.

                    Du kanske inte begriper vad jag pratar om när jag använder ord som intrinsikalismen. Tyvärr måste du i så fall läsa Ayn Rands böcker för att skaffa dig det nödvändiga kunksapssammanhanget. Det finns inget annat sätt.

                    Comment


                    • #11
                      Jag vet vad Moore menade med intrinsikalt värde. Om det inte funnes intrinsikala värden, så funnes inga värden alls.
                      Det känns inte som om det finns något vettigt som förtjänar att kallas "intrinsikalism".

                      Om man ska konstruera ett exempel för att belysa ett moraliskt problem så bör det vara realistiskt. När du säger att mina frågor handlar om petitesser är det förmodligen för att du inte tycker som jag om mitt krav på realism eller för att du inte anar vart jag vill komma.

                      Vill du ha en diskussion om fördelningspolitik, så tycker jag att du ska välja exempel som på ett mer naturlig sätt handlar om just det.

                      Comment


                      • #12
                        En människa ska inte behöva läsa en eller flera böcker av Ayn Rand enbart för att få sig till livs en förklaring av innebörden i begreppet intrinsikalim. Att var och en kan lära sig mycket av att läsa böcker av Ayn Rand är en annan femma. Dessutom kan hennes romaner ge en läsare stor njutning, vilket är ytterligare ett skäl till varför vi kan rekommendera dem till läsning. Njutningsaspekten får ju gärna också vara huvudskälet för den enskilde läsaren.

                        ----

                        Intrinsikalism är i kunskapsteorisk bemärkelse uppfattningen att ett medvetande kan erhålla kunskap om verklighetens fakta genom att förhålla sig passivt. (Och om det vore sant så skulle uppenbarelser ha en kognitiv giltighet.) Intrinsikalism är i etisk bemärkelse uppfattningen att en sak kan ha ett inneboende egenvärde utan att det behöver finnas en levande varelse som har något att vinna på att sträva efter att erhålla eller bevara den saken.

                        ----

                        Antagandet i startinlägget är inte avsett att vara fullkomligt "realistiskt" eftersom det är ett sätt att belysa orättvisan och irrationaliteten i fördelningspolitiken genom att sätta på sin spets hur hårt jämlikhetsträvandet kan slå. Mer realistiska exempel finns det ju tyvärr redan gott om i verkligheten. Visst kan man diskutera utifrån dem. Men nackdelen med det är alla de svepskäl som egalitära personer då kan dölja sina motiv bakom. Det blir svårare för dem att dölja den krassa illviljan i ett fall där den egalitära aspekten blottläggs så som varande den enda avgörande premissen.

                        ----

                        De frågor som Anders skrev indikerade inte att han var kritiskt inställd till bristen på realism i startinlägget. Den kritiken kunde han ju ha påpekat rakt på sak, vilket delvis hade varit att slå in en öppen dörr eftersom det påhittade antagandet inte var avsett att bli betraktat som fullkomligt realistiskt i det vetenskapliga avseendet.
                        Jag uppfattade därför istället frågorna som att de gick ut på att ringa in hur mycket den påhittade forskaren hade satsat av egen tid, slit och rikedom, samt hur oberoende han hade varit i sin forskning. Och det enda jag kunde se att de frågorna indikerade var att de omständigheterna skulle kunna vägas in i hur "rimlig" prissättningen var, inte i hur "rimligt" exempelpåhittet var ur den vetenskapliga aspekten.

                        Comment


                        • #13
                          OK, Anders. Nu förstår jag "var du kommer ifrån", filosofiskt.

                          Du utgår från intrinsikalismen - du nämner själv ordet realismen vilket är filosofiskt sett samma sak. Du säger att det inte skulle existera några värden om de ej vore intrinsikalistiska. Där håller jag inte med dig. Värden är *objektiva*. De finns inte därute i verkligheten, utan inblandning av subjektet (d.v.s. värderaren). Ett värde skulle inte kunna existera utan den som värderar. Men värden är heller inte subjektiva, d.v.s. de är inte en yttring av subjektets medvetande utan inblandning av verkligheten. Ett värde förutsätter en värderare, som Ayn Rand påpekade. Men ett värde förtutsätter också en verklighet. Ett mänskligt värde är en sak därute i verkligheten som en människa bedömer vara ett värde *för henne*.

