Kvantmekaniken

[Filip Björner]

Kvantmekaniken

Kvantmekaniken är en teori inom fysiken, som gäller för den subatomära nivån. I en redogörelse för vad kvantmekaniken är så kan man inte undvika ämnet matematik och inte heller kemi och ofta hamnar man även inom ämnet astronomi. Tittar man det minsta lilla på meningsskiljaktigheterna kring denna teori så kan man inte heller undvika ämnet vetenskapsteori, som i sin tur utgör en tillämpning på vetenskapernas metoder av det filosofiska ämnet kunskapsteori.

I nuläget beskrivs kvantmekaniken på detta sätt i svenska Wikipedia:
”Kvantmekanik, även kallad kvantfysik eller kvantteori, är en övergripande teori inom den moderna fysiken och även inom kemin. Den formulerades under 1900-talets första hälft och är en framgångsrik beskrivning av materiens och energins beteende i mikrokosmos. Kvantmekaniska effekter märks oftast inte på makroskopisk nivå, men för att beskriva system som atomer, metaller, molekyler och subatomära system är kvantmekaniken nödvändig.
Kvantmekaniken skiljer sig från den klassiska mekaniken på några avgörande punkter. Den viktigaste är att dess förutsägelser är statistiska, i meningen att man inte kan förutsäga vilket resultat en enskild mätning kommer att ge, utan endast sannolikheterna för möjliga utfall. Ett annat viktigt koncept är Heisenbergs osäkerhetsprincip, som säger att man inte samtidigt kan bestämma en partikels läge och rörelsemängd med godtycklig noggrannhet. Denna princip är relaterad till våg-partikeldualiteten, som säger att partiklar, till exempel elektroner eller fotoner, i vissa situationer uppvisar partikelegenskaper och i vissa situationer vågegenskaper. I kvantmekaniken ersätts begreppen våg och partikel med den så kallade vågfunktionen, som innehåller all information om ett kvantmekaniskt system.”
Källan: https://web.archive.org/web/20201107...i/Kvantmekanik

Denna teori har efterhand fått ett stort genomslag, trots att den bygger på en struntmetafysik som anser att verklighetens fakta kan motsäga varandra i strid med identitetslagen. Genomslaget beror delvis (men bara delvis) på teorins förklaringsvärde. Här ska man dock ha klart för sig att många andra tokiga teorier under mer eller mindre långa tidsperioder har överlevt eftersom de har haft ett visst förklaringsvärde. Dit hör de ptolemeiska epicyklerna som hittades på för att rädda det pytagoreiskt-eudoxiska astronomiska systemet. Dit hör också alla alkemiska och tidigt-kemiska modeller som baserades på flogistonteorin.
Det fungerade på ett liknande sätt för den moderna atomteorins genomslag. När Avogadro år 1811 publicerade hypotesen att alla gaser vid lika tryck och temperatur innehöll ett lika stort antal molekyler per volymenhet, så ansågs det i samtiden som en tokig idé. Det dröjde mer än 50 år innan hans hypotes vann genomslag, och fick benämningen ”Avogadros lag”.
Källan: https://web.archive.org/web/20201107.../Avogadros_lag

Orsaken till att det dröjde så länge var att Avogadros hypotes inte hade något förklaringsvärde bland kemisterna så länge de förnekade atomteorin. När ”Avogadros lag” under 1860-talet visade sig få ett enormt förklaringsvärde tillsammans med atomteorin så drog de den motsatta slutsatsen.

Svenska Wikipedia berättar det följande om John Newlands upptäckter:
”År 1863 uppställde han det första periodiska systemet med grundämnena sorterade efter atomvikt och han kunde 1865 konstatera att närbesläktade grundämnen, liksom tonerna i musiken, gick att sortera i oktaver. Hans samtid förlöjligade honom på grund av detta, men fem år senare publicerade den ryske kemisten Mendelejev ett mer utvecklat system som idag utgör grunden för det moderna periodiska systemet. ”
Källan: https://web.archive.org/web/20201107...s_%28kemist%29

Men visst, även kvantmekaniken har ett stort förklaringsvärde idag. Jag ska här visa med fyra länktips till färska artiklar i tidskriften Forskning och Framsteg att jag har kännedom om kvantmekanikens förklaringsstyrka. (Bortse från 404-påståendena i toppen av de fyra webbsidorna och bara scrolla neråt.) 1) Väderprognoser på solen. 2) Släckning av störande magnetfält. 3) Forskning om så kallade spökpartiklar. 4) Kvantkrypto från rymden.

