Kvantmekaniken

[Ringaren]

OK - känner mig som på verkstaden där jag
plockar ner en komplicerad V-8 snabbt och skickligt i minsta beståndsdel och någon kommer in bredvid, i slips och vit skjorta, med en Ayn-manual och har synpunkter och råd på hur jag skulle göra eller ha gjort. Hoppas Du förstår analogin.. 😁

Sedan "färg" finns inte, kvantmässigt. I normalexistensen har vår hjärna har satt etiketter (skimära upplevelser) på olika ljusvåglängder. Och det är så jäkligt att ingen vet när du och jag ser på samma röda tomat - om mitt "röda" är att likna med ditt "röda". Men det gör inget - färger finns ju inte. OK - vi säger väl då att skimärer finns och ingår i verkligheten. 😁
Ah jag bara skojar - färger finns ju - jag ser i alla fall färger, trots att jag har en förskjutning för vissa färger och närmar mig färgblindhet när de blandas med andra färger. Fotonerna kan ingen se. Dessutom har departiklarna ingen massa. Så då finns ju inte dom heller.

Det var enklare förr!
(Varning för satir...)

[Filip Björner]

Ringaren: Det är inte min eller Henriks uppgift att visa hur mikrokosmos överensstämmer med identitetslagen. Det är dagens och morgondagens vetenskapsmän som får ta sig an den uppgiften. Jag vågar mig på att ha en viss tillförsikt om detta, därför att hur många virrhjärnor det än finns bland vetenskapsmännen så räcker det gott och väl med en enda Galilei, en enda Newton, en enda Avogadro, en enda Dalton och en enda Einstein vid varje tillfälle som ett geni kastar ljus över alla företeelser vi uppfattar som märkliga.

[Ringaren]

Bra, då sover jag gott inatt!

Om 300 år så har både kvantfysiken och objektivismen utecklats. 😊👍

[Filip Björner]

Ringaren: Beträffande begreppet "färg". John Locke (som var en utomordentligt bra filosof i flera avseenden) gjorde ett misstag då han i sitt tänkande om objekt skilde mellan deras primära och sekundära egenskaper, på så sätt att han fick för sig att utsträckning fanns hos objektet i sig medan färg var något som betraktaren påförde det objektet. Samma år som Locke gick ur tiden, dsv. 1704, publicerade Newton sitt verk Optics. I det verket finns den vetenskapliga förklaringen som Locke inte kände till. Trots detta, så spann senare filosofer vidare på Lockes misstag fram tills dess att Kant inhöstade all den filosofiska förvirringen, som utmynnade i hans uppdelning av verkligheten i två; den noumenala och den fenomenala. I Kants världsbild anses ingen människa kunna förstå tinget i sig (trots Newtons insatser etc.).

Vad vi med dagens vetenskapliga kunskaper kan fastslå är att den upplevelse av färg som du får från ett belyst objekt är beroende av en objektiv interaktion mellan det belysta objektets natur, ljusvågornas natur, ditt ögas natur och dina neuronprocessers, din hjärnas och ditt andligt-mentala medvetandes natur. Allt detta spelar in. Idag anser man att en färg definitionsmässigt kan klassificeras i enlighet med den våglängd den representerar inom det spektra som Newton analyserade. Jag respekterar det, men känner mig likväl bekväm med att säga att "den mössan är röd" och peka på en röd mössa.
Vad jag då menar är att den mössan är ett objekt av sådan natur att dess yta sammantaget absorberar och reflekterar ljus på ett sådant sätt att den för min blick ser röd ut. Jag anser alltså att det finns en objektiv egenskap i den mössan som är oberoende av både dig och mig och som resulterar i att en viss typ av ljus reflekteras från den. (Jag vet att en del människor kan få för sig att mitt uttryckssätt låter som såkallad naiv realism, men det är inte vad det handlar om eftersom jag fullt ut erkänner och respekterar den objektiva interaktionen som ger upphov till en färgupplevelse.) Så, det är okej att peka på en katt och säga: Den är grå!

[Filip Björner]

Ringaren: Nu är jag petig, men jag vill vara det. Kvantmekanik är ett fysikaliskt ämnesområde. Objektivismen är Ayn Rands filosofi. Ja, fler duktiga tänkare kan upptäcka nya saker inom filosofin, men namnet objektivism är och förblir namnet på hennes unika filosofi.

[Ringaren]

Håller i princip med Dig.
Dock för den som inte känner till Ayn har ändå "objektivism"/"objektivismen" en betydelse låt säga semantisk eller vad ordet betyder i vardagsspråk.
Ordet är beskrivande nog att peka på att det handlar om ett realistiskt betraktelsesätt. Det senare är vad jag är utbildad till och som har använts i mitt allmänna liv och yrke.
Nu är jag snart 74:a och gaggig😁 - så Ni får ha visst överseende.

[Ringaren]

Svar på #21

För mig är egenskapen "färg" en egenskap.
När "ljus" når mitt instrument öga/hjärna så förmedlar denna luminans(ljusstyrka), "färg" och "fotografiskbild". Vad avser "färg" så översätter och registrar det mänskliga "instrumentet" en våglängd som en "färg". Genom genetik och inlärning lär vi oss att ge "färger" ett namn vi är överens om. Genom erfarenhet "kalibrerar" vi instrumentet genom att bli överens om vad "färgen" (våglängden) representerar individuellt. Ser två personer en färg kan de bli överens om "att så ser färgen ut" oavsett om färgen perceptionellt är olika för de två personerna. Det senare går ej att mäta.
Kärnan är att vårt instrument mäter perceptionellt ljusets våglängd och presenterar denna såsom en 'färg".

Som jag lärt mig och accepterar då jag tycker det är vettigt och en bra modell.
Hur detta sker i nervtrådar och hjärna vet jag inte! Det är i stort sett en "black box" för mig. Iput vs Utput.

[henriku]

Svar till kommentar #22:

Hursomhelst, Ringaren, så vet vi att färger finns till, som fenomen i våra medvetanden. Vi vet att upplevelser av färger finns i verkligheten eftersom vi upplever dem och vi finns i verkligheten. Så färger är existenter, fenomen som existerar.

Hur vet vi vad en färg är? Allt vi kan göra för att besvara den frågan är egentligen att peka på en konkret färg och säga "Den där blåa eller röda färgen är en färg."

[Ringaren]

Svar på #23

Jepp ett fenomen som existerar!👍