Kvantmekaniken
Kvantmekaniken är en teori inom fysiken, som gäller för den subatomära nivån. I en redogörelse för vad kvantmekaniken är så kan man inte undvika ämnet matematik och inte heller kemi och ofta hamnar man även inom ämnet astronomi. Tittar man det minsta lilla på meningsskiljaktigheterna kring denna teori så kan man inte heller undvika ämnet vetenskapsteori, som i sin tur utgör en tillämpning på vetenskapernas metoder av det filosofiska ämnet kunskapsteori.
I nuläget beskrivs kvantmekaniken på detta sätt i svenska Wikipedia:
”Kvantmekanik, även kallad kvantfysik eller kvantteori, är en övergripande teori inom den moderna fysiken och även inom kemin. Den formulerades under 1900-talets första hälft och är en framgångsrik beskrivning av materiens och energins beteende i mikrokosmos. Kvantmekaniska effekter märks oftast inte på makroskopisk nivå, men för att beskriva system som atomer, metaller, molekyler och subatomära system är kvantmekaniken nödvändig.
Kvantmekaniken skiljer sig från den klassiska mekaniken på några avgörande punkter. Den viktigaste är att dess förutsägelser är statistiska, i meningen att man inte kan förutsäga vilket resultat en enskild mätning kommer att ge, utan endast sannolikheterna för möjliga utfall. Ett annat viktigt koncept är Heisenbergs osäkerhetsprincip, som säger att man inte samtidigt kan bestämma en partikels läge och rörelsemängd med godtycklig noggrannhet. Denna princip är relaterad till våg-partikeldualiteten, som säger att partiklar, till exempel elektroner eller fotoner, i vissa situationer uppvisar partikelegenskaper och i vissa situationer vågegenskaper. I kvantmekaniken ersätts begreppen våg och partikel med den så kallade vågfunktionen, som innehåller all information om ett kvantmekaniskt system.”
Källan: https://web.archive.org/web/20201107...i/Kvantmekanik
Denna teori har efterhand fått ett stort genomslag, trots att den bygger på en struntmetafysik som anser att verklighetens fakta kan motsäga varandra i strid med identitetslagen. Genomslaget beror delvis (men bara delvis) på teorins förklaringsvärde. Här ska man dock ha klart för sig att många andra tokiga teorier under mer eller mindre långa tidsperioder har överlevt eftersom de har haft ett visst förklaringsvärde. Dit hör de ptolemeiska epicyklerna som hittades på för att rädda det pytagoreiskt-eudoxiska astronomiska systemet. Dit hör också alla alkemiska och tidigt-kemiska modeller som baserades på flogistonteorin.
Det fungerade på ett liknande sätt för den moderna atomteorins genomslag. När Avogadro år 1811 publicerade hypotesen att alla gaser vid lika tryck och temperatur innehöll ett lika stort antal molekyler per volymenhet, så ansågs det i samtiden som en tokig idé. Det dröjde mer än 50 år innan hans hypotes vann genomslag, och fick benämningen ”Avogadros lag”.
Källan: https://web.archive.org/web/20201107.../Avogadros_lag
Orsaken till att det dröjde så länge var att Avogadros hypotes inte hade något förklaringsvärde bland kemisterna så länge de förnekade atomteorin. När ”Avogadros lag” under 1860-talet visade sig få ett enormt förklaringsvärde tillsammans med atomteorin så drog de den motsatta slutsatsen.
Svenska Wikipedia berättar det följande om John Newlands upptäckter:
”År 1863 uppställde han det första periodiska systemet med grundämnena sorterade efter atomvikt och han kunde 1865 konstatera att närbesläktade grundämnen, liksom tonerna i musiken, gick att sortera i oktaver. Hans samtid förlöjligade honom på grund av detta, men fem år senare publicerade den ryske kemisten Mendelejev ett mer utvecklat system som idag utgör grunden för det moderna periodiska systemet. ”
Källan: https://web.archive.org/web/20201107...s_%28kemist%29
Men visst, även kvantmekaniken har ett stort förklaringsvärde idag. Jag ska här visa med fyra länktips till färska artiklar i tidskriften Forskning och Framsteg att jag har kännedom om kvantmekanikens förklaringsstyrka. (Bortse från 404-påståendena i toppen av de fyra webbsidorna och bara scrolla neråt.) 1) Väderprognoser på solen. 2) Släckning av störande magnetfält. 3) Forskning om så kallade spökpartiklar. 4) Kvantkrypto från rymden.
Ja, jag är definitivt en lekman i detta ämne. Mina kunskaper om kvantmekaniken räcker inte ens till för att jag ska kunna kalla mig för ”amatör”. Däremot är mina kunskaper om ämnena metafysik och kunskapsteori i ett idéhistoriskt perspektiv betydligt starkare. Där kan jag räkna mina integrerade kunskaper som något mer än bara amatörmässiga. Och vad jag hävdar i denna artikel är att kvantmekaniken som teori är fel pga. dess struntmetafysiska premisser, trots att kvantmekaniken av en majoritet fysiker och kemister idag anses ha ett mer eller mindre stort förklaringsvärde. Det är inte onormalt att felaktiga teorier för en tid anses ha ett stort förklaringsvärde, men alla korrekta teorier ska även överensstämma med identitetslagen. I en rationell filosofi är det ett kompromisslöst och grundläggande kunskapsteoretiskt krav.