Ja, jag är definitivt en lekman i detta ämne. Mina kunskaper om kvantmekaniken räcker inte ens till för att jag ska kunna kalla mig för ”amatör”. Däremot är mina kunskaper om ämnena metafysik och kunskapsteori i ett idéhistoriskt perspektiv betydligt starkare. Där kan jag räkna mina integrerade kunskaper som något mer än bara amatörmässiga. Och vad jag hävdar i denna artikel är att kvantmekaniken som teori är fel pga. dess struntmetafysiska premisser, trots att kvantmekaniken av en majoritet fysiker och kemister idag anses ha ett mer eller mindre stort förklaringsvärde. Det är inte onormalt att felaktiga teorier för en tid anses ha ett stort förklaringsvärde, men alla korrekta teorier ska även överensstämma med identitetslagen. I en rationell filosofi är det ett kompromisslöst och grundläggande kunskapsteoretiskt krav.

[Filip Björner]

För att en teori ska kunna bevisas som sann måste den utöver ett förklaringsvärde och kompatibilitet med identitetslagen fylla två ytterligare villkor: 1) Den ska antingen kunna härledas ur en eller flera kända orsaker eller kunna demonstreras ostensivt. 2) Den ska i sin helhet motsägelsefritt kunna integreras med all vår övriga kunskap. Kvantmekaniken klarar inte detta eftersom den i sina premisser krockar direkt med identitetslagen. Einstein var en av de fysiker som förstod detta.

Ja, Einsteins uppfattning om kvantmekaniken var kristallklar. Han skrev 1936 i essän ”Fysiken och verkligheten” detta: ”Jag har vidare försökt visa varför enligt min åsikt kvantteorin inte förefaller att kunna frambringa en användbar grund för fysiken: man invecklas i motsägelser om man försöker betrakta den teoretiska kvantmekaniken som en fullständig beskrivning av individuella fysikaliska system eller händelseförlopp. Å andra sidan har fältteorin inte varit i stånd att förklara vare sig materiens molekylära struktur eller kvantfenomenen. Emellertid visar jag att åsikten att fältteorin enbart på grund av sina metoder inte skulle kunna ge en lösning till dessa problem vilar på fördomar.”

Källan: Sidan 66 i boken Om naturvetenskapen av Albert Einsten. Utgiven av Prisma Magnum. © 1963 och 1993. ISBN 91-518-2565-1.




Eftersom Einstein så tydligt tog avstånd från kvantmekanikens grundpremisser, så är det närmast tragiskt att se hur många artiklar, böcker, filmer och konversationer i vår tid som fylls med det motsägelsefulla påståendet att relativitetsteorin och kvantfysiken tillsammans har bevisat att i grunden är allting kaos. Det är helt enkelt inte sant, inte ens i någon pytteliten perifer bemärkelse. Hur många gånger detta idiotiska påstående än upprepas och rapas upp på nytt så gör det inte saken bättre. En repeterad lögn kan inte bli sann genom att repeteras ytterligare.

Debattören Ringaren har visat att han vet bättre. Han har citerat både Einstein och Bohr:

”Einstein till Bohr om kvantmekaniken:
'Gud kastar inte tärning!'
Bohrs svar:
'Du ska inte lägga Dig i vad Gud gör!' ”

Det vore bra om den allmänna undervisningen i fysik (både i svenska skolor och i utländska skolor), började tydligare påpeka för eleverna att Einstein förkastade kvantmekaniken.

[Filip Björner]

Finns det idag någon duglig alternativteori till kvantmekaniken? Jag vet inte. Självklart finns det mängder med teorier som jag aldrig har hört talas om. Hittills har jag bara hört talas om en enda alternativ teori, som jag inte vet om den är korrekt eller inte.

Den omnämns av fysikhistorikern David Harriman i hans bok The Logical Leap. Teorin i fråga har utvecklats av David Bohm. Han utgår i sin kvantteori från att vågor är vågor, partiklar är partiklar och att motsägelser ska avvisas som motsägelser. Harriman har inte tagit ställning för eller emot Bohms teori och jag har absolut inte de kunskaper som krävs för att göra ett sådant ställningstagande. Men det är intressant att veta att det även finns en slags ”kvantteori” som till skillnad från det vi annars kallar kvantmekaniken bygger på premisser som är kompatibla med identitetslagen.