                          En egenskap hos objektiva värden är att de alltid är personliga och därför kan vara olika för olika individer. Ett par exempel:

                          Olika individuella människor kan sätta helt olika värden på samma sak. Jag, t.ex., älskar hårdrockgruppen Blue Öyster Cult. Jag skulle därför kanse vara villig att betala så mycket som 300 kronor för en ny Blue Öyster Cult cd om en sådan gavs ut idag. Men du, om du fick höra Blue Öyster Cults säregna musik, skulle kanske tycka att det lät förskräckligt. Du skulle därför kanse inte vara villig att betala ens 10 kronor för samma cd.

                          Om jag befinner mig i min bostad i Skarpnaeck och råkade vara törstig, skulle jag måhända bara gå till köket och fylla ett glas med vatten från kranen. Vattnet skulle då vara i praktiken gratis. Jag skulle således inte vara beredd att betala mer än på sin höjd något enstaka öre för ett glas vatten. Men om du var ute på en vandring i Sahara öknen och du gjorde slut på ditt medhavda vattenförråd, då skulle du mycket väl kunna vara villig att betala en vattenförsäljare i öknen, om en sådan funnes, flera hundra kronor om nödvändigt för ett glas vatten!

                          Som du borde kunna se nu, Anders - vad som är ett "rimligt" värde har att göra med värderaren. Det finns inte ett enda "rimligt", d.v.s. intrinsikalisk, pris för ett läkemedel som politikerna kan bestämma enligt "fördelningspolitiska" principer. Fördelningspolitik som sådan är feltänkt från första början, då priser ej är intrinsikaliska.

                          Varje enskild individ måste få lov att avgöra vad hon tycker är ett rimligt pris. Det finns inte ett enda "rimligt" pris svävande därute i verkligheten. Och eftersom forskaren är ägaren till läkemedlet och han bedömer att 10.000 kronor är ett rimligt pris för en tablett så har staten ingen som helst rätt att förbjuda honom från att kräva så mycket betalt. Och om läkemedlet räddar kundernas liv vore det rentav mord om staten, av fördelningspolitiska skäl hindrade villiga cancersjuka kunder från att betala det priset för en tablett.

                          Men - frågan om 10.000 kronor är ett "rimligt" pris för läkemedlet är inte det centrala. Det centrala här är principen, som mitt exempel skulle tydliggöra, att avundsjuka i förlängningen leder till döden.

                          Comment


                          • #14
                            Jo, Filip. Jag ville bara hjälpa Anders på så vis att jag tycker att Ayn Rand är mycket mera skicklig på att förklara sådana här abstrakta filosofiska spörsmål än vad jag är.

                            Comment


                            • #15
                              Till Filip: Ordet "intrinsikalism" ingår inte i min vokabulär. Men båda de betydelser av ordet som du anger, innebär enligt min uppfattning orimliga ståndpunkter.

                              Till Henrik: Jag talar ibland om intrinsikala värden, men inte om intrikalistiska. Jag vet inte vad du menar med det.
                              I ditt huvudinlägg nämner du avundsjuka i förbigående, men jag uppfattade inte ditt exempel som att det var tänkt att fokusera på avundsjuka. Om du vill att vi diskuterar fenomenet avundsjuka, vilket jag inte har något emot, så låt det framgå av din rubriksättning.

                              En diskussion spårar lätt ur om man inte har ett gemensamt syfte med diskussionen. Du tycker dig förstå varifrån jag kommer filosofiskt. Jag har inte anslutit mig till någon filosofisk skola, men jag är påverkad av ett antal filosofer som i mitt tycke är vettiga, exempelvis Russell, Hedenius och Popper. Jag älskar att läsa Dawkins. Han är inte filosof utan mycket mer än så.

                              Comment

                              Working...
                              X