Kvantmekaniken är en teori inom fysiken, som gäller för den subatomära nivån. I en redogörelse för vad kvantmekaniken är så kan man inte undvika ämnet matematik och inte heller kemi och ofta hamnar man även inom ämnet astronomi. Tittar man det minsta lilla på meningsskiljaktigheterna kring denna teori så kan man inte heller undvika ämnet vetenskapsteori, som i sin tur utgör en tillämpning på vetenskapernas metoder av det filosofiska ämnet kunskapsteori.
I nuläget beskrivs kvantmekaniken på detta sätt i svenska Wikipedia:
”Kvantmekanik, även kallad kvantfysik eller kvantteori, är en övergripande teori inom den moderna fysiken och även inom kemin. Den formulerades under 1900-talets första hälft och är en framgångsrik beskrivning av materiens och energins beteende i mikrokosmos. Kvantmekaniska effekter märks oftast inte på makroskopisk nivå, men för att beskriva system som atomer, metaller, molekyler och subatomära system är kvantmekaniken nödvändig.
Kvantmekaniken skiljer sig från den klassiska mekaniken på några avgörande punkter. Den viktigaste är att dess förutsägelser är statistiska, i meningen att man inte kan förutsäga vilket resultat en enskild mätning kommer att ge, utan endast sannolikheterna för möjliga utfall. Ett annat viktigt koncept är Heisenbergs osäkerhetsprincip, som säger att man inte samtidigt kan bestämma en partikels läge och rörelsemängd med godtycklig noggrannhet. Denna princip är relaterad till våg-partikeldualiteten, som säger att partiklar, till exempel elektroner eller fotoner, i vissa situationer uppvisar partikelegenskaper och i vissa situationer vågegenskaper. I kvantmekaniken ersätts begreppen våg och partikel med den så kallade vågfunktionen, som innehåller all information om ett kvantmekaniskt system.”
Källan: https://web.archive.org/web/20201107...i/Kvantmekanik
Denna teori har efterhand fått ett stort genomslag, trots att den bygger på en struntmetafysik som anser att verklighetens fakta kan motsäga varandra i strid med identitetslagen. Genomslaget beror delvis (men bara delvis) på teorins förklaringsvärde. Här ska man dock ha klart för sig att många andra tokiga teorier under mer eller mindre långa tidsperioder har överlevt eftersom de har haft ett visst förklaringsvärde. Dit hör de ptolemeiska epicyklerna som hittades på för att rädda det pytagoreiskt-eudoxiska astronomiska systemet. Dit hör också alla alkemiska och tidigt-kemiska modeller som baserades på flogistonteorin.
Det fungerade på ett liknande sätt för den moderna atomteorins genomslag. När Avogadro år 1811 publicerade hypotesen att alla gaser vid lika tryck och temperatur innehöll ett lika stort antal molekyler per volymenhet, så ansågs det i samtiden som en tokig idé. Det dröjde mer än 50 år innan hans hypotes vann genomslag, och fick benämningen ”Avogadros lag”.
Källan: https://web.archive.org/web/20201107.../Avogadros_lag
Orsaken till att det dröjde så länge var att Avogadros hypotes inte hade något förklaringsvärde bland kemisterna så länge de förnekade atomteorin. När ”Avogadros lag” under 1860-talet visade sig få ett enormt förklaringsvärde tillsammans med atomteorin så drog de den motsatta slutsatsen.
Svenska Wikipedia berättar det följande om John Newlands upptäckter:
”År 1863 uppställde han det första periodiska systemet med grundämnena sorterade efter atomvikt och han kunde 1865 konstatera att närbesläktade grundämnen, liksom tonerna i musiken, gick att sortera i oktaver. Hans samtid förlöjligade honom på grund av detta, men fem år senare publicerade den ryske kemisten Mendelejev ett mer utvecklat system som idag utgör grunden för det moderna periodiska systemet. ”
Källan: https://web.archive.org/web/20201107...s_%28kemist%29
Men visst, även kvantmekaniken har ett stort förklaringsvärde idag. Jag ska här visa med fyra länktips till färska artiklar i tidskriften Forskning och Framsteg att jag har kännedom om kvantmekanikens förklaringsstyrka. (Bortse från 404-påståendena i toppen av de fyra webbsidorna och bara scrolla neråt.) 1) Väderprognoser på solen. 2) Släckning av störande magnetfält. 3) Forskning om så kallade spökpartiklar. 4) Kvantkrypto från rymden.
Ja, jag är definitivt en lekman i detta ämne. Mina kunskaper om kvantmekaniken räcker inte ens till för att jag ska kunna kalla mig för ”amatör”. Däremot är mina kunskaper om ämnena metafysik och kunskapsteori i ett idéhistoriskt perspektiv betydligt starkare. Där kan jag räkna mina integrerade kunskaper som något mer än bara amatörmässiga. Och vad jag hävdar i denna artikel är att kvantmekaniken som teori är fel pga. dess struntmetafysiska premisser, trots att kvantmekaniken av en majoritet fysiker och kemister idag anses ha ett mer eller mindre stort förklaringsvärde. Det är inte onormalt att felaktiga teorier för en tid anses ha ett stort förklaringsvärde, men alla korrekta teorier ska även överensstämma med identitetslagen. I en rationell filosofi är det ett kompromisslöst och grundläggande kunskapsteoretiskt krav.
Comment