Förövrigt så är kvantmekaniken enligt fysikhistorikern Harrimans mening inte ens hållbar nog för att kunna kallas en ”teori”. Han hävdar detta utifrån en omfattande idéhistorisk kontext som jag inte går in på här. Men, jag kan åtminstone säga så mycket som att samma filosofiskola – positivismen – som så länge hårdnackat förnekade atomteorins giltighet under 1800-talet är densamma som starkast har försvarat kvantmekaniken under 1900-talet.

David Bohm avled 1992. Enligt svenska Wikipedia har hans ”holistiska bild av tillvaron [...] särskilt vunnit New Age-rörelsens tilltro.” Det låter inte som något vidare plus, tycker jag. Mer positivt låter detta: ”1951 publicerade han sin första bok, Quantum Theory (Prentice Hall), som blivit klassisk och prisats av Einstein för att den gjorde ett svårfattligt område av fysiken begripligt.”
Källan: https://sv.wikipedia.org/wiki/David_Bohm

Jag har, som sagt, ingen egen uppfattning om Bohms teori. Däremot har jag en klar uppfattning om den motsägelsefulla kvantmeniken som jag baserar på min anslutning till allvarsmetafysiken.

[Ringaren]

Tack för översikten. Gott så! Jag går ej i svar där.
Du ser och söker möjlig filosofi kring kvantmekaniken.
Jag ser ser mer på vetenskapen som sådan - en disiplin.

Tyvärr är och har kvantmekanikens förmenta "mystesism" givit upphov till de mest häpnadsväckande slutsatser och nästan teosofiska tv-program mm gjorda av vindögda hobbyamatörer.

Deklaration :
Pga kvantmekanikens "natur" diskuterar jag inte denna ur filosofisk synvinkel. Kvantfysikerna äro själva filosofiskt ofta oense, så även jag med mig själv(sic). Vi kan tex. inte se den med medfödda instrument såsom ögat med tillhörande mentalapparat. Det är i huvudsak "ett hantverk" med sin egen matematiska notation IBLAND ihop med modern. klassisk skön matematik samt kryddad med avanserad sannolikhetskalkyl. Den fungerar och "verkar" finnas. Hantverksmässiga experiment och kvanmekanisk analys påvisar detta. Dock kan resultat som får vanliga mystiker att dansa på bordet uppstå. En sak är klar, för mig vetenskapligt - man får använda sitt sinne på annorlunda sätt då "vanligheten" sätts ur spel.
Man får i mikrokosmos lita på de diskreta landvinningar som glorts och bygga på dessa. Ändå kan nyklassisk Einsteinsk fysik vara kompetterande.
Kan vetenakapsmannen inte själv sätta sina resultat in i ett definierat sammanhang - så kan med konsekvens ej filosofen bygga en kunskapsmodell. Det är otroligt mycket kvar att utforska och sedan förstå/förklara innan man kunskapsmässigt(fiosofiskt) kan bygga en komplett förstendemodell att använda PRAKTISKT.
Flera skilda diskreta resultat med upprepbar säkerhet har hittats. Vissa förbryllar normalt vett.
Vettiga inom just området kvanfysiken och kan beskrivas där - men saknar just nu en generalisering in i vårt valiga varande. En sak kan sägas - de flesta kvantfysiker anser att när vi förstår alla diskreta kanfysiska upptäckter så existerar en konsistent förklaringsmodell för oss och universum från mikrokosmos upp förbi "oss" och superkosmos. Vi är idag begränsade - vårt förstånd har problem att överkomma - det är skapat/format av normalexistensen och har inte blivit disiplinerats/formats för något utanför den.

Är det mot mitt vett så diskuterar ja det inte.
Har vetenskapsmännen verifierat med upprepning att ett påstående är sant så accepterar jag det i sak.
Än mindre diskuterar jag KONSEKVENSEN av ett "godkänt" konstigt resultat/slutsats särskilt om "resultatet" är diskret - dvs ej ha ett riktigt sammanhang i en mängd av andra godkända "resultat".


Däremot är jag synnerligen intresserad och försöker se vad som händer inom kvantmekaniken och om möjligt suga efter konsekvensen av ett framsteg.
Är ju som Sciens-Fiktion spännade. För det är som både sciens och fiktion. Ett nytt område för människan som om inte annat verkar sätta gränser på vår "normala existens". Nu är det väl så - vår "normala existens" är en delmängd av hela. Bara det att människans instrument tex ögat och hjärnan har på något darwinistiskt(?) sätt anpassats och byggts åt den delmängd av existensen som vi just nu lever i.
Vi har bara oss själva att använda.

Dvs igen - jag avser försöka hålla mig ifrån att diskutera kvantfysiken här - jag är för liten.
Ju mer jag förstår eller tro mig förstå eller värre accepterar desto mer förstår jag att det jag kan göra här till slut kan sluta i mystiska kontradiktioner ej av normalexistensen.

(Ja jag har tvingats använda ordet "normalexistensen" Det som är för mina normala sinnen och kan uppfattas av min normala perception. Följaktligen har jag även då en super/mikroexistens grundad på i huvudsak kvantmekanik. )

Sedan - Einsten förkastade inte helt kvantmekaniken. Han var så uppfylld av Guds gåva - den klassiska matematikens skönhet. Han var en mästare där och njöt av den. Han briljerade för sig själv att göra om gjorda beräkningars notation så de skulle bli njutbarare och elegantare. Ett av Einsteins signum. Och så kom några "idioter" (vänner) och klampa in med en ny matematisk notation och metod som "såg förjäklig ut" och "hoppade mellan olika energilägen" mm.
De sista levnadsåren gick åt att försöka få sin gudomliga senklassiska matematik även innefatta kvantmekaniska fenomen. När han gick bort låg dessa försök på hans nattduksbord. I princip så sa han till de runt om honom att "det måste gå".
Han var både synnerligen insatt i kvantmekaniken och föstod/bidrog till den. Bara det att han gillade inte kvantmekanikes matematiska notation som för honom var en styggelse. Vackrare skulle finnas!
För att skrämma Unne, mikroexistensen krävde ny matematisk notation och system. Vilket i sig logiskt ger mikroexistesen ett eget pass!

Albert Engström sa:
"Dessa varor kräva dessa drycker!"
Och han vann!

[henriku]

Svar till kommentar #4:

Ringaren: Om jag uppfattar dig rätt så menar du eftersom sinnena som vi är utrustade med (ögonen, o.s.v.) inte lämpade för att varsebli den subatomära världen och därför kan vi inte följa de filosofiska principer [som identitetslagen] som vi inducerar från sinnesintrycken, när vi har att göra med den subatomära världen? Men hur kan vi veta något alls om den subatomära världen i så fall? När vetenskapsmän använder sig av exempelvis elektronmikroskop för att studera mikrokosmos måste de använda sina ögon (d.v.s. varseblivningar) för att uppfatta de data som elektronmikroskopen förser dem med om de subatomära partiklarna. Hur kan kvantfysikerna veta någonting överhuvudtaget om den subatomära världen? Allting blir upplöst i filosofisk skepticism (d.v.s. "Vi kan inte veta någonting om någonting") om vi förnekar de filosofiska principerna som vi inducerar från våra varseblivningar. Jag förklarar här de omöjliga absurditeter som kvantfysikerna vecklar in sig i när de påstår att deras experiment bevisar att kontradiktioner kan existera i den subatomära världen.

Enligt min egen uppfattning har jag motbevisat kvantfysikerna medelst sträng logik och resonemangstekniken som heter reductio ad absurdum.

[Ringaren]

Förlåt - jag säger som Nils Bohr sa till Einstein.

"-Du ska inte bry Dig om vad Gud gör! "

(När Albert E. i princip sa att mikrokosmos/superkosmos har en kontinuerligtet från vårt makrokosmos och ska kunna förklaras med klassisk modern vetenskap dvs våra med nuvarande landvinningar inom matematik/fysik/kemi).

Det finns ett superkosmos - summan av alla kosmos.
Det är ett! Alltet!

Jag och fler kan logiskt ta oss att pedagogist dela upp detta superkosmos i tre delar. Yttre kosmos, makrokosmos och mikrokosmos.

Människan finns i makrokosmos. ("vår naturliga existens")
Människan är begränsad till att vara människa i makrokosmos. Människan är inte allvetande.
Människan är formad av evolutionen i makrokosmos efter de förutsättningar som de fakto finns runt henne för att överleva. Människan har mentala fattnings och begreppsförmåga är begränsade av detta faktum.
Dvs anpassad till sitt makrokosmos. Den "övervise" kan ha annan uppfattning/begrepp om makrokosmos.
Människan kan beskriva och förstå en delmängd av makrokosmos. Människans kunskap är ändlig och påverkad av hennes evulotion i naturen. Människorna har sina egna vetenskaper/begrepp att "förstå, begripa och förutse" sitt varande.



"Alltet finns."
Människan är nyfiken.
Människan använder sina verktyg från makrokosmos.

Ett hantverk som kan ge och ger förbryllande resultat.

Ingen filosofi får förmörka.
Vetenkapsmännen har sina egna.

Filosofin får vänta och förklara vad denna nya vetenskap gör. Inte gå i förväg och säga den är omöjligt därför "foo" säger.

[henriku]

Svar till kommentar #6:

Ringaren: Jag måste be dig att läsa mitt inlägg under channeln "Metafysik" med titeln "Kan kontradiktioner existera". Jag motbevisar kvantfysikernas kontradiktionsdyrkan fullständigt i det inlägget. Jag ber dig att försöka komma med något argument som vederlägger mitt nämnda inlägg - om du kan.

Som jag förklarar i inlägget - allting vi säger blir till nonsens om kontradiktioner skulle kunna existera.

[Ringaren]

Har läst det nu flera ggr.
"Kontradiktionsdyrkare" skriver Du. Då är väl kvantfysiken en religiös sekt, vetenskapsmännen kvasireligiösa och allt kan bara förklaras med teosofi.

En vetenskapsman brukar iakta med nyfikenhet vad som händer. Syntetisera händelsen och diskret beskriva den. Denne ligger inte på golvet och mumlar besvärjelser och ramsor och slänger svampar, örter, ormar och grodor i försöksgrytan.

Vetenskapsmännen är förbryllade då den på ställen strider mot sunt förnuft i makrokosmos - vår existens. Betraktaren står i makrokosmos och ser över gränsen in i mikrokosmos. Var och hur betraktaren betraktar är en väsentlig del av vokabulären inom kvantfysiken.

Du skrev:
"De metafysiska frågorna - som den om huruvida kontradiktioner kan existera - de måste besvaras innan några vetenskapliga frågor överhuvudtaget kan besvaras."

Du skriver vidare att kontradiktion per filosofin absolut inte kan existera. (håller med i vår existens - makrokosmos)
Detta innebär väl att man i lag ska förbjuda kvantmekaniken eller ska vetenskapsmännen bytas ut till "rättroende Aynister" samt censurera bort "ologiska resultat". I så fall hamnar vi i forntiden. "Filosofin" är "överordnad" vetenskapen. Sant?

Du är fast i objektivismen a la Ayn. (Eller så har Du missförstått den?).
Objektivismen gäller bara i vår existens - makrokosmos, i en värld såsom människan uppfattar den. Människan har i sin utveckling sina begränsningar och är inte allvetande. Vi har en bit kvar. Vi har nog med bekymmer med att förstå vår egen existens.

Därför anser jag att kvantmekaniken lämnas utanför detta forum.


Edit:
Denna artikel i boken "Modern Physics versus objectivism"

The Journal of Ayn Rand Studies
Vol. 13, No. 2 (December 2013), pp. 140-159 (20 pages)
Published By: Penn State University Press

Där står tydligen:

"Leonard Peikoff and David Harriman have denounced modern physics as incompatible with Objectivist metaphysics and epistemology. Physics, they say, must return to a Newtonian viewpoint; much of relativity theory must go, along with essentially all of quantum mechanics, string theory, and modern cosmology. In their insistence on justifications in terms of “physical nature,” they cling to a macroscopic worldview that doesn't work in the high-velocity arena of relativity or the subatomic level of quantum mechanics. It is suggested that the concept of identity be widened to accommodate the probabilistic nature of quantum phenomena."

https://www.jstor.org/stable/10.5325...3.2.0140?seq=1

Personligen anser jag att kvantfysiken har utvidgat existensensen och tillfört nya intressanta områden där. Resultaten/upptäckterna äro så spännande (och verkliga). Här får vetenskapen gå före filosofin och ej riskera begränsas av densamma.

[henriku]

Svar till inlägg #8:

Ringaren: Jag har i mitt inlägg "Kan kontradiktioner existera" med logisk stringens bevisat att kvantfysikernas idé att kontradiktioner överhuvudtaget kan existera *någonstans* i existensen (d.v.s. verkligheten) obönhörligen leder till att vi inte kan veta någonting alls och att allt vi säger blir nonsens. Om du har läst mitt inlägg och ej fortfarande tror på möjligheten av existensen av kontradiktioner - då klarar du inte av att fatta logik överhuvudtaget. Och kom ihåg - logik kan inte existera om kontradiktioner *kan* existera. Det ena utesluter det andra. So kvantfysikerna själva *kan* inte använda logik för att resonera fram från de förmenta resultaten av sina experiment till slutsatsen att kontradiktioner kan existera i mikrokosmos. Det demonstrerade jag tydligt i min nämnda artikel.

[Ringaren]

Tillåt mig iaktaga! Jag är nyfiken.
Inget får fördunkla det jag och några andra ser.
Det är synnerligen förbluffande! 😎
Mitt försvar är att makrokosmos ej liknar eller är mikrokosmos.
Inte ens i makrokosmos (vår existens) kan vi förklara gravitationen - bara mycket exakt och utförligt visa att HUR det det fungerar. Hur vet den ene kroppen om den andra och vise versa. Sedan - varför gäller dessa lagar inte mikrokosmos på samma sätt.

Jag håller mig här på denna nivån.
Tillåter mig intresserat och liberalt att iagtaga "konstiga" saker - UTAN förutfattade meningar som andra räknat fram, mätt och beskrivit.

Synd att människan bara är ett sorts djur och ej allvetande.

Vi har en "enorm väg" dit till högre vett.
Tills dess knegar vi på och fortplantar oss. 😁

[henriku]

Svar till #10:

Vi vet en sak om "mikrokosmos" redan idag. Den tillhör samma universum (d.v.s. "verklighet") som makrokosmos. Det är bara en så liten del av verkligheten att den inte är synlig. Men eftersom mikrokosmos är en del av verkligheten, och eftersom vi vet att kontradiktioner inte kan existera i verkligheten i största allmänhet så vet vi att de inte kan existera i "mikrokosmos".

Ringaren - tror mig veta att du begaar det logiska felslutet "reifiering" naer du talar om mikrokosmos som om den vore en egen separat verklighet. Sanningen aer att det endast finns en verklighet - den vi lever i.

[Ringaren]

Mikrokosmos - del av verkligheten som uppför sig olydigt! 😁

[Filip Björner]

Jag anser att Henrik träffar spiken på huvudet i #11. För visst gäller identitetslagen för mikrokosmos lika mycket som den gäller för våra vardagliga erfarenheter av hur objekt vi hanterar reagerar, samt för hur himlakroppar uppför sig etc. Bensindrivna bilar förbränner bensin och kaffet blir varmt när vattnet som tillsätts är nykokat. Det är lika sant som att fotonernas banor kröks nära solen och att vatten kokar vid hundra grader celsius när trycket är som vid havsytans nivå här på jorden.

Positivisterna höll inte med om detta. Det var därför de hårdnackat var de största motståndarna bland vetenskapsmännen mot atomteorin under 1800-talet. Idag är de istället de största anhängarna av de mest kaotiskt-liknande delarna av kvantmekaniken. Och av samma skäl. De håller alltid på den teori som de har för sig ""bevisar"" att identitetslagen inte gäller. Och ja... den inställningen lönar sig helt enkelt inte i längden; efterhand som märkliga företeelser får sina förklaringar när vi väl identifierar de reella orsakerna. Ibland tar detta forskningsarbete lång tid - kan man tycka. Och de som tålmodigt håller på med är vetenskapsmännen.

[Ringaren]

Det är enkelt!
Visa det!

[henriku]

Svar till kommentar #14:

Jag är ej säker på vad "det" är som du vill att Filip och/eller jag ska visa (bevisa?) för dig. Jag anser att jag visade klart och tydligt att kontradiktioner ej kan existera i mitt inlägga "Kan kontradiktioner existera?" .

Om inte läsning av det inlägget räckte för att övertyga dig - då tror jag inte att det finns något mera som vare sig jag eller Filip kan göra för att hjälpa dig. Kanske Leonard Peikoff eller Ayn Rand skulle kunna hjälpa dig?